KRÖNIKA
Önskningar…
I lampans sken så här mellan jul och nyår sitter jag lite däst av mat och för lite motion.
Jag funderar på om det kan vara läge att önska sig något av det år som komma skall?
En första relevant fråga är naturligtvis varför?
”Meningsfullt?”
Är det överhuvud taget meningsfullt?
Och, om så är fallet, vad skulle några små önskningar från nordöstra Småland ha för betydelse?
Jag inbillar mig att det finns fler därute i mörkret som bär på tankar i samma riktning.
Inför jul önskas det mycket, där en hel del uppfylls, kanske till och med långt utöver förväntningarna – särskilt för småbarnen, som överöses av apparater och internetgrejor.
”Näh, jag tänkte presentera några önskningar som kanske skulle göra livet lättare att leva”
Wolter Stackelberg, krönikör
En överkonsumtion som kommit att bli vår tids guld, rökelse och myrra som det lilla Jesusbarnet begåvades med.
Nyårsönskningarna kanske skulle kunna bli något mer långsiktiga än julhandeln som kortsiktigt svingar upp nationalekonomiska siffrorna för att slutligen koka ner i någon hundradel sänkt ränta som en följd av tiondel uppgång i ekonomin.
Näh, jag tänkte presentera några önskningar som kanske skulle göra livet lättare att leva.
Rycka några halmstrån som krampaktigt hållits innanför västen i den politiska makthungerns namn – vilket är genomskådat sedan länge.
Energin
Ett favoritämne som berörts på olika sätt i mina krönikor och som inte kan negligeras förrän det är i ordning.
Det har ju, som bekant, gått väldigt långt, så långt att elsystemet är svårt att upprätthålla, såväl tekniskt som ekonomiskt.
Symptomen, som vilken kvacksalvare som helst kan identifiera, är priser i fritt fall ena dagen och skyhögt nästa dag. Samt en elräkning som består av betydligt mer än bara själva elektriciteten; elhandel, nätavgifter, skatt, toppat med moms på hela konkarongen (som också är skatt).
”Vi hade ett av världens bästa elsystem, byggt av svenska ingenjörer med gedigna kunskaper. Det ligger nu i ruiner efter många år med styrande politiker drivna av utopiska fantasier”
Vi hade ett av världens bästa elsystem, byggt av svenska ingenjörer med gedigna kunskaper. Det ligger nu i ruiner efter många år med styrande politiker drivna av utopiska fantasier.
Inget haveri är emellertid värre än att det går att rädda. Jag önskar att vi uppdrar åt de som kan det tekniska att återskapa, eller åtminstone efterlikna, det elsystem vi en gång hade.
Brottsligheten
Här pratar vi verkligen om en kokt groda, ni vet den där som inte hoppar ur kastrullen trots att vattnet bara blir varmare. Utan att vi märkt det lever vi nu med ”skjutningar”, ”detonationer” och missbruk som följd omfattande knarksmuggel runt om i vårt avlånga land. ”Ingen” vet hur det gick till.
Än värre är den kriminella infiltrationen i våra institutioner – allt från kommunal verksamhet till rättssystem och partipolitik.
Runt denna soppa har vi en större gryta där geggan rörs av oåtkomliga ”kommunikatörer” och PR-byråer som bemannats av såväl sittande som avdankade femtekolonnare med insikt i det politiska livet.
Toppad med en stor nypa ansvarslöshet och obegripliga haranger av slaget ”vi såg det inte komma” skapas en uppgivenhet som inte borde finnas i ett land som enligt dess Regeringsform säger att ”all offentlig makt utgår från folket med Riksdagen som folkets främsta företrädare”.
Kanske är det naivt, men jag önskar ett återupprättat rättssystem.
Fysik och Biologi
I grund och botten är vi cirka åtta miljarder fysiska och biologiska varelser som lever på en liten ynklig planet i
Vintergatan, med en omkrets motsvarande några års normal bilkörning.
Vi har utrustats med hjärnor som gjort det möjligt för oss att skapa en tillvaro långt mer behaglig än vad vi tror andra varelser omkring oss upplever.
Våra hjärnor levererar tyvärr inte bara goda tankar.
”Tjuriga mot varandra”
Vi är tjuriga mot varandra och lägger mycket energi på att någon annan skall förgöras, till en början med nävar,
stenar och påkar som relativt raskt har övergått i pyroteknik snabbt transporterad i raketer runt jorden.
Våra hjärnor går på högvarv, oftast till godo men nästan lika ofta av mer fantiserande karaktär.
Eftersom vi är gruppvarelser kan några få inspirera många att gå åt samma håll, såväl fysiskt som i tanken. Det är här mina önskningar kommer in.
Vi är indelade i honor och hannar, som alla däggdjur – för att kunna föröka oss, helt enkelt.
Detta faktum tycks vara för enkelt för det fåtal som fått flertalet att acceptera att vi skulle kunna vara utrustade med kön som inte bara har att göra med fortplantningen.
Det är naturligtvis bara tankar som farit lite fel – om man säger så.
Därmed inte sagt att vissa människor inte kan känna sig, eller ”identifiera sig” som en människa av annat kön, ras eller hudfärg än det man begåvats med.
Låt det stanna som en tanke hos var och en – utan pekpinnar. Jag önskar mig en återgång till det ”normala”.
”Människor är fiffiga i sin strävan att få många att gå i en och samma riktning”
Människor är fiffiga i sin strävan att få många att gå i en och samma riktning.
Vi hittar på att det någonstans där uppe/nere skulle finnas någon/något som styr och bestämmer över oss.
Traditionellt har vädret varit en viktig förutsättning för vår utveckling.
Är det kallt, torrt eller stekhett blir det svårt att få fram föda för vår överlevnad.
I det perspektivet blir vi lättpåverkade med förutsägelser om framtida väder och hur vi måste agera för att dessa förutsägelser inte skall besannas.
”Önskar mer realism”
I vår tid har vi sedan den allmänna tveksamheten kring guds vara eller icke vara växt till sig och överösts med idéer om att en osynlig, för allt liv nödvändig, gas skulle kunna förgöra oss – om inte: Vi gör som FN (läs: ge oss pengar), ett flickebarn (läs: ge mig pengar), eller en icke-agrar-agronom (läs: ge mig berömmelse och pengar) säger.
Jag önskar mer realism här.
I strävan att profitera på den framgångsrika tanken om den där gasen har vi begåvats med den ena korkade affärsidén efter den andra.
I transportsammanhang har det prövats med etanol-, biogas- och batteribilar, vars batterier bygger på ett utnyttjande av naturen och människoliv av oanad omfattning.
Rent ekonomiskt har listiga affärsmän berikat sig över hövan på bekostnad av människors surt förvärvade medel som är avsatta för framtida pensioner.
Utan tillskyndare inom politiken hade detta inte varit möjligt.
Jag önskar mig en upprensning i träsket.
Med hopp om ett riktigt Gott 2025!
Krönikör. Senior boendes i nordligaste delen av länet vars liv kretsar mycket runt livet på landet. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
