KRÖNIKA
Hur var det, hur är det och vem bestämmer?
Förra krönikan handlade om den stora penningtvättsskandalen i Swedbank.
Det finns hur många sidor som helst på det spelet.
Sammanfattningsvis handlar det om ansvar som sträcker sig från den enskilde medarbetaren till globala politikers och affärsmäns ansvar.
När Berlinmuren föll och Sovjetunionen kollapsade var det många som hoppades att tyranniet i öst hade dragit sin sista suck.
Länderna i väst passade på att fullfölja den nyvunna friheten genom att gå med i EU och/eller NATO emedan man lite längre österut utropade nya republiker med mer “västinriktad” frihet för landets medborgare.
Stora summor pengar pumpades in i ekonomierna i syfte att modernisera, rusta upp och ge avkastning på gjorda investeringar.
“Alla dessa men”
En del länder har närheten till väst som största tillgång emedan andra kan ha naturtillgångar i form av olja och gas.
Tillverkning flyttades till de forna sovjetstaterna och arbetskraft inom exempelvis bygg- och jordbruk flyttade till oss.
Utan alla polacker i Sverige och Storbritannien hade byggnationen rent av sett risig ut i dag.
Men – alla dessa men.
Det är självklart inte så enkelt att det låter sig beskrivas i en liten krönika av en bonnlurk från Småland.
Se detta som en pytteliten pusselbit i helheten eller bara en tankeväckare.
Ryssland med en diktator i vardande gillade inte vad som hände.
En stor del av befolkningen kunde inte se vitsen med ett “västerländskt” leverne.
Det vi kallar armod och förtryck stämde helt enkelt inte överens med gemene Ivans eller Olgas uppfattningar.
“De stöttar sin blivande diktator, åtminstone tyst!”
Wolter Stackelberg, krönikör
De stöttar sin blivande diktator, åtminstone tyst!
Diktatorn var, och är, fast besluten att återupprätta det ryska imperiet.
“Mycket kapital”
För det behövs kapital – mycket kapital.
Ett sätt var att exportera olja och gas, vilket togs emot med öppna armar av bland annat Tyskland som i “klimatkrisens” namn lagt ner fullt fungerande kärn- och kolkraft till förmån för gas transporterad i pipeline på Östersjöns botten.
Ytterligare ett sätt var att länsa rysk industri på kapital – vilket gjordes med så kallade “oligarker” (diktatorns kompisar) som sakta och säkert byggde upp internationella nätverk för att slussa pengar kors och tvärs i syfte att dölja dess verkliga ursprung.
“Sådant här kan inte göras på egen hand”
Sådant här kan inte göras på egen hand.
Boken mina tankar bygger på bär titeln “Honungsfällan”, vilket syftar på en urgammal rysk tradition att försätta fienden eller “nyttiga idioter” i situationer som kan vändas emot dem någon gång i framtiden – så kallade “komprimat”.
Vacker kvinna i hotellbaren…
Alla som kan vara till nytta för Ryssland kan utsättas för en honungsfälla som i sin enklaste form består av att en vacker kvinna i hotellbaren får en man (män verkar vara lättast att lura) att känna sig älskad eller bara fylld av driftskänslor.
Vad som är vad spelar inte så stor roll så länge aktiviteterna fastnar på foto eller film.
Det viktiga är inte vad komprimatet består av i sak utan vetskapen av att det finns.
Den insikten kan driva en man hur långt som helst – spioneri, bedrägeri, penningtvätt eller annat som ingen av oss vågar tänka på. Även pengar i ett kuvert för en liten “tjänst” kan funka som komprimat.
Det är kort vad som hände Swedbank, Danske Bank och Nordea när de skulle göra affärer i öst. Tjänstemän på olika nivåer med en överlägsen känsla av att bidra till en “förnyelse” öppnade sig som en bok för sex, pengar och droger – något som antagligen varit helt främmande för de ditresta bankgubbarna.
“Det finns massor av frågor att ställa”
Det faktum att det var mycket stora pengar i omlopp förblindade alla från bankgolvet till styrelserummen, varvid hundratals miljarder lämnade landet som “bra att ha”-pengar för en framtida rysk återställare, läs krig.
Även billig olja och gas utgjorde en honungsfälla för väst som ville göra sig mindre beroende av araberna.
“Svaret är definitivt ja”
Det finns massor av frågor att ställa – här är några:
Kände den internationella diplomatkåren till riskerna med att hjälpa forna Sovjet?
Svaret är definitivt ja!
Borde tyskarna ha förstått att risken för att en rysk “nacksving” förelåg?
Svaret är definitivt ja!
Skulle bankstyrelserna reagerat kraftigare på tydliga indikationer om penningtvätt?
Svaret är definitivt ja!
Skulle bankstyrelsen släppt sittande vd så enkelt?
Svaret är definitivt nej!
Skulle bankdirektören fattat att det var något lurt med den snygga tjejen i baren?
Svaret är definitivt ja!
Har vi lärt av det inträffade?
Svaret är antagligen nej – honung är alltid honung!
Hovrätten kommer med sin dom den 10:e september.
