KRÖNIKA
En månad gången…
Har´e vatt nått?
Den nye presidenten i USA har svurits in.
Det känns som att gråterskekören i svenska medier har taggat ner, som man sade i min ungdom.
Om det beror på insikten att de inte kan påverka valet i världens största demokrati längre eller att de bara puppat ner sig återstår att se.
Ur ett Ukna-perspektiv är det svårt att bringa klarhet i situationen.
Nu sitter han där han sitter, på en taburett med en stadig majoritet.
Han har kört igång i ett tempo av sällan skådat mått.
En del kommer att lyckas fullt ut, annat kommer att kompromissas och något kommer att falla på hälleberget.
Det viktiga är att han rör om i folks medvetande, men framför allt administrationen.
”Så borde vi göra”
Så borde vi göra här också.
Vi har rätt mycket att vända upp och ner på.
Det mest påtagliga en muggen januarimorgon som denna är den ständiga huvudvärken med kriminaliteten.
Det har kastats bomber och skjutits i trappuppgångar, mot fastighetsportar, lägenhetsdörrar, radhus och villor.
Det har skett med en frekvens om lite drygt en incident per dag under januari – 30 stycken till och med 28:e januari, på förmiddagen, för att vara exakt.
Det här är läskigt, på riktigt!
Tänk dig en TV-kväll, middag eller myskväll med familjen som avbryts av en skottsalva genom ytterdörren, eller en mycket kraftig smäll i trappuppgången där fönster och dörrar med tillhörande inredning bara blåses ut.
Baang!
Borta!
Nu är det antagligen så att om du kan tänka dig in i situationen så är du nog av annat virke än vi
vanliga dödliga.
Men, det är inte bara du utan det finns väldigt många som inte kan förstå men likafullt måste acceptera och leva i det fördolda av det inträffade, inte minst av rädsla för sitt eget och sin familjs liv.
”Utan empati”
Vad värre är att den rapportering vi får oss till livs presenteras helt utan empati i omskrivande
termer.
Vad gäller empatin så kompletteras nyheten väldigt sällan med intervjuer av drabbade, så som
man alltid gjorde förr.
Vad gäller omskrivning så använder man sig av begrepp som att ”något” exploderat, ”farligt
föremål” och att händelsen utreds som ”grovt vapenbrott” eller ”allmänfarligt”.
Dessa omskrivningar gör något med oss och vi är inte betjänta av att känna till polisens
administrativa rutiner.
”Vi vänjer oss, vilket antagligen är syftet”
Wolter Stackelberg, krönikör
Vi vänjer oss, vilket antagligen är syftet.
Å andra sidan kan det finnas en klok tanke i polisarbetet och vad man skall kommunicera med
allmänheten.
En livrädd och hetsig folkmassa, med krav på resultat, är inte kul att ha på ryggen om man är polis.
”Lågintensivt krig”
Det är ett lågintensivt krig som pågår i landet.
Hittills har de flesta klarat livhanken. Många lever i skräck när man väl insett att den där släktingen kanske inte är så trevlig som han verkar på släktträffen, eller att den lille gullige tonåringen har utvecklats till en fullfjädrad mördare sedan du såg honom sist.
”Jag brukar alltid rekommendera en tur ut i naturen, men nu vete tusan!”
Wolter Stackelberg, krönikör
Frågan är åt vilket håll vi är på väg, fortsatt lagom svenskt skjutande och smällande eller ökat våld
med död och allvarliga skador som följd?
Jag brukar alltid rekommendera en tur ut i naturen, men nu vete tusan!
I morgon är det jaktsäsongens sista drevjakt på klövvilt för min del.
Jag skall vara med trots att en förkylning redan satt sig i lungor och hals.
Hur är det nu – det finns inget dåligt väder – bara dåliga kläder.
Får se vad jag tycker om det morgon kväll!
Krönikör. Senior boendes i nordligaste delen av länet vars liv kretsar mycket runt livet på landet. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
