KRÖNIKA

Å livet bara rullar på…

Som ni säkert märkt vid det här laget delges ni allt som oftast mer eller mindre välunderbyggda historiska referenser i syfte att visa på mänsklighetens särart.

Trots tidens oförtröttliga gång är det sällan något nytt som dyker upp under solen.

”Skönt att veta”

Det är skönt att veta men svårare att genomskåda.

Vi gillar att göra det vi känner igen, vi vill ha traditioner och det som ”alltid varit”.

I och med gårdagen har vi genomlevt Påsken med traditionella inslag för de flesta av oss.

Bortsett från julen (Jesu födelse), som härstammar lite drygt tretti år tidigare än påsken (Jesu lidande, död och uppståndelse) så är påsken djupt rotat i vårt medvetande.

Trots att familjen ”vet”, innerst inne, måste varje dag under påsken uppmärksammas och minnas på sitt sätt.

Under torsdagen tvättade Jesus lärjungarnas fötter och intog därefter den sista måltiden. Därefter dömdes han, korsfästes, dog, begravdes och på tredje dagen uppstod han.

Det här har blivit kristenhetens största helg som har högtidlighållits under drygt två tusen år.

Vi vuxna kan ju naturligtvis detta på våra fem fingrar och skulle kunna rabbla det i sömnen, om så vore påkallat.

Den årliga uppdateringen är för barnens skull (hm…) så att traditionen kan föras vidare.

Den enda skillnaden mellan realtid och gångna tiders muntliga kunskapsöverföring är att de lite större barnen googlar fram det här långt innan berättelsen påbörjats och rättar, vid behov, far/mor-föräldrarna.

Den här påsken har som så många gånger tidigare kryddats med för stunden kanske vardagliga eller rent av obetydliga händelser men som för tidens gång bygger på vår historia.

Inom kristenheten, låt vara den katolska, har påve Franciskus avlidit som den 266:e i ordningen.

”Livets gång”

Det är naturligtvis sorgligt för berörda men det tillhör livets gång.

Snart börjar ett traditionsfyllt debacle om efterträdare och val härom med vit/svart rök som kommunikationsbärare. Vit rök signalerar att man bestämt sig.

Om påven representerar den ”goda” sidan av livet så har påsken även haft onda följeslagare som passar på medan befolkningen är upptagna med annat. Hit hör bland annat kriget i Ukraina som är inne på sitt fjärde år.

Lätt match, kommunicerade Trump då han innan valet skulle fixa fred inom 24 timmar. Man kan inte ge honom annat än att han försökt men det har väl gått, sådär.

”Putin är inte heller en sanningens budbärare”

Wolter Stackelberg, krönikör

Putin är inte heller en sanningens budbärare. Hans ”vapenstillestånd” höll inte längre än till hans nästkommande toalettbesök.

Där borta, över stäppen mot Svarta havet, har ”sanning” aldrig stått särdeles högt i kurs och det är alltid befolkningen som fått betala priset med liv och lidande.

Nuvarande ryska aggressioner skiljer sig inte mycket från sina föregångare under 1700-, 1800- och 1900-talen.

Vem tror, hur kan man tro, att ryssarna eftersträvar fred för folk och land helt plötsligt med den historiska ryggsäcken?

På det personliga planet har livets gång haft sin ovedersägande och nakna gång.

Det som under lång tid varit föräldrar/barn-helgen nummer ett blev barn/förälder-helgen nummer ett!

Om ni inte hänger med så betyder det att barn och barnbarn valde brett ur sina påskalternativ där vi blev stående likt den siste när det var dags att välja lagmedlemmar till volleybollen i skolans gymnastik.

Nu är inte det här någon plåga om någon missförstått det så.

Det är snarare en gåva att få umgås under festliga former med en människa som nästa gång fyller jämnt, eller när det blir dags att ”nolla”, som det kallas nu för tiden, ”dubbelnollar”.

För att återknyta till resonemanget ovan är det lätt att se tillbaka på tiden då hon slog upp sina ljusblå under tidigt 30-tal. Vi vet den tidens strömningar, vi vet hur det urartade och många tror sig se att det är på väg tillbaka. Det tror inte jag. Inte i samma form om än likartad.

”Gå ut i skogen”

Varje tid måste ha sin grogrund för konflikter och maktanspråk. Stormakterna är naturligtvis viktiga spelare men det har tillkommit fler, inte minst den globalistiska makten med stora ekonomiska och politiska maktbaser. De kommer inte låta sig ruckas så lätt. Kina och den islamistiska delen av jorden kommer vilja ha sina fingrar med i spelet, öppet eller i det fördolda återstår att se.

Fram till dess får vi vanliga dödliga slicka på ramarna när pensionskapitalet knaprats av korrupta politiker och skurkaktiga affärsmän kryddat med inflation, höga räntor och taskiga växelkurser.

Men, vi har det i alla fall bra! Det kunde varit värre, som finländarna säger. Vi slipper så mycket och vi kan alltid gå ut i skogen, det läker många skavanker!

Med hopp om en ”riktig” vår i antågande.