SÖNDAGSKRÖNIKAN
Efter mycket analyserande och diskuterande har Nalle och jag bestämt oss för att sammanfatta veckan som gått.
Nu tror säkert många att det här ska handla om politik.
Fel!
Eller inte helt rätt i alla fall.
För när vi nåddes av nyheten om den brittiska drottningens bortgång för en dryg vecka sedan gick våra tankar i första hand till de fyrbenta vännerna.
Fyra hundar som nu lämnades utan sin högt älskade matte.
Två av dem är precis som Nalle av blandat ursprung, en korsning av tax och corgi enligt pressen, och två är renrasiga corgis.
En hund är en hund
Det där med ras ger redaktionshunden blanka den i.
En hund är en hund, punkt.
Och hundar struntar också i sådant som status, politisk hemvist och riktning.
Så länge de själva får bestämma just riktningen.
I politiken har det talats vitt och brett om högersväng och vänstervind.
Den breda mitten har också blivit ett begrepp som vissa, eller snarare bara Annie Lööf (C), talat om och vistats i.
Som vilken normal hund som helst går Nalle dit nosen leder honom och då blir höger och vänster oväsentligt.
Väldigt sällan ser man honom dock i den breda mittens fåra, den har matte sagt är reserverad för dem som vill gå runt oss när tempot blir för långsamt.
Efter åtta år med en majoritets nosande längs vänster dikeskant har tillräckligt många blivit nyfikna på hur det luktar på höger dikeskant.
Det skiter Nalle i
Det skiter Nalle i.
Han kommer även i fortsättningen att kryssa från den ena sidan till den andra på ett sätt som gör matte yr i huvudet och det får hon leva med.
Att slaviskt följa den ena eller den andra kanten gör att man missar mycket.
Det kan vilken jycke som helst upplysa er om.
Det är helt enkelt onaturligt att dra upp raka linjer i vår krokiga natur.
I den mänskliga hjärnan både vindlar och svindlar det minsann.
Nej, hur vore det om man slutade upp att tjata om höger och vänster och istället tog det bästa från vardera sidan och fick till en bred mitt trots allt?
För som vi alla vet får ändå inte den som sitter på makten bestämma fritt.
Gigantisk deg
Det ska stötas och blötas likt en gigantisk deg innan man får fram något som kan accepteras av alla.
I vår privata krets styrs det mesta av redaktionshunden..
Mat, promenad, vila och lek – allt styr han utan att säga ett ord.
Våra politiker som är så förtjusta i att höra sina egna stämmor ljuda kunde lära ett och annat av sina husdjur.
Kanske vi får se moderatledarens springer spaniel Winston ta plats i talarstolen och med sin tysta kommunikation ta över statsministerposten istället för husse?
Det skulle bli mindre gläfsande och skällande i alla fall.
Och vill de styrande vara så snälla och se till att få rätsida på elpriset?!
Syns hemskt dåligt
För en svart hund syns hemskt dåligt i en nedsläckt lägenhet och matte snubblar så lätt över honom när han likt en stor dörrstopp blockerar dörröppningen mellan sovrummet och köket.
Dessutom går det åt en förbannad massa värmeljus om man ska kompensera för de nedsläckta lamporna och med de skenande priserna på allt från toapapper till tandkräm börjar kassan bli skral.
Så hur har de tänkt att vi ska ha det?
Tyst, mörkt och kallt att döma av hur det utvecklar sig just nu.
Till alla som hamstrade toapapper när pandemin bröt ut: grattis.
Har ni varit sparsamma med användandet kan ni snart kompensera er höjda elkostnad med att sälja skithuspapper till nödställda.
Med tanke på elpriset är det dags att avrunda och inte slösa fler kilowattimmar på veckans krönika.
Foto: Freepik
Krönikör. Levererar söndagskrönikan med allt från hunduppfostran till älskade loppisrundor. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.