TISDAGSKRÖNIKAN

Vem lurar vem – och varför?

I förrgår var det den första advent i nådens år 2021.

Utanför fönstret flämtade ett fjärran ljus i snöfall.

Termometern visar på minus två grader Celsius.

Stort

Så har det varit i hundratals år före mig.

Lugnet lade sig och snön med det.

I går, röstades Magdalena Andersson (S) in som första kvinna på statsministerposten i Sverige. Stort.

I dag, på Karl XII:es dödsdag, är det tänkt att fullföljas vid en konselj på slottet.

Vågar man sig ut på nätet via TV:n, datorn eller telefonen handlar det inte bara om Magdalena.

Det verkar som om hela världen står i lågor.

Det är konflikter runt om på jordklotet med umbäranden för soldater och civilbefolkning.

I många länder finns människor som lever under fattigdom och svält som en följd av missväxt och torka.

Det finns länder som styrs av onda och korrupta diktatorer vars verktyg för maktens bevarande består av våld och fängslande av sin egen befolkning.

Allt det där vet vi, så har det också alltid varit.

Vi tänker sällan på hur mycket bättre det blivit bara under de senaste 100-150 åren.

Flyttade till Amerika

I början av 1800-talet var det vår egen befolkning, i Sverige, som levde under så bistra omständigheter att de flyttade till Amerika.

De flesta av oss kan rota fram någon an- fader/moder som företog en livsfarlig och dramatisk resa från Göteborg, oftast via England, till Amerikas Förenta Stater.

Sedan 100 år tillbaka har vi styrts under ett ”demokratiskt” system som vi stoltserar över.

Det finns anledning att vara stolt då ett dylikt system visat sig vara det bästa – för folket – av alla prövade styresskick.

Principen är enkel.

Folket väljer sina företrädare i tre nivåer – Kommun, Region och Riksdag. De som blir valda skall ”representera” sina väljare i allt från smärre dagliga beslut till omfattande lagstiftning.

Till sitt förfogande har dessa styrande en kader av tjänstemän som oförvitligt är satta att expediera våra representanters beslut.

Låter väl bra?

Som väktare av detta sinnrika system har vi medierna – ”den tredje statsmakten” – som skall granska oegentligheter, maktmissbruk och övergrepp av enskilda medborgare.

Det låter väl bra?

Om det funkar, vilket det sakta och säkert slutat göra.

Låt mig ta några exempel:

Kriminaliteten:

Alla vet vi att kriminaliteten ändrat skepnad sedan ett antal tiotals år tillbaka.

När min farfar och farmor satt och filosoferade i brasans sken i början av december på 30-talet så var inte mord, skjutningar, våldtäkter, knark och fall från balkonger, det första som dök upp i diskussionen.

Energin:

Det var inte bara brasa och fotogenlampor som gjorde det möjligt för farmor att lägga patiens och farfar att brodera (han gjorde faktiskt det).

Nej, de hade el från ett kraftverk uppströms som hade etablerats trettio år tidigare.

En kväll med mycket snö och blåst flämtade antagligen elektriciteten betänkligt.

Det fungerade oftast.

Kostnaden för denna modernitet var överkomlig.

Världsledande

Tiden gick och människor med fötterna i myllan blev ingenjörer inom olika områden som gjorde vårt land världsledande.

Ett sådant område var elproduktion och distribution. Bara 40 år efter det att mina farföräldrar satt och filosoferade hade man skapat ett unikt elsystem som täckte hela vårt avlånga land.

Man visste det inte då men det var näst intill helt oberoende av s.k fossila bränslen.

Det var ett elsystem som fick många beslutsfattare runt om i världen att dregla.

Rovdjuren:

Vid den är tiden hade förvisso många, av dem som trotsat den stora emigrationen, flyttat till staden.

Städerna stod för service, varuutbud, beslut och diverse tjänster.

Landsbygden stod för mat, bränsle och rekreation (redan då).

Sedan ganska många år tillbaka hade man utrotat rovdjur och annat oknytt så som varg, lo och bäver.

Det blev därmed lättare att leva för den brukande delen av befolkningen.

Medierna:

Med tanke på deras granskande uppgift finns det anledning att förvänta sig en oberoende och opartisk rapportering.

De gamla ”murvlarna” är borta sedan länge.

De har ersatts av agendasättande aktivister i varierande omfattning.

Förra veckan illustrerades journalistikens förmåga när två av mediernas ”ankare” och storkändisar framträdde i det populära TV-programmet ”På spåret”.

Deras bildningsnivå var pinsamt undermålig, för att uttrycka det försiktigt.

Om de är representanter för den granskande makten är det inte konstigt om den under stundom utsätts för kritik. Den stora frågan är varför det som förut fungerade, inte fungerar längre.

Min högst personliga uppfattning är att gnisslet uppstått i gångjärnen mellan företrädarna och tjänstemännen i en dörr som är stängd gentemot dem som valt dem.

En kamp

All mänsklig aktivitet är en kamp i någon mening.

Det kan vara syskonkretsen, umgängeslivet, sporten, politiken och den stora internationella arenan.

Kampen mellan politiker och tjänstemän är uppenbar.

Varför kallas en tjänsteman för ”tjänsteperson”, vem har bett sina företrädare om det?

Vem har önskat att begreppet kön skall avskaffas eller att man inte får skoja om vad som helst?

Kriminaliteten har skuffats undan genom allsköns statistiktrixande, det vet vi, men vet vi av vem och varför?

För det är väl inte så många väljare som krävt det av sina företrädare?

Energipolitiken har kollapsat fullständigt!

Först var det den ”globala uppvärmningen” som skulle bekämpas.

När det visade sig inte bli så mycket varmare – som i dessa dagar – var det ”mål” som skulle uppfyllas.

Är det verkligen någon utanför politiker- och/eller tjänstehenskretsen som krävt detta havererade energisystem i utbyte mot mål som KANSKE kommer att uppfyllas?

Kåldolmens dag

Vad händer vid måluppfyllelse, vad händer om det misslyckas?

Och vargen? Finns det någon som odlar mer än en balkonglåda, är husdjurslös eller har fler än ett träd omkring sig som krävt att vargen till varje pris måste komma tillbaka?

Jag vet inte vad som måste till för att få stopp på detta rusande tåg fyllt av vansinne.

Jag tror och hoppas att fler kommer att ägna tid i lampans och brasans sken för tankar och inlärning, under nådens år 2021 och 2022.

Ju fler desto bättre!

I dag är det Kåldolmens dag (Som Karl XII, kanske, tog hit från Turkiet) – om du inte redan visste det.

Foto: Peter A Rosén

Wolter Stackelberg

Krönikör. Senior boendes i nordligaste delen av länet vars liv kretsar mycket runt livet på landet. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.

wolter@oskarshamns-nytt.se