KRÖNIKA
Vad är det som händer?
Som av en händelse befinner sig hustrun och jag uppe i Bergslagen.
Nåja, det är inte så slumpartat eftersom hon kommer härifrån och har ett hus här.
Hus måste tittas till som ni vet.
Vi gör det med jämna mellanrum – vilket förutom arbete ger tillfälle att umgås med släkt och vänner.
Det är kul – under normala omständigheter.
Just nu är det inte normalt, varken här eller annorstädes.
Som ni säkert vet har det varit osedvanligt regnigt i Västmanland på sistone, vilket inte är så mycket att yvas över – det händer då och då.
Dessa trakter har vattnet att tacka för sitt relativa välstånd.
Många fina företag har sitt ursprung här med såväl järnbrytning som produktion.
“Lite äckligt, kan tyckas”
Näh, jag tänker självklart på den Afrikanska svinpesten som fått fäste några mil norr om oss.
I skrivande stund är det mycket vi inte vet, en del vi vet och mycket som ryktas, som så ofta i sammanhang likt detta.
Vi vet med ganska god säkerhet att vildsvin tagit fäste kring soptippen i Fagersta, vilket varit ett ständigt återkommande tema i lokalpressen.
De har helt enkelt funnit en oändlig källa till mat – lite äckligt, kan tyckas – och har därmed inte funnit någon anledning att ge sig allt för långt ut i de djupa skogarna.
Vi vet att svinpesten inte är farlig för vare sig människor eller andra djur än tama och vilda grisar.
Det är ett virus som sprids med köttdetaljer så som exempelvis rökt kött i form av korvar och andra charkdetaljer.
Viruset lär till och med klara ett år i frysboxen.
Teorin är således att någon ”utlänning” (bäst så) har kommit hit med smittade korvar och salami i bagaget som kastats i soporna för transport till soptippen där vildsvinen kalasat intet ont vetande om sitt stundande öde.
Politiken har vaknat och gjort sitt bästa får man utgå ifrån.
Stora inskränkningar
Det har inrättats en skyddszon som omfattar en miljon hektar innebärande stora inskränkningar i livet för de människor som vistas där.
“För flertalet är den tråkigaste konsekvensen att man inte får ge sig ut i skogen för att plocka svamp, jaga eller bara promenera”
Wolter Stackelberg, krönikör
För flertalet är den tråkigaste konsekvensen att man inte får ge sig ut i skogen för att plocka svamp, jaga eller bara promenera.
Sammanfattningsvis kan man säga att det är tillåtet att ta sig till sin tomt och där får man hålla sig!
Syftet är huvudsakligen att inte skrämma runt vildsvinen i onödan – men även att minska spridningsrisken för viruset.
Värre är det för jord- och skogsbruk – och framför allt grisproduktionen.
I jordbruket måste maskiner som tar sig in och ut ur zonen tvättas och saneras, vilket är en grannlaga uppgift gränsande till omöjligheten.
Stora avbräck
Skogsbruket stoppas helt – vilket naturligtvis leder till stora avbräck för hela kedjan.
Grisproducenterna inom zonen, som inte är så många, tvingas slå ut sina besättningar och sanera stall och övriga utrymmen spå gården.
Frågan är om de orkar starta om när/om farsoten väl är över?
Nu gäller det att vara klok och ta allt steg för steg.
“De kan inte säga att de inte visste”
För kommunens del bör man titta sig i spegeln och rannsaka vad man gjort åt vildsvinen runt soptippen i Fagersta.
De kan inte säga att de ”inte visste”.
Har man stängslat eller vidtagit andra åtgärder för att hålla grisarna borta?
Nej, mycket tyder på att det inte gjorts ett fnys åt saken.
Snålhet?
Om det är av snålhet, oförstånd eller oförmåga återstår att se.
Inte helt ovanligt i kommunala sammanhang.
Redan under halva augusti hittades de första grisarna, vilket tyvärr mottogs med en axelryckning när det påtalades.
Inte heller helt ovanligt det heller – men det ställer krav på eftertanke när något ovanligt inträffar.
Många läkare säger att diagnoser ofta uppträder i par, först dyker det upp ett ovanligt fall som man inte vet något om – typ virus.
Sedan kan man sitta och vänta till nästa dyker upp, vilket ofta är fallet.
Detta gäller även svinpesten, där framtida utredningar får visa i vilken omfattning ansvariga satte sig och väntade eller bara gav tusan i det.
Den slutliga frågan i denna krönika får bli den om stad/landsbygd och solidariteten kring denna.
Staden är inte drabbad av svinpesten i detta läge.
De som har sommarställen, eller ”land” som de kallar det, blir säkert sura när de upptäcker att svampturen måste ställas in, kläder och stövlar lämnas kvar och att bilen måste tvättas på första möjliga biltvättinrättning utanför zonen.
“Möjligtvis kan det leda till dyrare fläskkött framöver, vilket stadsborna säkert kommer att oja sig över”
Möjligtvis kan det leda till dyrare fläskkött framöver, vilket stadsborna säkert kommer att oja sig över.
Det är befolkningen inom zonen som är drabbade – inte minst ekonomiskt.
Det handlar om livsprojekt för den som måste slå ut sin grisbesättning, ställa sina skogsmaskiner eller ställa in årets aktiviteter i den självägda skogen.
Allt detta kan mätas i kronor och ören, eller Euro och Eurocent om det drar ut på tiden.
Självklart måste ersättning utgå som plåster på såren, om än bräckligt.
“Inte helt gnisselfritt”
Generellt kan man säga att landsbygden alltid ställer upp om staden drabbas – vare sig det är krig, elbrist, oförutsedd fattigdom eller annat elände.
Ute på landet har vi plats och hjärta, vilket vi delar med oss av vid behov.
I staden finns resurserna som kommer att behövas för att lindra skadan för människor i skyddszonen.
Det skall bli intressant att se utfallet.
Låt mig gissa på att det inte kommer att vara helt gnisselfritt.
Krönikör. Senior boendes i nordligaste delen av länet vars liv kretsar mycket runt livet på landet. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
