KRÖNIKA

Energikrisen är inte teknisk – den är civilisatorisk.

En civilisation är ett organiserat system byggt på stabil energi, samarbete och struktur. När energitillgången sviktar ökar entropin – dvs oordningen – och samhället förlorar sin förmåga att fungera. Kärnkraften är inte bara en lösning på elbrist, utan ett skydd mot civilisatoriskt sammanbrott.

Civilisationen är inte bara städer, lagar och teknik. Den är en känslig struktur som hålls samman av ett osynligt flöde: energi. Utan tillräcklig och pålitlig energitillförsel faller systemen som upprätthåller ordning, trygghet och utveckling – och samhället börjar gradvis glida mot kaos. Vi har med egna ögon sett följderna av extrema och volatila elpriser på senare år!

Inom fysiken beskriver begreppet entropi hur alla system, utan tillförd energi, tenderar att gå mot oordning. Det gäller inte bara naturen – det gäller även samhällen. När energin tryter ökar entropin. Planer blir oförutsägbara. Priser skenar. Logistik brister. Tillit eroderar. Företag går under. Och med det urholkas själva civilisationens struktur.

Det är därför dagens energikris inte bara är en teknisk utmaning – den är ett grundläggande hot mot vårt sätt att leva. Och i denna verklighet blir kärnkraften inte ett ideologiskt val, utan ett civilisatoriskt nödvändigt sådant.

Förändring, entropi och energikrisen i samhället, samt nysatsning på kärnkraft

I både naturen och samhället är förändring en ständig process, men den sker aldrig slumpmässigt. En av de mest grundläggande principerna inom fysiken är entropi, som beskriver hur system över tid tenderar att gå mot större oordning. För att bibehålla ordning och struktur krävs energi – utan den börjar system gradvis att brytas ner. Detta gäller inte bara inom fysikens värld utan även för samhällen och ekonomier.

Ett samhälle är i grunden ett komplext system som kräver energi för att hålla sig organiserat och fungerande. Allt från matproduktion och infrastruktur till kommunikation och industri bygger på stabil energitillgång. Om energin minskar, ökar entropin – och samhället blir mer kaotiskt, mindre förutsägbart och svårare att styra.

Ett tydligt exempel på detta är elkrisen i Sverige på senare år. När tillgången till billig och stabil el minskade, såg vi omedelbara tecken på ökande entropi:

• Ekonomisk instabilitet och osäkerhet: De skenande elpriserna skapade oförutsägbarhet för både hushåll och företag. Industrier tvingades minska sin produktion eller flytta utomlands, vilket ledde till arbetslöshet och finansiell otrygghet.
• Social oro och ökad polarisering: Frågan om energipolitik har blivit en källa till konflikt, där kärnkraft, vindkraft och marknadsstyrning splittrar både politiker och allmänhet. Skillnaderna mellan stad och land har ökat, eftersom vissa områden drabbas hårdare av höga elpriser än andra.
• Försämrad infrastruktur och energisystem: Kapacitetsbrist i elnätet har gjort elförsörjningen mindre stabil och mer ojämlik. Regioner i södra Sverige har tvingats betala extremt höga priser, medan norra Sverige haft ett elöverskott utan tillräcklig överföringskapacitet.
• Ökad slumpmässighet och minskad kontroll: Eftersom energiproduktionen har blivit mer beroende av väderberoende energikällor, som vindkraft, har systemet blivit mer svårstyrt och mindre förutsägbart. Samtidigt har Sverige blivit alltmer beroende av import, vilket gör oss sårbara för internationella elpriser och geopolitiska faktorer.

Alla dessa faktorer visar hur minskad energitillgång leder till ökad entropi i samhället. När samhällets energiflöde störs, följer en kedjereaktion av oordning – från ekonomi och infrastruktur till politik och social stabilitet. Det är därför energiförsörjning inte bara är en teknisk fråga utan en grundläggande förutsättning för ett välfungerande och organiserat samhälle.

Om vi inte hanterar dessa utmaningar och hittar långsiktigt hållbara lösningar på energiförsörjningen, kan vi förvänta oss att entropin fortsätter att öka – med mer instabilitet, större klyftor och en svårare framtid att förutsäga. Samtidigt ger detta oss en insikt i hur viktig energi är för att motverka kaos och upprätthålla samhällsstruktur, och varför investeringar i hållbar, stabil och effektiv energiproduktion är avgörande för framtiden.

Nya reaktorer – Ny kärnkraft

Den energipolitiska proposition som presenterades den 27 mars 2025 är därför mycket välkommen – även om den borde ha lagts fram redan före sommaren 2023. Då hade en tillståndsprocess kunnat påbörjas under 2024, och en byggstart inom ett år från idag hade varit realistisk. I så fall hade vi kanske redan varit på väg mot att få en ny reaktor i drift i Forsmark, Oskarshamn eller Ringhals – alla platser där tillstånd redan finns för kärnkraftsproduktion. Just detta faktum bör också möjliggöra ett snabbspår i tillståndsprocesserna.

Sverige har idag reaktorer i världsklass, inte minst Forsmark 3 och Oskarshamn 3 – båda av typen BWR75, alltså kokvattenreaktorer av svensk design. Kompetensen inom BWR-teknik är stark i Sverige, med flera tusen personer verksamma inom området. Räknar vi med Finland, tillkommer ytterligare ett par tusen kompetenser.

En uppgraderad version av Forsmark 3 eller Oskarshamn 3 kan dessutom betraktas som en ”proven design”, vilket ytterligare talar för en snabbare tillståndsprocess.

Etablerade reaktortyper

Utöver dessa finns också andra väl etablerade reaktortyper på världsmarknaden, exempelvis amerikanska AP1000 och sydkoreanska APR-1400 – båda tryckvattenreaktorer (PWR). Vi har dessutom ett antal kinesiska nya reaktorer som är i kommersiell drift idag, däribland minst två stycken Gen IV reaktorer där kärnbränslet nyttjas mycket effektivare.

Alla nämnda reaktorer är av beprövad typ och typgodkända. Mot bakgrund av Sveriges starka tradition inom BWR-teknik vore det logiskt att satsa på minst två nya BWR-reaktorer – en i Oskarshamn och en i Forsmark. Redan i samband med byggandet av Forsmark 3 förbereddes faktiskt området för en eventuell Forsmark 4.

Både Forsmark och Oskarshamn är, som sagt, redan godkända platser för kärnkraft.

Regeringen talar nu om att bygga fyra nya reaktorer. Varför inte då två av BWR-typ och två av PWR-typ?

90 procent av elbehovet

Ringhals skulle då bli centrum för PWR-teknik, medan Forsmark och Oskarshamn samlar BWR-kompetensen – vilket är logiskt med tanke på den nuvarande fördelningen: Ringhals har två PWR-reaktorer, Forsmark tre BWR och Oskarshamn en BWR. Om alla fyra nya reaktorer byggs, skulle vi under 2030-talet exempelvis kunna ha fyra PWR i Ringhals, fyra BWR i Forsmark och två BWR i Oskarshamn.

Då skulle Sverige åter stå väl rustat för att leverera el dygnet runt, året om – med kärnkraft och vattenkraft som stabil grund. Tillsammans skulle de kunna stå för minst 90 procent av vårt elbehov.

Om vi dessutom återreglerar elmarknaden skapar vi ett elsystem med både hög leveranssäkerhet och stabila elpriser – varken för höga eller för låga. Industrier, företag, hushåll, myndigheter, skolor och sjukhus skulle få tillgång till el dygnet runt till förutsägbara priser. Elmarknadens nuvarande volatilitet skulle kunna bli ett minne blott. Överskottselen kan vi dessutom exportera – till ett högre pris än det vi tar ut inom landet.

Till sist, visste du att

• Tyskland idag diskuterar återstart av nedstängda reaktorer? Eftersom Tyskland har stora problem med hållbar leverans av elkraft till industri, företag och hushåll.
• Kommande MMR-teknik, MMR = Micro Modular Reactors, kan borga för närproducerad hållbar fossilfri elkraft? En MMR kan grävas ned och fungera som ett batteri non-stop, dvs utan bränslebyte, under 20 eller 30 år med ett fast pris på elen i form av kr/kWh under hela livslängden. En MMR, när den tjänat ut sin livslängd direkt kan ersättas av en ny likadan reaktor? Man hämtar den uttjänta reaktorn och skickar den till upparbetning, samtidigt som man placerar ut en ny.
• Sveriges använda kärnbränsle, som ligger för mellanlagring i CLAB, kan användas i kommande Gen IV reaktorer, möjligen efter viss upparbetning? Idag nyttjas max tre procent av energiinnehållet i kärnbränslet. I en Gen IV reaktor skulle v kunna nyttja mer än 90 % av energiinnehållet och samtidigt erhålla ett slutligt kärnbränsleavfall som endast behöver lagras i ca 500 år. Den mängd använt kärnbränsle som mellanlagras i CLAB skulle kunna försörja Sverige med energi och el i tusentals år framåt! Så varför ska vi överhuvudtaget gräva ned det använda kärnbränslet som idag mellanlagras?

Till allra sist

Till allra sist, vad är centralt när vi pratar om entropi, samt att för hög entropi, oordning, riskerar ge oss ett dystopiskt samhälle som vi inte vi ha?

Det centrala är detta: Oordning – eller mer korrekt, entropi – är inte ett fel i systemet, utan dess naturliga tillstånd. Ordning är en temporär och energikrävande avvikelse. Utan kontinuerlig tillförsel av energi tenderar alla system mot ökad oordning, enligt termodynamikens andra huvudsats.

Detta illustreras av entropibegreppet inom fysiken, ofta uttryckt med formeln:

S = k * ln(Ω), där

S = entropin
k = Boltzmanns konstant (≈ 1.38 × 10⁻²³ J/K)
Ω = antalet möjliga mikrotillstånd som motsvarar ett givet makrotillstånd

Entropi är universums skatt på tiden. Den ständiga kampen mot entropi är en av de grundläggande drivkrafterna bakom mänskligt handlande. Balansen mellan ordning och oordning är vad som skapar förändring och framsteg.

Oavsett om vi ser på förfallande byggnader, sönderfallande strukturer eller biologiska processer – entropin är alltid närvarande, som en påminnelse om att naturens bana lutar mot kaos, inte ordning.

Graden av ordning är direkt en funktion av mängden tillgänglig energi. Här ser du en visuell modell som visar sambandet mellan energibrist och ökande entropi över tid:

Vi närmar oss brytpunkten i vårt samhälle det vill säga skärningspunkten mellan linjerna.

Oordningen breder ut sig

När tillgången till leveranssäker energi sviktar, ökar samhällets entropi – oordningen breder ut sig. Det är inte bara en teknisk fråga, utan en civilisatorisk.

Ju mindre mängd tillgänglig, leveranssäker energi vi har, desto tydligare blir konsekvenserna:

• Priserna svänger okontrollerat – elmarknaden förlorar sin förutsägbarhet
• Företag slår igen eller lämnar landet – industrin söker sig till stabilare platser
• Strömavbrott blir vardag – delar av städer mörkläggs periodvis
• Sjukhusens livsuppehållande system riskerar haveri – varje sekund utan el kan kosta liv
• Samhällets nervsystem stängs ned – myndigheter som Försäkringskassan, A-kassor, banker och butiker är beroende av konstant elförsörjning. Utan el: inga utbetalningar, inga löner, ingen handel.
• Kommunikation bryter samman – mobilnät och datatrafik är inte självförsörjande
• Tryggheten försvinner – mörklagda kvarter ger plats för oro, vandalism och rädsla
• Bränder blir vanligare – människor försöker värma sig med stearinljus och öppna lågor

Och som om det inte vore nog:

Utan fossilfri och leveranssäker energi, tillkommer ett osynligt kaos – ett klimatkaos.

Vindkraft och solkraft må vara gröna, men de är väderberoende.

När vinden mojnar och solen går ner, slocknar också deras bidrag.

Vi står då utan både el och klimatlösning.

Samhället moderniserades med stabil el – utan den går vi bakåt.

In i oordning.

In i entropin.

Till undergången?

Michael Wallenberg, Civilekonom, fd Marknadschef i Sydkraft AB

Torsten Dilot, Reaktorsäkerhetsingenjör och specialist säkerhetsanalyser på stort kraftbolag