ANNONS

Närbild på en hand på en vårdtagares axel
Foto: Freepik

UNDERSKÖTERSKA I OSKARSHAMNS KOMMUN BERÄTTAR: “Därför har jag nu sagt upp mig”

ANNONS

Få vårt nyhetsbrev i din mejlbox gratis

Varje lördag får du aktuella artiklar, tips om evenemang & mycket mer. Fyll i dina uppgifter och bekräfta din e-postadress. Prenumerationen är gratis och du kan avsluta den när som helst:

ANNONS

INSÄNDARE

Jag har, som många andra under den senaste tiden, följt och läst insändarna i ON om hur det är att arbeta inom omsorgen i Oskarshamns kommun.

Jag behöver inte berätta så mycket om hur det är, det har mina kollegor gjort med bravur.

“Äntligen får alla ta del av hur vi har det”

UNDERSKÖTERSKA I OSKARSHAMNS KOMMUN, SOM NU HAR SAGT UPP SIG

Äntligen får alla ta del av hur vi har det.

“Hemska”

Arbetsförhållandena är hemska.

Allt går mot det sämre, då vi ska samarbeta med alla i samma bygge.

Vi ska kunna vara flexibla och jobba på olika avdelningar där det fattas folk.

Vi ska alltid vara utbildad erfaren personal som det så fint heter.

Men egentligen är problemet att det inte finns personal, vi har inga vikarier som vill eller kan jobba hos oss.

“Att vara undersköterska idag är som att jobba som ett hembiträde. Vi gör allt förutom det vi är utbildade för”

Att vara undersköterska idag är som att jobba som ett hembiträde. Vi gör allt förutom det vi är utbildade till.

“Det minsta vi gör”

Vårdar är det minsta vi gör.

Det värsta är att det är de gamla och sjuka som drabbas.

De får inte den vård de behöver på grund av personalens arbetsförhållanden.

Vi gör så gott vi kan, vi kämpar och brinner för att hjälpa. Trots att vi ofta är underbemannade, stressade och knappt får chans till att sitta ner en stund och vila benen.

Vi ska samtidigt samarbeta med andra grupper som ofta har problem i sitt eget samarbete, hur tror ni att det slutar? Samarbetar inte alla, blir det inget samarbete eller någon bra vård.

“Som undersköterska får man ta mycket från de vi vårdar. Allt från elaka ord till anklagelser och slag och blåmärken”

Som undersköterska får man ta mycket från de vi vårdar. Allt från elaka ord till anklagelser och slag och blåmärken.

Vi tar allt det, för vi vet att det alltid finns orsaker till det. När de gamla själva säger, jag vill inte bo här, jag vill hem, jag trivs inte här, då känns det som att vi misslyckats. 

Detta har gått så långt. Därför har jag nu sagt upp mig.

“Snart inga kvar”

Jag är inte den första som gör det på grund av arbetsförhållandena, och jag kan lova, jag är absolut inte den sista.

Snart finns det inga undersköterskor kvar.

Jag vill inte vara en del av att ge de gamla och sjuka deras sista år till något som inte är värdigt. Jag tänker inte stötta dessa beslut. Och jag skulle aldrig vilja ha någon anhörig på ett boende när jag vet hur de stackarna kan få det.  

Tidigare undersköterska inom Oskarshamns kommun

Genrebild: Freepik

+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS