INSÄNDARE
Äldreomsorgen står för stora utmaningar.
Det anställs allt fler personalpersoner utan utbildning och erfarenhet.
Vi kan läsa om en utveckling med mer teknisk utrustning som ska göra att de mänskliga mötena färre.
”Är det inte de mänskliga mötena vi behöver?”
Undersköterska
Vilket kan vara bra när det används på rätt sätt, där människor kan få vara så självständiga som möjligt.
Men är det inte de mänskliga mötena vi behöver?
Personal som kommer med personligt engagemang för den enskilde, som kan se förändringar och eventuella försämringar.
Det krävs utbildning, kompetens och en stor dos välvilja.
Vi har under flera år pratat om vad vi ska göra för att få fler att utbilda sig till undersköterskor, det är ju ett helt fantastiskt jobb vi har när vi med rätt förutsättningar kan göra skillnad för människor som behöver olika sorters hjälp och stöttning för att klara vardagen.
Alltid i de här diskussionerna får man höra att det hänger på oss som arbetar inom äldreomsorgen.
Vi ska vara goda ambassadörer för vårt yrke.
Nu har jag varit en god ambassadör i 30 år.
”Lämnar över stafettpinnen till er”
Alltid pratat gott om mitt jobb som jag verkligen älskat.
Nu – kära politiker – avsäger jag mig den rollen.
Nu lämnar jag över stafettpinnen till er.
Vi behöver förutsättningar för att orka arbeta kvar, det får vi inte genom att vår återhämtning i schemat försämras stort, då alla ska jobba varannan helg med centralt schema.
Vi vill föra en dialog med er, men våra mejl besvaras med tystnad.
Vi är så många som skrivit till er och skickat in protestlistor.
Det som går att läsa på kommunens intranät är att de flesta är positiva till centrala scheman.
Jag blir väldigt nyfiken på hur den undersökningen gick till.
För tjänstemännen fram våra farhågor till ansvariga politiker?
Vi har nog olika syn på hur vi ska göra det här arbetet mer attraktivt.
Inte tror jag på sämre schema, mer helger samt att man ska vara tvungen att lägga till extrapass under semesterperioden, som nu är det nyaste i satsningen för en bättre äldreomsorg.
”Motsatsen till friskfaktorer”
Det som jag har full förståelse för är att vi behöver hjälpas åt och jobba över gränser, vilket också görs i stor utsträckning idag.
Varför tittar ni inte mer på friskfaktorer?
Vad är det som gör att personalen mår bra?
Den här känslan som råder nu – med försämring efter försämring, tystnad från politiker och en känsla av att inte kunna påverka – är motsatsen till friskfaktorer för mig.
Tror ni verkligen på det här? Handlar det om kvalitet och ekonomisk vinning?
Är det här något som gynnar våra äldre i slutänden?
Undersköterska i Oskarshamns kommun
Skribenten svarar för åsikter i denna insändare/debattartikel. Skribenter omfattas av källskydd och har rätt att vara anonym enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Skicka insändare till redaktionen@oskarshamns-nytt.se
