DEBATTARTIKEL
Barndomssagan är över – Ulf Kristerssons vänskapsband blev en nationell säkerhetsrisk.
Henrik Landerholm, Sveriges första nationella säkerhetsrådgivare, har tvingats lämna sin post.
Det är en skandal som kastar en skugga över statsminister Ulf Kristersson (M) och hans omdöme.
Barndomsvännen Landerholm fick jobbet trots tveksamma meriter och har nu avgått efter att ha glömt sekretessbelagda dokument på en konferensanläggning.
Händelsen visar med skrämmande tydlighet hur personliga lojaliteter kan underminera landets säkerhet.
Utnämningen av Henrik Landerholm var omdiskuterad redan från början.
Trots att rollen som nationell säkerhetsrådgivare kräver djup kompetens och erfarenhet inom säkerhetsfrågor, valde Kristersson sin nära vän till posten.
”Vänskap fick gå före”
Det är tydligt att vänskap fick gå före kvalifikationer.
Statsministern säger sig stå för en ansvarsfull och kompetensbaserad ledarstil, men i det här fallet valde han att blunda för riskerna och låta personliga band styra.
Det som hänt är inte bara pinsamt, utan också farligt.
Säkerhetsrådgivarens uppgift är att skydda landet från hot och risker, inte att själv utgöra en sådan.
Förlusten av sekretessbelagda dokument på en kursgård är inget annat än ett totalt misslyckande, och det underminerar förtroendet för Sveriges säkerhetspolitik.
”Kristersson har försökt tona ned händelsen som enskild individs felsteg, men det är tydligt att problemet är djupare än så”
Mikael Bertilsson, statsvetenskapsstuderande och samhällsdebattör
Kristersson har försökt tona ned händelsen som en enskild individs felsteg, men det är tydligt att problemet är djupare än så.
När personer utan rätt kompetens sätts på strategiskt viktiga poster, skapas ett systemfel som riskerar hela landets säkerhet.
”Prioriterar fel saker”
Det handlar inte bara om Henrik Landerholms misstag, utan om ett ledarskap som prioriterar fel saker.
Sveriges säkerhetspolitik har aldrig tidigare haft en nationell säkerhetsrådgivare.
Detta var en chans att etablera en roll som skulle stärka landets försvar mot hot som cyberattacker, terrorism och internationella konflikter.
Istället har posten blivit ett exempel på politiskt fåfängeri och misshushållning med resurser.
Det här är inte första gången som Ulf Kristersson visar prov på bristande omdöme i sina rekryteringar.
Tidigare har han varit inblandad i flera kontroversiella utnämningar, där lojalitet och politiska tjänster verkar ha varit viktigare än kompetens.
”Det är också anmärkningsvärt hur Kristersson valt att hantera skandalen”
Förtroendet för en statsminister bygger på hans förmåga att fatta svåra beslut baserade på vad som är bäst för landet, inte på vilka som står honom närmast.
Det är också anmärkningsvärt hur Kristersson valt att hantera skandalen.
Istället för att öppet ta ansvar och medge sitt eget felbedömande, har han försökt distansera sig från händelsen.
I sitt uttalande till SVT lägger han hela ansvaret på Landerholm, vilket är ett svagt ledarskap.
Händelsen kring Henrik Landerholm borde bli en väckarklocka för hur vi hanterar tillsättningar av viktiga tjänster i Sverige.
En nationell säkerhetsrådgivare bör rekryteras utifrån tydliga krav på kompetens och erfarenhet, inte på grund av personliga relationer.
”Ta ansvar”
Det är också avgörande att statsministern visar ledarskap genom att ta ansvar när misstag görs, istället för att skylla på andra.
Regeringen bör nu se över hur denna typ av poster tillsätts och skapa en oberoende granskningsprocess för att säkerställa att rätt personer får jobben.
”Det är dags för Ulf Kristersson att se sig själv i spegeln och fråga sig om han verkligen lever upp till dessa krav”
Det handlar om att stärka förtroendet för Sveriges säkerhetspolitik och visa att vi tar dessa frågor på allvar.
Henrik Landerholms avgång är en påminnelse om vikten av ansvarstagande och gott omdöme hos Sveriges ledare.
Ulf Kristersson har misslyckats med att prioritera landets bästa och har satt vänskap före kompetens.
Det är en farlig egenskap hos en statsminister och en risk för landets säkerhet.
Om vi ska kunna lita på våra ledare, måste de visa att de kan fatta beslut som bygger på integritet och ansvarskänsla.
Det är dags för Ulf Kristersson att se sig själv i spegeln och fråga sig om han verkligen lever upp till dessa krav.
Mikael Bertilsson
Statsvetenskapsstuderande och samhällsdebattör
Skribenten svarar för åsikter i denna insändare/debattartikel. Skribenter omfattas av källskydd och har rätt att vara anonym enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Skicka insändare till redaktionen@oskarshamns-nytt.se
