LÖRDAGSKRÖNIKAN
Till att börja med vill jag bara lugna oroliga läsare som hörde märkliga ljud från motionsspåren i Havslätt tidigt i torsdags morse.
Det var inget troll eller annat övernaturligt väsen som osaligt irrade runt i skogen under stönanden och stånkanden.
Det var bara jag som för första gången på väldigt länge gav mig ut på en löprunda.
Eller löprunda och löprunda…
Det är nog en förskönande beskrivning.
Lunkrunda, hasrunda eller något liknande är nog ett mer passande ord.
“Man kan väl konstatera att konditionen inte är på topp just nu”
Thomas Wennerklint, krönikör
Man kan väl konstatera att konditionen inte är på topp just nu. Visserligen är jag ju ute och går väldigt mycket – både långt och ofta, men det blir inte den där pulshöjaren som är så nyttigt.
Det var alltför länge sedan jag lät pumpen arbeta ordentligt. Det ska bli mer av den varan framöver.
En massa ursäkter
Men att det ska vara så svårt att komma i gång med träningen. Jag har tänkt sätta fart så länge, men alltid har jag lyckats hitta en massa ursäkter för att skjuta upp ett tänkt träningspass.
Det är för kallt, det är för mörkt, blött eller sent, jag måste äta – äh, jag tar det imorgon. Sedan är det samma visa dagen efter. Bedrövlig karaktär…
Ändå vet jag att känslan efter ett träningspass är väldigt skön. Det är härligt att känna att musklerna har fått jobba.
“Vägen dit är inte speciellt njutningsfull”
Fast vägen dit är inte speciellt njutningsfull. Framför allt inte när man börjar på den låga nivå där jag just nu befinner mig. När man ser folk som är ute och springer ser det ofta väldigt lätt, spänstigt och härligt ut och jag kan faktiskt längta efter att själv ge mig ut för att få uppleva den känslan. Problemet är tyvärr att när jag står där ute i spåret i Havslätt så infinner sig rätt snabbt en helt annan känsla – och den är varken lätt eller spänstig.
“Har alltid avskytt det”
Jag är medveten att jag säger emot mig själv när jag säger att jag kan längta efter att ge mig ut att springa, för egentligen har jag alltid avskytt just det. Jobbigt och väldigt tråkigt helt enkelt, även om belöningen efteråt är trevlig.
I tonåren hade jag faktiskt en period då jag sprang en del i Pålsjö skog och längs havet hemma i Helsingborg. Deltog även i några motionslopp – utan större framgång förstås.
Någon löparkropp har jag ju aldrig haft, det kan vem som helst se. Lite för grov i kroppen och lite för tung. Fotboll och handboll passade mig bättre om vi säger så.
Dessutom har jag heller aldrig haft någon vettig löpteknik – har aldrig hittat den. Taktiskt sett är det också katastrof eftersom jag tenderar att gå ut för hårt. Jag drar mig till minnes ett millopp i Helsingborg (Springtime) i mitten på 80-talet där jag tog slut helt precis innan första långa uppförsbacken efter cirka tre kilometer eftersom jag dragits med i andras tempo som var alldeles för högt för mig.
“Sorgligt”
Nåja, jag får väl skynda långsamt och blanda upp träningen med annat. Min mountainbike ska få komma ut och rasta sig inom kort. Det kan den behöva efter att den stått orörd under i princip hela förra året.
Sorgligt.
“Jag behöver tydligen en fotboll eller en handboll för att motivationen ska bli på topp”
Egentligen skulle jag ju ägna mig åt träning med någon typ av boll. Då hittar jag oftast oanade krafter och har inte haft några större problem att ta ut mig. Jag behöver tydligen en fotboll eller en handboll för att motivationen ska bli på topp.
Men den tiden känns faktiskt förbi nu.
Sammanfattningsvis så får det nu vara slut på ursäkter. Jag köpte till och med nya skor för ett tag sedan och de kändes väldigt bra när jag var ute i torsdags, så det går inte att skylla på skoskav heller.
Dessutom har ju vädret äntligen svängt om till varmare grader, nu känns det som att vi faktiskt är på väg mot sommar. Det är härligt!
En av belöningarna efter motionspasset i torsdags var att gå förbi badplatsen i Havslätt på vägen hem.
Det var sagolikt vackert och jag kände en enorm tacksamhet över att få bo på en så underbar plats. Det är livskvalitet.
“Bli inte förskräckta”
Ni som läst mina texter under några år vet ju att jag brukar ge mig ut för att leta checkpoints i ”Hitta ut”-projektet. I år har jag inte hunnit sätta i gång än (ännu en usel ursäkt), men nu ska det bli ändring på det också. Det har tillkommit lite nya områden det här året så det ska bli spännande att upptäcka nya miljöer.
Att få vara ute i naturen och uppleva svensk vår och försommar är ett sätt för mig att ladda batterierna inför och under den mest intensiva perioden i skolan. Tiden som föregår betygssättningen.
Så kära läsare, bli inte förskräckta om ni hör något som låter som en trasig blåsbälg ute i skog och mark kommande veckor. Det är bara undertecknad som försöker förbättra konditionen en aning.
Ha en fortsatt skön helg!
/Thomas
Foto: Thomas Wennerklint
Foto: Privat (överst)
Krönikör. Lärare som levererar lördagskrönikan om skolan, samhällsfrågor, sport och mycket mer. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
