KRÖNIKA
Äntligen premiär!
SHL-premiär dessutom.
Känn på den!
Tredje säsongen i SHL.
“Allsvenskan känns som en evighet sen”
JOHAN ANDERSSON, IKO-SUPPORTER
Man börjar bli van nu – men ändå inte.
Allsvenskan känns som en evighet sen.
Toppenväder – nästan 20 plus, kanske var mer.
Som supporter är det svåra val när det fortfarande är så varmt ute.
“Ska man gå i t-shirt och frysa efter första perioden?
Ska man gå i t-shirt och frysa efter första perioden?
Eller ta cykeln i luvtröja och matchtröja för att redan innan matchen börjar vara genomvarm och svettig?
Ska solglasögonen vara med – för att sedan, jaha, var ska man lägga dom sen?
Man har ju fullt upp med att klappa händer och vifta med flagga.
Då kan ju inte solglasögonen vara i vägen.
“Jo, men tjena!”
Inget man kan ge till vakten heller.
Tjena. Kan du vakta dessa tills matchen är över? Jo, men tjena!
Inte heller kan man ju lägga dom vid läktaren, folk går överallt.
Denna säsong startar lika konstigt som förra slutade. Man sitter ner och hejar.
De som brukar sitta ned tycker inte att det är konstigt alls. Men vi som står och sjunger upp.
Nu måste vi sitta ner och sjunga och försöka vifta med en flagga.
Det är som att byta mataffär. Väldigt ovant i början.
“Vad händer?”
Hur var matchen då?
Jo när Timrå gjorde 0-2 på några minuter gick tankarna snabbt.
Jaha, god natt!
Vad händer?
En liten analys efter matchen:
Slumpmål, flyt, bonntur eller vad man nu ska kalla det.
Klacken tappade andan nån minut, men fortsatte sjunga och ge energi till laget.
Det gav resultat.
“Man nyper sig i armen, är det över?”
1-2 kom och det var match igen.
Hörde ni förresten att vi kör med lite nya låtar i klacken?
En helt ny som vi sjunger när det blir mål.
Samt några fler nya varvat med dom gamla vi brukar köra.
Om inte så spetsa öronen nästa match.
I nuläget är det ju begränsat med publik så alla får tyvärr inte komma.
Men nästa månad är planerna på full hall.
Den har man längtat till i över 1 år.
Börjar snart bli overkligt att den komma skall.
Man nyper sig i armen, är det över?
Nja, inte riktigt – men planen är så i alla fall.
Vilket årtionde som helst!
Det blev en målrik match.
“Man fick lite allsvenskan-feelings”
Man fick lite allsvenskan-feelings. När det hände lite mer.
Man har vant sig vid den tajta SHL-serien.
Där ett misstag blir mål per automatik. Det går inte att såsa runt lite längre.
När det stod 5-4 till IKO och Timrå tog ut målvakten, ja, då fick man kval till SHL-vibbar.
Ni kommer väl ihåg?
Alltid när Timrå låg under i slutet och tog ut målvakten. Ja, då blev det mål likförbannat!
Och så sudden.
Var nog den mest nervösa serien jag varit med om.
Och det blev det denna kväll med. Denna gång blev det inget mål.
IKO höll ut. Var nära att göra mål i tom kasse 2 gånger, minst.
Skillnaden mellan denna match och kvalserien:
IKO känns tyngre, lite mer klass.
Till och med favoriter.
Såg en siffra innan matchen på 57,1 procents chans för IKO-vinst.
Matchens slitvarg blev #34 Philip Samuelsson. Välförtjänt.
Han har vuxit några centimeter sedan förra säsongen.
Tagit kliv från en back bland duktiga backar till en back som visar var skåpet ska stå!
“Skön seger till slut. En bra avslutning på lördagskvällen. Och…fortfarande obesegrade i SHL-premiärer”
Skön seger till slut.
En bra avslutning på lördagskvällen.
Och…fortfarande obesegrade i SHL-premiärer!
För er som kommer ihåg. Skellefteå borta 4-4 (5-4 efter ordinarie tid) och Brynäs borta, seger med 5-2, och nu sist Timrå hemma 5-4.
Inte så pjåkigt för att vara nykomlingar i SHL.
Fast det är vi väl inte längre?
Det är ju Timrås tur nu!
Vi ses väl i klacken?
Hej!
IKO-fan & hockeykrönikör
