LÖRDAGSKRÖNIKAN
Jag har haft sportlov i veckan, ni vet det som sägs vara en av de fyra anledningarna till att folk blir lärare – sommarlov, jullov, sportlov och påsklov…
Naturligtvis är det inte sant, men jag sticker inte under stol med att det har varit förbaskat skönt med lediga dagar.
Fyllde 86 år
Dessutom känns det välförtjänt. Så det så.
Redan förra fredagen styrde jag kosan mot hemstaden Helsingborg för att tillbringa några dagar med min kära mor som dessutom passade på att fylla 86 år i söndags.
“Som alltid var det trevliga dagar. Vi har förbaskat roligt ihop, min mor och jag”
Thomas Wennerklint, lärare och krönikör
Som alltid var det trevliga dagar. Vi har förbaskat roligt ihop, min mor och jag.
Dessutom var det, också som alltid, så mysigt att träffa andra nära och kära igen.
I måndags var mamma och jag och hälsade på en av mina kusiner och hennes man i Ängelholm. Vi har sedan något år tagit upp en kontakt vi inte haft på många år och det är märkligt hur snabbt man kan komma människor man inte träffat på länge så nära så snabbt.
De är underbara människor som har ett öppet sinne, värme, humor och hjärtan av guld. Det är verkligen så härligt att träffa dem!
Tappade nästan bort bilen
Men nu måste jag, trots att det kommer att skada mitt rykte om att ha ett bra lokalsinne, berätta om när jag nästan tappade bort min bil mitt i centrala Ängelholm.
Innan vi åkte till min kusin så hade jag ett ärende inne i centrum och eftersom det finns ett parkeringsgarage jag känner till, så körde vi ner där. Det ligger praktiskt taget under Storgatan, där affären jag skulle till låg. Smidigt.
Sagt och gjort. Bilen parkerades och efter sedvanligt appstrul lyckades jag betala avgiften. Jag fick med mig mamma upp ur garaget via hissen och sedan ut på Storgatan.
Jag var lite osäker på åt vilket håll jag skulle, men efter lite velande kände jag igen mig och gav mig av längs gatan. Mamma fick vänta kvar på en stol i en affär.
“När jag kom fram till butiken var den naturligtvis stängd på måndagar (lärpeng; kolla alltid före)
När jag kom fram till butiken var den naturligtvis stängd på måndagar (lärpeng; kolla alltid före).
Så då tog jag mig tillbaka till mamma och sedan gick vi in genom en port där det stod att det var nedgång till garaget. Det visade sig inte vara samma dörr vi kommit in genom, men jag tänkte att det löser sig väl när vi kommer ner i garaget.
“Så enkelt var det inte”
Så enkelt var det dock inte. Vi var helt klart inte på rätt plats´, för bilen syntes inte till någonstans i den stora lokalen och nu blev jag faktiskt lite villrådig.
Ett gäng EPA-ungdomar som hade möte i garaget tittade nyfiket på oss när vi vände på klacken och tog oss upp till Storgatan igen.
Vi fortsatte längs gatan och jag tänkte att vi får ta nästa nedgång till garaget.
Hittade ingen.
“Nu blev jag lite smått irriterad”
Nu blev jag lite smått irriterad och försökte se på kartan om jag kunde få någon ledtråd. Det kändes som om vi gick åt fel håll på något sätt.
Nåja, till sist parkerade jag mamma i porten vid den nedgång vi redan testat, gick ner i garaget igen och nickade generat till EPA-gänget.
Tänkte att jag får följa skyltarna mot “Utfart”, för jag visste ändå att bilen stod rätt nära den.
Till sist kom jag runt en krök där i underjorden och hittade ett snarlikt garageutrymme som jag nyss lämnat.
Där var förstås bilen.
Då tog jag mig upp till Storgatan samma väg som vi tog första gången efter att vi parkerat. Hela förvirringen fick sin förklaring när jag kom upp på motsatta sidan Storgatan till där jag nu såg mamma stå och vänta.
Hon blev inte så lite förvånad när jag kom från gatan och hämtade henne.
Misstaget var att jag inte var uppmärksam på vilken sida vi kommit upp första gången, eftersom jag var fullt upptagen med att fundera på vilken riktning jag skulle gå.
Nåja, nu vet jag – och alla ni andra – att om ni ska parkera i garaget under Storgatan i Ängelholm så finns det två stora garageutrymmen och man kommer upp på OLIKA sidor av Storgatan, beroende på i vilket av dessa två utrymmen man står.
Har hänt andra
Mitt självförtroende vad gäller mitt lokalsinne och förmåga att hitta rätt fick sig en törn, men min kusin berättade att precis samma sak har hänt andra.
För övrigt är det ju sjukt hur många parkeringsappar det finns. Utanför min kusin gällde en som jag inte hade – och då har jag ändå fyra andra installerade på mobilen. Ett i-landsproblem visserligen, men ändå sjukt irriterande.
Det ska finnas en app! Punkt.
“En annan rolig sak som hände i veckan var när en kvinna ringde fel”
En annan “rolig” sak som hände i veckan var när en kvinna ringde fel. Det var definitivt inte mig hon behövde prata med.
Det var ett okänt nummer som ringde och för det mesta brukar jag inte svara eftersom det är så förbaskat mycket försäljare som ringer, men den här gången gjorde jag det.
Kvinnan presenterade sig som representant för en bostadsrättsförening i Oskarshamn och förklarade att de hade haft stambyte i fastigheten för sisådär fem år sedan.
Nu var det tydligen något problem och hon tyckte att en fackman borde titta på detta.
Jag förklarade att jag är lärare och visserligen är fackman, men på helt andra områden än VVS.
Trevligt samtal
Det blev ett väldigt trevligt samtal och vi skrattade gott innan jag önskade henne lycka till med jakten på rätt kompetens.
Hon hade verkligen fått mitt nummer av någon som i sin tur måste snurrat till en siffra.
“Minst en gång om året ringer det någon som vill prata med någon som kan det där med VVS”
Det är faktiskt inte första gången det händer. Minst en gång om året ringer det någon som vill prata med någon som kan det där med VVS.
En äldre kvinna ringde förra vintern när det var så kallt och undrade om jag kunde hjälpa henne med värmen i huset. Tyvärr kunde jag ju inte det.
“Rätt irriterad man”
En annan gång ringde en rätt irriterad man och undrade var f-n jag hade tagit vägen.
Någon firma eller därav anställd VVS:are har uppenbarligen ett nummer som är väldigt likt mitt. Får nog kolla det någon gång.
“Har under veckan också passat på (he he) att skaffa ett nytt pass”
Jag har under veckan också passat (he he) på att skaffa ett nytt pass. Det gick undan vill jag lova. Var på polisstationen i onsdags och hämtade det nya passet igår, fredag. Snacka om effektivt.
Däremot är det ju lika roligt att ta kort till pass som det är att ta foto när man ska förnya körkortet -– alltså inte alls kul.
“Inte roligt”
Fy vad man ser ut, det är inte roligt. Dessutom får man ju inte ha glasögonen på sig och då blir det ju ännu värre.
Hoppas iallafall att ni haft en bra vecka, lov eller inte.
Nu i helgen laddar jag för att ta mig an högstadieeleverna igen!
Ha det gott!
/Thomas
Genrebild: Freepik
Krönikör. Lärare som levererar lördagskrönikan om skolan, samhällsfrågor, sport och mycket mer. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
