OSKARSHAMN
En läsare har skickat in bilder från den gamla soptippen i Fredriksberg i Oskarshamn.
Han blev förvånad över alla “arkeologiska fynd”.
“Vad som är värt att notera är att vissa av dessa produkter inte har sålts i butiker på flera årtionden”, säger läsaren, som vill vara anonym i artikeln.
För några dagar sedan var han ute och promenerade vid den nedlagda soptippen. Han blev förvånad och irriterad när han såg att det låg gammalt skräp överallt.
“Jag var övertygad om att de sopor som slängdes här var nergrävda. Men så var inte fallet”, säger han.
Det var mellan åren 1958 och 1978 som soptippen användes som deponi för avfall från Oskarshamn.
Miljöfarligt avfall
Här slängde man, exempelvis, hushållsavfall, industriavfall, byggavfall, schaktmassor och miljöfarligt avfall. Soptippen sträcker sig över ett område på ungefär tio hektar.
Enligt kommunen sluttäcktes soptippen, med lera och utgrävda massor av moräntyp, mellan åren 1976 och 1979. Arbetet gjordes utifrån de krav som fanns på den tiden.
“Vid sluttäckningen lades i norr och nedströms deponin en dränering som skulle fånga upp avrinnande lakvatten från deponin. Denna dränering leds till en brunn och en pumpstation där insamlat lakvatten pumpas vidare till Ernemar avloppsreningsverk”, skrev samhällsbyggnadskontoret i ett protokoll från slutet av 2016.
“Stor risk”
“En MIFO fas 1-undersökning och riskklassning för deponin gjordes 2011. Enligt denna riskklassning så har deponin fått riskklass 2, vilket innebär att den utgör en stor risk för människors hälsa eller miljön. I motiveringen till riskklassningen anges att ”områdets känslighet och skyddsvärde bedöms som stort med anledning av att området idag används som rekreationsområde. Föroreningarnas farlighet bedöms också som stora liksom föroreningsnivån på grund av deponins storlek. Spridningsförutsättningarna från deponin bedöms däremot som små utifrån att deponin delvis ligger på material som är täta samt att en inneslutning i celler har gjorts av farligt avfall. Deponin är täckt med täta skikt. Lakvatten från deponin samlas upp och pumpas till reningsverk”, skrev samhällsbyggnadskontoret.
“Mellan åren 2013 och 2014 genomfördes en utökad provtagning vid Fredriksbergs deponi med provtagning av grundvatten, ytvatten och lakvatten. Slutsatserna från dessa provtagningar är att det sannolikt finns en påverkan på Döderhultsbäcken från den nedlagda deponin i Fredriksberg, men den är inte så stor att den bedöms påverka statusen i bäcken. Halter av vissa ämnen ökar i bäcken vid passagen vid Fredriksberg, men inte i sådan omfattning att några åtgärder bedöms nödvändiga i nuläget. Halter av vissa ämnen har hittats i grundvattnet utanför deponigränsen som tyder på ett visst läckage från deponin.”
Liberalerna har föreslagit att soptippen ska saneras och partiet har i en motion påpekat att Naturvårdsverket har ett bidrag som kommuner kan söka för att finansiera sanering av förorenad mark som man kan bygga bostäder på.
Partiet har betonat att det i samband med saneringen av hamnen kändes extra viktigt att ta tag i de områden som direkt kan ge en fortsatt förorening av hamnen.
“Inte möjligt att bebygga”
Den dåvarande majoriteten i samhällsbyggnadsnämnden avslog motionen i slutet av 2016, med hänvisning till att området vid Fredriksbergs soptipp “inte är möjligt att bebygga med bostäder”.
“Grundvattnet för området bedöms inte vara skyddsvärt och det är framförallt påverkan på Döderhultsbäcken som bör styra om åtgärder ska vidtas. Den provtagning som utfördes medverkade till att ett skärpt kontrollprogram för fortsatt kontroll av läckaget från deponin tagits fram. Årliga kontroller i olika intervall utförs nu på ytvatten, grundvatten och lakvatten”, skrev samhällsbyggnadskontoret i slutet av 2016.
“Förhållandena vid en nedlagd deponi skiljer sig från dem som råder vid andra typer av förorenade områden. Innehållet i en deponi är ofta extremt heterogent. Och i princip kan inga föroreningar uteslutas finnas i deponin. Deponier utgör också ofta stora volymer, vilket gör att det i många fall inte är möjligt att sanera deponierna genom att gräva bort avfallet. De flesta nedlagda deponier innehåller organiskt material, vilket gör att det bildas deponigas som kan utgöra en risk för explosioner vid grävning.”
“Väldigt kostsamt”
“Vanligaste förekommande åtgärderna på nedlagda deponier är att provtagning av lakvatten och grundvatten sker, lakvattenrening och eventuellt en slutlig täckning av deponin. Att gräva bort deponin, eventuellt också genom sortering och eventuell återvinning av det material som finns i deponin är väldigt kostsamt. Det betyder också att stora mängder massor måste läggas på en deponi någon annanstans.”
“För att söka bidrag från Naturvårdsverket för sanering av förorenade områden för att bygga bostäder krävs följande: Utförda miljötekniska undersökningar som visar föroreningens omfattning. Framtagna lämpliga saneringsåtgärder och uppskattade kostnader. Ett beslut om att upprätta detaljplan för bostäder. En huvudman för saneringsåtgärden. En av Naturvårdsverkets godkänd ansvarsutredning. En bedömning av värdeökningen.”
“En utökad provtagning är utförd vid den nedlagda deponin i Fredriksberg. Denna utökade provtagning har dock inte medfört någon ny riskklassning enligt MIFO fas 2, vilket skulle behöva kompletteras för att ansöka om bidrag för sanering. Deponins utbredning är inte heller helt avgränsad och ytterligare provtagning för att bedöma vart deponins gränser går skulle behövas inför en eventuell sanering.”
“Pågående miljöfarlig verksamhet”
“I och med den utökade provtagningen som är utförd bedöms inte bortgrävning av materialet som en lämplig saneringsåtgärd och några uppskattade kostnader för en sådan åtgärd finns inte framtagna.”
“Ansvar att förvara avfall i en deponi räknas som pågående miljöfarlig verksamhet även om deponin inte tar emot något nytt avfall, enligt 9 kap miljöbalken. Det beror på att utsläppen av föroreningar ändå fortsätter. Därför gäller miljöbalkens regler, och den som är ansvarig för deponin måste också utföra åtgärder för att minska miljöpåverkan”, skrev samhällsbyggnadskontoret.
TEXT
Peter A Rosén
Chefredaktör & ansvarig utgivare. Utbildad journalist med mångårig erfarenhet från flera lokaltidningar som nyhetsreporter, sportreporter och fotograf.
