SÖNDAGSKRÖNIKAN
Så var första veckan i februari till ända och det är söndag eftermiddag igen.
Var det inte fredag nyss?
Tiden går bara fortare för vart år och i veckan som gick kunde chefredaktören och jag konstatera att det nu var dags att tioårsjubilera.
Tio år har gått sedan Peter bokstavligt talat snubblade in i mitt liv och knep mitt hjärta.
”Papphammar-sketch”
Med en snubbling liknande något Gösta Ekman kunde gjort i en Papphammar-sketch klev han över tröskeln till trapphuset i hyreshuset där jag bodde och sedan dess har det rullat på.
Tio år som samboende och snart nio år som trio, för Nalle är en väsentlig del av vårt liv.
Något firande att tala om blev det inte, det får vänta tills vi kan röra oss fritt igen.
Kanske vi lagom till Nalles tioårsdag kan slå till med ett firande som passar oss alla tre?
Förresten firande?
Finns det några som gärna avstår firande så är det vi.
Ingen av oss gillar stora fester eller att klä upp sig till tänderna.
Ett vanligt kalas med släkten kan få kallsvetten att bryta fram i pannan hos mig.
Blotta tanken på att stå i fokus för allas intresse ger mig utslag.
Så, nej, jag tror inte jag bryr mig om att ta igen det firande jag avstått under pandemin när jag får röra mig fritt igen.
Jag kommer fortsätta leva mitt liv i det lilla formatet med skillnaden att jag får välja själv om jag vill ha fyra eller fyrtio gäster samlade runt kaffebordet.
Snart helg igen
Imorgon är det måndag igen och fortare än jag hinner säga söndagskrönika har det hunnit bli fredag och så är det helg igen.
Med förhoppning om en lugn start på veckan vill jag påminna om att:
håll avståndet, håll händerna rena och håll er på benen för varken vintern eller viruset har släppt sitt järngrepp om oss.
Krönikör. Levererar söndagskrönikan med allt från hunduppfostran till älskade loppisrundor. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
