SÖNDAGSKRÖNIKAN
Vår bästa tid är nu…
När min fyrbenta följeslagare och jag utforskar vår närmiljö tillsammans, jag med ögon känsliga för grönt och han med nos känslig för brunt.
Då står vi på tröskeln till den tid på året som jag uppskattar allra mest.
Allt känns nytt och samtidigt välbekant.
“Snödroppar och krokus”
Snödroppar och krokus sticker upp ur frusna rabatter.
I dikeskanterna trängs hundskit och fjolårslöv.
Visst är världen vacker?!
På tal om vår bästa tid så är det väl ett relativt begrepp.
Just nu finns det säkert många som längtar sig bakåt eller framåt i tiden.
Tillbaka till en tid innan covid, eller framåt till en tid då vi har viruset bakom oss.
“Här och nu”
Själv ägnar jag mig åt att vara här och nu så mycket jag förmår, samtidigt som jag sneglar förhoppningsfullt framåt och hoppas på det bästa.
När man inte kan förändra det stora får man arbeta med det lilla.
I mitt fall innebär det att plantera om mina krukväxter och ge dem en chans att växa och frodas.
Att klä om en fotpall med en bit tyg som blivit över från en avklippt duk och genast tycka mycket bättre om den slitna gamla möbeln.
Baka en kladdkaka och känna doften av nybakat sväva genom lägenheten.
Glädjas åt att jag kan lägga upp fötterna på fotpallen och njuta av kladdkakan under tiden chefredaktören tar hunden på kvällspromenaden.
“Vårkänslor”
Somna gott bakom mina nya mörkläggningsgardiner och slippa väckas av de jävla fåglarna som fått vårkänslor och solen som envisas med att lysa mig i ansiktet när jag vaknar upp till ännu en arbetsvecka…
Till alla där ute: håll ut, håll er hemma vid minsta tecken på sjukdom och fortsätt hålla avstånd till varandra i väntan på vaccin.
Vår bästa tid ligger framför oss.
Krönikör. Levererar söndagskrönikan med allt från hunduppfostran till älskade loppisrundor. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
