KRÖNIKA
Sommaren är slut.
Dags att summera?
Nu är vi där.
Början av augusti har återigen ätit sig in i våra medvetanden.
Den kortare sommardagen börjar så smått göra sig påmind.
Augustimånen och fantastiska stjärnfall tillhör sensommarnattens höjdpunkter, liksom kräftfiske med påföljande festligheter för dem som har lyckan att få uppleva det.
Jägaren upplever allt sämre skjutljus på kvällarna.
Barnen börjar skola och dagis, eller förskola som det kallas numera.
Jag vet, jag har många gånger varit inne på det här med vädret och väderspåmännens minst sagt dramatiska förutsägelser inför den kommande sommaren redan i våras.
“Det skulle bli det varmaste och torraste någonsin. Det blev inte så”
Wolter Stackelberg, krönikör
Det skulle bli det varmaste och torraste någonsin.
Det blev inte så.
Då måste vi få redovisat vilken kristallkula de tittade i.
Eller om det var något annat som drev dem till dessa förutsägelser?
Lever med vädret
Som boende på landet lever man i stor utsträckning med vädret.
Hela vår vakna tid går i stort sett ut på att umgås med vädret vare sig vi vill eller inte.
För egen del är min utkomst inte förknippad med vädergudarnas nycker som väl är.
En stor del av min omgivning är däremot direkt påverkade av väder och vind som i år visat sina sämre sidor – torr försommar och våt förhöst innebärande att såväl vallskörd som spannmålsskörd försämrats betydligt.
Vad hände då i somras?
Ganska snart insåg väderproffsen – shit – att det inte skulle bli som de sagt och var då tvungna att fiska upp varma platser på jorden, vilket inte är så svårt så här års.
Det blev rekord i Medelhavsområdet, där det tycks som att man helt plötsligt började mäta temperaturen på marknivå i stället för på två meters höjd som är det gängse, det blir varmare då.
“Jaha, tänkte jag”
Vi fick i dramatiska rapporter höra om hiskeliga temperaturer i bland annat Death Valley (USA), jordens varmaste plats.
Jaha, tänkte i alla fall jag.
“Till slut fick Greta sin Hans”
Och så till slut fick Greta sin Hans.
Som en skänk från ovan till klimataktivismen drabbades vi härförleden av ovädret Hans.
Hans var ett kraftigt lågtryck som parkerat över Skandinavien och drog till sig varm luft från söder.
När varm och kall luft fattar tycke blir det regn och rusk.
Så även denna gång.
Ett lågtryck snurrar motsols, innebärande att det blåser nordligt i dess västra del och sydligt i dess östra del.
Däremellan blåser det östligt och västligt.
Regnmängderna var massiva liksom åskan i början.
“Inget konstigt”
Inget konstigt med det.
Så är det och så har det alltid varit.
“Medieredaktioner och klimatgaphalsar nöjer sig inte med det”
Medieredaktioner och klimatgaphalsar nöjer sig inte med det.
För dem är det ett symptom på den pågående klimatkrisen och måste så förmedlas.
Följderna blev dramatiska med urspårade tåg, översvämmade samhällen och massa förstörd infrastruktur – typ förstörda vatten- och avloppssystem ute i våra kommuner.
Vi får fortfarande dramatiska rapporter från Norge där dammar brustit och hus riskerar fara ner i åar och bäckar.
I sig är inte ett oväder likt detta varken ovanligt, med jordens tidsperspektiv, eller särskilt dramatiskt.
Det sägs att det är vårt/mänsklighetens fel, underförstått att vi släppt ut för mycket koldioxid.
Så är det naturligtvis inte även om skuldbördan delvis kan läggas på oss själva.
En stor del av problemet är att vi hårdgjort (asfalterat) mycket stora ytor som omedelbart skickar regnvatten till närmsta lågpunkt.
I kombination med detta har vi mot bättre vetande underdimensionerat dräneringssystem som skulle kunnat ta hand om allt detta vatten efter som ett oväder som Hans ”inträffar så sällan”.
Sitter i rävsaxen
I så måtto sitter vi i den berömda rävsaxen.
Å andra sidan har vi sedan i närmare tusen år varit väldigt duktiga på att ta hand om allt vatten som rinner i vårt land, vilket är mycket då Sverige är en enda stor nerförsbacke.
Vatten var för inte så länge sedan ett mycket effektivt transportmedel.
Det var även källa till kraft för framväxande industri och senare även elektricitet ut bland företag och hushåll vilket vi onekligen har anledning att vara stolta och tacksamma för.
Allt detta för att vi dämt och sparat på vattnet till dess att vi har nytta av det.
Nutidens förståsigpåare vill riva ut en stor del av dammarna runt om i landet för den ”biologiska mångfalden”.
“Vi måste få veta vad som driver SVT, SR och de stora tidningarnas ihärdiga rapportering om klimatförändringarna när det i själva verket bara är synnerligen taskigt väder”
Hur tror ni effekterna av Hans efterkommande blir om de lyckas?
Näh, det är bara att fixa efter Hans och sen ta nya tag där jag tycker att aktivistiska journalister borde stå högt upp på åtgärdslistan.
Vi måste få veta vad som driver SVT, SR och de stora tidningarnas ihärdiga rapportering om ”klimatförändringarna” när det i själva verket ”bara” är synnerligen taskigt väder.
Ovanligt solfattigt
Lika bra att fortsätta med dysterkvistandet – juli var en ovanligt solfattig månad, om ni inte noterad det.
Nu ser vi fram emot en fin höst.
Ut och skörda den svamp som antagligen fyllt våra skogar efter Hasses framfart.
Arkivfoto: Privat
Krönikör. Senior boendes i nordligaste delen av länet vars liv kretsar mycket runt livet på landet. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
