OSKARSHAMN
Lena Granath (V) befarar att många vänder sig till Sverigedemokraterna för att de tror att SD driver deras frågor.
Oskarshamns-Nytt pratar med Lena Granath inom ramen för intervjuserien ”Människan bakom politikern”. Vi träffas över ett par koppar kaffe på Espresso House i Oskarshamn. Undertecknad är bland annat nyfiken på hur hon ser på Sverigedemokraternas framfart i opinionsmätningarna.
– Jag tänker att väldigt många lockas dit på grund av att vi i dag har ett informationsflöde som är helt enormt. En hel del människor orkar nog inte läsa mer än rubrikerna och ingresserna – och sedan har de bildat sig en uppfattning.
– Jag vet inte hur många gånger man har delat politiska artiklar på nätet, där debatten i kommentarerna enbart handlar om vad som står i rubriken och ingressen. I och med att jag har figurerat i olika artiklar, så vet jag ju att rubriken kan ha skrivits dit av en redigerare – och inte av reportern som har skrivit artikeln. Det är inte alltid rubriken har täckning i texten.
Lena Granath betonar att det är viktigt att läsa hela artikeln innan man tar ställning i den aktuella frågan.
– Informationsflödet är så stort att det blir för mycket om man ska ta till sig helheter. Samhället är så komplext. Och det är SD som vinner på att folk inte orkar ta till sig helheten.
Och Sverigedemokraterna är inget arbetarvänligt parti som vill bekämpa klassklyftorna, understryker hon.
– Det är snarare tvärtom. SD vill vidga klyftorna i samhället. I dag känns det som att många är ute efter någon som har hög röst – men man bryr sig inte så mycket om innehållet. Huvudsaken är att det skramlar och låter. För att göra skillnad, så måste man titta på sakpolitiken.
Lena Granath tror att Sverigedemokraternas framgångar är kopplade till människors frustration över orättvisor.
– Jag tror också att det handlar om att man inte ser konsekvenserna av politiska prioriteringar som gjordes tidigare. Man måste tänka på vad som händer med ett samhälle om pengar plockas bort från välfärden, kommunerna, regionerna och fritidsgårdarna, med mera. Man måste tänka på vad som händer med människor som lever i utanförskap. Vi har ett stort problem med utanförskap och klassklyftor i vårt samhälle i dag. Det handlar inte om invandrare och infödda svenskar. Det handlar snarare om att vi är på väg mot ett klassamhälle i Sverige.
– Sedan är det så att de med invandrarbakgrund utgör en stor del av underklassen. Så är det. Men då handlar frågan snarare om var det satsas pengar? Tidigare var Sverige ett av världens jämlikaste länder. Där är vi inte längre. Varför är vi inte det? Jo, för att vi har låtit eliten springa iväg genom olika ekonomiska politiska beslut.
Lena Granath säger att hon är väldigt stolt över kommunens prioriteringar i Oskarshamn.
– Vi har en arbetsmarknadsenhet – och den behövs verkligen. Den når ut till grupperna som står längst ifrån arbetsmarknaden. Då har det inte handlat om att se det från andra hållet och ta reda på vilka grupper det handlar om. Det har istället handlat om hur vi får dem i arbete. Det har rört sig om olika insatser för äldre som har varit arbetslösa länge, det har handlat om funktionsnedsatta, eller om ungdomar som inte har fullgod gymnasieexamen eller som inte har påbörjat någon gymnasieutbildning. Det har också handlat om personer med invandrarbakgrund. Vi har prioriterat att arbeta med dem som står längst ifrån arbetsmarknaden. Därför såg vi rubriker för ett tag sedan – där det stod att vi har den lägsta arbetslösheten.
Vilka problem skulle du vilja åtgärda just nu, i regionen, kommunen och nationen?
– Jag vill att vi i kommunen kommer längre fram när det gäller jämställdhetsarbetet. Jag tänker framför allt på heltidsresan. Det handlar om en samhällssyn där kvinnodominerade yrken behöver vara utformade med heltid som norm, precis som industrin är. De kvinnodominerade yrkena måste få utrymme i den ekonomiska kakan när det kommer till centrala avtal. Det är också viktigt att tänka på vem som går på föräldramöten, vem som är hemma och vabbar med barnen, vem som självklart tar den där lediga dagen för barnens skull.
– Det kan ju aldrig kommunen göra något åt i sin heltidsresa – det handlar snarare om vad vi människor kan göra gemensamt.
– Inom regionen är det för närvarande väldigt mycket fokus på köpet av flygplatsen i Kalmar. Jag tycker inte att vi går i takt med tiden när vi väljer att lägga så pass mycket investeringsmedel på ett fossilt transportmedel som utnyttjas av en sådan liten grupp i vår region. Vi skulle kunna satsa så mycket mer på kollektivtrafiken eller på något annat.
Samtidigt är det viktigt att vara medveten om att vi har stora infrastrukturproblem i vår region, påpekar Lena Granath.
– Men i dag är det helt fel att satsa på flyget. Vänsterpartiet säger nej till detta – och jag vill påstå att vi är det enda invalda politiska partiet i regionförsamlingen som är emot det. Man har hastat fram processen. Politik för mig handlar om överenskommelser, om förståelse och dialog. Det här ärendet dök upp i ett pressmeddelande, där det stod att regionen köper halva flygplatsen i slutet av november månad. Och nu fattas snart beslutet (6 februari).
– På vilket sätt har man haft dialog med invånare, med klimatkämpar och med de andra kommunerna, som ligger i den norra delen av länet? Nu går allt jättesnabbt istället – ungefär som det gjorde med Oskarshamns sjukhus förra året. Där gick det också undan.
– På nationell nivå så tycker jag att man har en orättvis fördelningspolitik just nu. De som redan har får ännu större del av kakan. Sverige blir utpekat som enda landet i världen som har det här med vinster i välfärdssektorn och skolan. Varför gör vi inget åt det? Från att ha varit ett land som arbetar för jämlikhet har vi gått till att vara ett samhälle som säger sig ha kvar de värderingarna, men i själva verket står man inte upp för dem i reella politiska beslut. Man gör något annat istället – och då kan man inte stå och peka finger och undra varför det och det händer. Börjar man göra hål överallt, så rinner vattnet ut.
Vad var det som ledde till att du gick med i Ung Vänster och Vänsterpartiet en gång i tiden?
– Jag är uppvuxen i en vanlig arbetar- och medelklassfamilj. Min mormor var aktiv i hotell- och restaurangfacket. Hon hade förtroendeuppdrag där. Och jag tog till mig av den socialistiska ideologin via mormor.
– Sedan tyckte jag själv att rätt mycket var orättvist. Jag minns när jag blev intervjuad av journalister för allra första gången. Det handlade om att vi på Jenny Nyströmsskolans gymnasium i Kalmar gick ihop och anordnade ett informationsmöte – och samlade skolans alla elever i aulan. Man hade infört saxad skoltid på grund av bussturerna – och därför ställde vi företrädare för skolan och dåvarande Kalmar Länstrafik (KLT) till svars. Gud vad arg jag var. Jag var jättearg när jag växte upp. Jag gick med i Ung Vänster 1993 och Vänsterpartiet 1998. Jag var dessutom med i Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök (som heter Djurens Rätt numera). Jag var betalande medlem under en längre tid – men nu är jag inte kvar.
Fick ni till någon förändring på skolan i Kalmar?
– Nej, inte då. Däremot tog man bort den saxade skoltiden senare.
Hur vill du beskriva dig själv som person?
– Folk brukar beskriva mig som väldigt fyrkantig. Jag är en rutinmänniska. Jag gillar inte överraskningar. Jag tycker om att vara förberedd. Jag har dessutom fruktansvärt kort minne. Utan min kalender skulle jag aldrig överleva.
– Innan de digitala kalendrarna kom, så gick jag omkring med en tjock filofax för att kunna hålla koll på läget.
– Jag ville bli bibliotekarie. Under uppväxttiden tillbringade jag väldigt mycket tid på biblioteken. Även det berodde på att jag ville ha koll på läget. Jag är faktasökande. Och biblioteken var ju en öppen låda för kunskapsinhämtning.
Hur mycket skiljer det mellan privatpersonen och politikern Lena Granath?
– Jag försöker att sära på det. Jag gör det nog mer i dag jämfört med hur det var förr. Samhället är så politiserat. Jag vill inte vara provocerande i alla mina relationer. Alla människor måste få tycka det de tycker.
– Jag skiljer på politikern Lena och den mer avslappnade och dansanta privatpersonen Lena.
Vad gör du helst en ledig dag?
– Då står jag ofta i köket och lagar internationell mat. Både jag och min man är vansinnigt intresserade av matlagning (de har drivit restaurang tillsammans, reds. anm.). Vi tycker att det är jättekul och vi tycker om ungefär samma typ av mat. Men vi är väldigt ombytliga också. Vi har gjort väldigt mycket asiatisk mat, med inspiration från Japan, bland annat.
– Vi har även gjort en hel del libanesisk och persisk mat. Ett tag blev det mycket indiskt. Och mexikanskt – och då tänker jag inte på tacos. Däremot är fredagstacosen obligatorisk för mina barn. De bryter nog ihop om de inte får tacos minst fyra gånger i månaden. Är det en helt ledig dag, så försöker vi hitta på något som är roligt för alla i familjen. Vi badar mycket – både i sjöar och badhus. Vi har varit och badat i Mönsterås, Växjö, Kalmar, Västervik och Linköping.
– Är det lite bättre väder, så går jag gärna ut och planterar i trädgården. Jag är mycket trädgårdsintresserad. Men jag tycker också om att arbeta med kroppen. I och med att det blir mycket stillasittande, så är jag nästan manisk när det kommer till hur många steg jag har tagit under en dag.
Lena Granath berättar att hon brukar springa en hel del.
– Fast jag har inte sprungit så mycket på sistone på grund av att jag gjorde mig illa i foten för ett tag sedan. Däremot tar jag promenader nästan varje dag. Det brukar bli minst 10 000 steg. Kommer jag upp i 20 000 steg, så har jag varit ledig. Sitter jag en heldag på ett möte med regionstyrelsen eller kommunstyrelsen, så kommer jag kanske upp i 6 000 eller 3 000 steg – och då kan jag inte sätta mig framför tv:n när jag kommer hem. Då blir det en kvällspromenad istället.
– Innan jag gjorde mig illa i foten, så brukade jag vara ute och springa minst sex kilometer, och gärna en mil, tre gånger i veckan. Det mådde jag väldigt bra av. Nu är foten bättre – och då handlar det bara om att hitta tiden för löpningen igen.
Lena Granath brukar även gå på gym.
– Träning är ett mycket stort intresse. Jag har anmält mig både till Tjejmilen och Tjurruset, för första gången, i Stockholm. Båda loppen ligger på en mil, men Tjurruset går över stock och sten och i lera.
– Det var under valrörelsen 2014 som jag började springa, på grund av att jag kände mig helt hopplös i huvudet. Löpningen fungerade som en ventil för mig. Jag kunde tänka på annat och koppla av. Det gjorde att allt kändes mycket bättre. Efter löpningen kunde jag ta upp de där tappade trådarna.
Hur fungerar det med sömn och vila?
– När jag pratar med andra människor om sömn, så inser jag att jag sover väldigt lite när det gäller antalet timmar. Jag brukar sova sex timmar. Däremot har jag inte svårt för att sova. När jag lägger mig, så somnar jag.
– Och när jag vaknar, så går jag upp. I längden är det nog inte bra att bara sova sex timmar per natt. Mitt mål borde ligga på sju timmar – men jag kommer aldrig upp i det. Jag är en sådan människa som inte kan sova ut ordentligt. När jag var ung kunde jag ta sovmorgon, men sedan tio år tillbaka så fungerar det inte längre. Jag önskar att jag kunde sova ut.
– Men jag tycker ändå att det fungerar. Jag dricker vansinnigt mycket kaffe. Och jag har ändå inte svårt att somna.
Vilken relation har du till sociala medier?
– Jag är aktiv på Facebook, Instagram och Snapchat. Och Snapchat har väl ersatt sms-funktionen till mina nära och kära. På Instagram försöker jag vara den privata Lena. Facebook har väl blivit halvpolitiskt för mig – på gott och ont. Jag tror inte att jag hade haft en tredjedel av vännerna på Facebook om jag inte hade varit politiskt aktiv.
– Samtidigt tror jag att det som jag publicerar blir mest uppskattat när jag är privat. När jag publicerar något privat, så handlar det nästan alltid om löpning eller matlagning.
Hur ser en typisk arbetsdag ut för dig – när går du upp på morgonen?
– Jag går upp mellan 6.30 och 7.00 och fixar mig och familjen. Sedan drar jag till jobbet. Jag kollar alltid kalendern dagen innan, så att jag vet vart jag ska dagen därpå. Mitt fasta arbetsskrivbord har jag i regionhuset i Kalmar. Men jag åker inte ner dit varje dag. Har jag bara uppkoppling och elektricitet så kan jag jobba från andra ställen, under förutsättning att jag inte ska på något möte eller träffa någon.
När brukar du gå och lägga dig på kvällen?
– Barnen är alltid i sängs senast klockan 21. Det blir det några timmar till att se på serier, svara på mejl och ägna sig åt förberedelser inför dagen som kommer. Det är väl där jag har min egentid. Men jag är inte en sådan som måste ha egentid x antal timmar i veckan.
Hur skulle du vilja beskriva det politiska debattklimatet i kommunen och regionen?
– Tonen är hårdare i regionen. Men det handlar mer om att man har mer ideologiska politiska debatter där. Jag upplever också att debattklimatet har hårdnat i kommunen. Och det har varit svårt för mig att hitta oppositionsrollen. Samtidigt har jag ju ett större fokus på regionen.
Hur skulle du vilja beskriva din kontakt med ”vanligt” folk?
– Bra. Jag är ju engagerad, både som tränare och styrelseledamot, inom Oskarshamns AIK – och där träffar jag väldigt många barn och föräldrar. Jag pratar även en hel del med folk ute på stan. Men det var mer av den varan för ett par år sedan. Nu är jag inte i Oskarshamn lika mycket som jag var tidigare. Jag åker tidigt och kommer hem sent.
– Men jag finns fortfarande på olika platser, som inte är politiska, vilket gör att jag fortfarande är förankrad i verkligheten. Jag älskar att vara på skolorna och att vara engagerad i föräldraråd och föräldramöten.
TEXT & FOTO
Peter A Rosén
redaktionen@oskarshamnsnytt.se
072-277 89 77
Vi har Volvo och villa – men ingen vovve”, säger Lena Granath (V) och skrattar.
Personligt / Lena Granath
Ålder: 42 år.
Bor i: Oskarshamn.
Uppvuxen i: Oskarshamn. Lena Granath har bott i både Fårbo och Oskarshamn, men hon har aldrig lämnat Oskarshamns kommun. ”Däremot har jag studerat i Kalmar”.
Familj: Man och två barn.
Bil: ”Vi har Volvo och villa – men ingen vovve.”
Utbildning: Gymnasieskola och en kurs på folkhögskola. ”Kursen på folkhögskolan gav en del högskolepoäng inom konsthantverk. Jag minns inte om det blev tio eller 20, men det var ett antal poäng i alla fall.”
Yrke: Tjänstledig från jobbet som butikschef på Jysk i Kalmar. ”Men just nu jobbar jag som politisk sekreterare i regionen. Det är inte ett förtroendeuppdrag, men enligt regelverket har jag rätt att vara ledig på samma sätt som om jag vore förtroendevald eller fackligt engagerad. Min anställning följer mandatperioden (2018-2022) och mitt jobb är inte kopplat till Vänsterpartiet – det är Region Kalmar län som är min arbetsgivare.
Politiska förtroendeuppdrag, i urval: ”På regional nivå sitter jag i fullmäktige. På kommunal nivå sitter jag i fullmäktige, kommunstyrelsen och i kommunstyrelsens arbetsutskott.”
Tidigare uppdrag genom åren, i urval: Andre vice ordförande i kommunstyrelsen och kommunstyrelsens arbetsutskott, andre vice ordförande i kommunfullmäktige, ordförande för kommunala rådet för funktionsnedsatta (kommunala rådet för tillgänglighet heter det i dag). ”I fullmäktige har jag suttit sedan valet 1998.”
Lena Granath är dessutom vice ordförande i Vänsterpartiet i Oskarshamns kommun och gruppledare för partiet i fullmäktigeförsamlingen.
Hon är även ordförande för valberedningen inom Vänsterpartiet på distriktsnivå sedan en längre tid tillbaka.
Har varit med i Vänsterpartiet sedan: 1998. ”Jag gick med i Ung Vänster 1993.”
Hjärtefrågor: ”Jämställdhet, orättvisor samt barn- och ungdomsfrågor. Skola och fritidsverksamhet.”
Lena Granath drömmer om att sjunga inför publik.
Svar direkt med Lena Granath:
Vad ville du bli som barn? ”Bibliotekarie eller chef. Jag ville bestämma själv – jag ville inte att någon annan skulle bestämma åt mig. Det är väl det man säger när man är hårt ung.”
Vad läser du, förutom politiska dokument? ”Jag läste väldigt många böcker förr om åren – men jag har inte gjort det på väldigt länge. För jag hinner inte. Läser jag inte politiska dokument, så ägnar jag mig åt träning, familj, trädgård, växter och Oskarshamns AIK. Jag är nog på en OAIK-aktivitet två gånger i veckan i alla fall. Jag är på fotbollsträningar i och med att våra barn spelar i klubben – och så sitter jag även i styrelsen. Hela föreningslivet är beroende av ideellt engagerade människor. Och hela föreningslivet skriker efter fler. Föreningslivet är viktigt. Det är en mötesplats för människor, det är en bra plats för integration och det är en bra plats för diskussioner.”
Vad tittar du helst på? ”Jag ser gärna på kriminalserier. Jag älskar de svenska och de nordiska serierna som har visats – som ”Bron”, exempelvis.”
Vad lyssnar du på? ”Jag lever med musik. När jag vaknar, så sätter jag på musik – och jag stänger inte av den förrän jag går och lägger mig. På senare tid har det blivit mycket svensk pop. Och en hel del modern housemusik. Jag lyssnar dessutom på mycket fransk musik – och en del udda musik också. Det behöver inte vara på engelska – jag lyssnar gärna på olika språk, som bosniska, albanska, turkiska, italienska och allt möjligt. Jag älskar att sjunga med.”
”Och jag tycker om att lyssna på radio också. Och det kan lika väl bli dansk radio som svensk. Jag har återupptäckt P3 – för de har så mycket bra ny musik. Det uppskattar jag. Sedan blir det ju att jag slänger på någon av reklamkanalerna ibland. Men det är mycket reklam. Om de bytte ut hälften av reklamen mot nyhetsinslag, så skulle vi nog ha ett mer medvetet svenskt samhälle.”
Du är inte med i någon kör? ”Jag hade önskat det. Hade jag haft mer tid över, så hade jag gått med i en kör. Under skoltiden sjöng jag alltid i kör.”
Hur konsumerar du nyheter? ”Jag läser Dagens Nyheter, Aftonbladet och SVT:s nyheter. Det blir oftast att man kollar när de skickar ut sina flashnotiser.”
Favoritmat? ”Kinesiska rispappersnudlar, med koriander, räkor, groddar, mango och chili är en favorit.”
Dricker helst? ”Rödvin – eller kaffe.”
Favoritfärg? ”Svart.”
Har ni husdjur i familjen? ”Jag har alltid varit allergisk. Men förra året tog jag hem en katt – och nu har vi tre katter. Jag har dem aldrig i ansiktet – och två av dem tål jag.”
Vad skulle du göra om du var osynlig för en dag? ”Det skulle bli jättejobbigt för mig – i och med att jag inte gillar överraskningar. Jag vill inte upptäcka några hemligheter. Jag har väldigt höga krav på mig själv – men skulle jag övervinna alla mina begränsningar i mig själv, så skulle jag nog ställa mig på scenen och vara med i Idol eller något liknande, som osynlig. Jag skulle hemskt gärna vilja sjunga framför publik – bara de slipper se mig”, säger Lena Granath och skrattar.
Vad skulle du sjunga då? ”Något som är populärt just nu – men blir det inte det, så sjunger jag gärna något av Sinéad O´Connor, exempelvis.”
Om du var tvungen att gå med i ett annat parti, vilket skulle du välja då? ”Miljöpartiet. Men jag vill inte vara med i något annat parti. Får jag inte vara med i Vänsterpartiet, så vill jag inte vara med alls.”
Vilka tycker du bäst om i andra partier? Vilka skulle du kunna fika med? ”I kommunen skulle jag absolut gå och fika med Anton Sejnehed (S), Magnus Larsson och Lotta Sternell från Centern, och Lukas Lodge (M). Har jag glömt någon, så hoppas jag att ingen känner sig förbisedd. Jag tänker också att jag inte skulle gå och ta en vänskaplig fika med dem som står längst ifrån mig politiskt. Men givetvis har jag respekt för människor och deras olika politiska åsikter.”
Favoritårstid? ”Sommar. Jag kan inte leva utan värme.”
Favoritställe i Oskarshamns kommun? ”Sjön Starringen vid Stensjö by. Sedan älskar jag Gunnarsö.”
Vad skrattar du åt? ”Jag skrattar väldigt ofta. Ibland skrattar jag nästan ihjäl mig när jag tittar på film tillsammans med mina barn. Jag älskar sengångaren i Zootropolis.”
Vem ska ta över som partiledare i Vänsterpartiet efter Jonas Sjöstedt?”Ulla Andersson (ekonomiskpolitisk talesperson) eller Hanna Gedin (biträdande partisekreterare, som dock har sagt att hon inte ställer upp som partiledarkandidat, reds. anm.). Ulla är oerhört kompetent och bra på att prata. Hon har ett underifrånperspektiv som inte är så vanligt bland rikspolitiker i dag. Samtidigt måste man ha respekt för att Ulla har varit i hetluften under en väldigt lång tid. Hanna är ung och oerhört kompetent.”
Hur går det för Vänsterpartiet i valet 2022? ”Jag tänker att vi fortsätter att gå framåt nationellt. Jag tycker också att vi är relativt stabila både regionalt och kommunalt. Vi har haft mellan tre och fyra mandat i regionen under hela 2000-talet. Det har sett helt annorlunda ut på kommunal nivå – men det har också handlat om att man har haft ett väldigt fokus på person istället för politik. Och de personförutsättningarna som partiet hade tidigare i kommunen har vi inte längre – inte på det sättet.”
Du tänker på att ni hade omkring 20 procent av rösterna under Bo Malms tid? ”Ja, precis. Samtidigt hade vi väldigt många unga personer under den perioden. Vi hade halva Malm-släkten och halva Jörneklint-släkten, med flera. Och Ung Vänster-rörelsen var stark.”
Chefredaktör & ansvarig utgivare. Utbildad journalist med mångårig erfarenhet från flera lokaltidningar som nyhetsreporter, sportreporter och fotograf.
