SÖNDAGSKRÖNIKAN
Jag citerar ofta och gärna repliker ur “Yrrol”.
En av mina favoritscener utspelar sig kring ett sammanträdesbord där ett antal anställda har samlats för att diskutera en present till chefen.
Det börjar ganska trevande och med ganska traditionella förslag för att utmynna i frågan om det inte ska vara ett straff istället för en present.
Ibland undrar jag om det är så våra folkvalda resonerar när det handlar om oss, röstboskapen.
Röstboskapen som ständigt känner piskan vina över oss i form av skyhöga bensinpriser, bostadsbrist och matpriser som gör oss till ofrivilliga bantare.
I går, lördag, skrev chefredaktören om en timanställd i omsorgen som på grund av det höga bensinpriset får låta bilen stå och stanna hemma från jobbet.
Som en liten parentes vill jag bara påpeka att milersättningen numer understiger literpriset på drivmedel.
Milersättningen är dessutom skattepliktig vilket innebär att de kronor du får ut ligger långt under det belopp du betalar för att fylla tanken.
Moment 22
Ett moment 22 där bensin kostar för mycket och utebliven inkomst gör nästa tankning ännu dyrare.
Min egen mamma kämpar med lång handläggningstid på bostadstillägget.
En extra peng som behövs väldigt väl sedan min pappa gick ur tiden i slutet av augusti.
Att sälja villan och flytta till en lägenhet är inte ett tänkbart alternativ då hyran för en tvåa kostar mer än månadskostnaden för ett helt hus.
Och det är inte huset som gör ett hål i plånboken.
Mardröm
Det är kostnaden för el, bensin och mat som förvandlar livet som pensionär till en mardröm.
Och inte bara pensionärer lider av de höga priserna.
Det gör alla vi som måste ta bilen till jobbet för att busstiderna inte passar.
Det gör alla vi som har en inkomst som inte tål oväntade utgifter.
Vi är många som får panik när vi biter sönder en tand, behöver nya däck till bilen eller får en elräkning som är dubbelt så hög som föregående månad.
Och på tal om tänder.
Vet du hur lång väntetiden är till folktandvården?
Folktandvården som åtminstone jag alltid sett som självklar att vända mig till när något behöver lagas i min mun.
Väntetiden i Oskarshamn är för närvarande två till tre år.
Och det finns inget som får mig att tro att det ser bättre ut i resten av Sverige.
Sverige är fantastiskt på så många sätt, men på vissa områden har det börjat gå utför.
Ska det fortsätta så här eller finns det något parti som på allvar tar till sig väljarnas vädjan om rimliga priser på mat och drivmedel?
Finns det något parti som tänker arbeta för billigare och tryggare boendeformer?
Något parti som tänker se till att tandvården inlemmas i sjukvården och därmed blir en självklarhet att söka sig till när det behövs.
Eller kommer det i september mynna ut i att väljarna beslutar sig för att politikerna inte ska ha en present?
“Bygg upp istället”
Kommer det sluta med ett straff i form av uteblivet röstande eller att man röstar blankt i besvikelse över svikna löften och tomt prat?
Det är ett drygt halvår kvar till valet, men hittills har inget parti visat intresse för någon av de frågor som ligger mig varmast om hjärtat.
Man fortsätter att likt Suzanne Reuters rollfigur i scenen runt sammanträdesbordet prata drömmande om fantasier som saknar förankring i verkligheten.
Det är hög tid att sluta drömma och istället kavla upp skjortärmarna och komma med konkreta förslag på hur den kantrade ekonomin ska rätas upp och ge människor tryggheten tillbaka.
Sluta nedmontera och bygg upp istället.
Vill du själv hjälpa till att trygga en liten del av vår välfärd?
Fortsätt att tvätta händerna, stanna hemma vid symtom och krama bara de du har närmast dig.
Arkivfoto: Folktandvården, Region Kalmar län
Krönikör. Levererar söndagskrönikan med allt från hunduppfostran till älskade loppisrundor. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.