KRISTDALA/STOCKHOLM
I en intervju med Oskarshamns-Nytt berättar Robinson-Jonas, från Kristdala, att han har testat sig för coronaviruset.
“Det visade sig att jag hade antikroppar mot corona. Och jag kände mig faktiskt lite sjuk för fem-sex veckor sedan. Jag hade ont i kroppen och var småfebrig”, säger han.
Vår tidning pratar med Jonas Carlsson via telefon på torsdagseftermiddagen.
Han är personlig tränare på ett gym i Stockholms innerstad och undertecknad undrar hur det går med jobbet under coronakrisen.
Han berättar att gymmet har gått från en beläggning på ungefär 120 procent till 80 procent.
“Det är färre som tränar nu, men vi har ändå, jämfört med dem som har blivit arbetslösa under krisen, klarat oss relativt bra. Många vet hur viktigt det är att ta hand om sig. Folk håller det rekommenderade avståndet mellan varandra och vi spritar av maskinerna regelbundet. Risken att smittas här är inte större än den är på Ica, exempelvis”, säger Jonas Carlsson.
När ON:s reporter frågar om han själv har klarat sig, så berättar han att han valde att testa sig för en tid sedan, med tanke på att han jobbar med människor.
“Brukar aldrig bli sjuk”
“Och det visade sig att jag har haft coronasmittan. Jag fick dock bara milda symptom. Jag hade väl lite tur. Men jag brukar faktiskt aldrig bli sjuk. Jag har ett bra immunförsvar och jag är noggrann med att ta hand om mig själv. Jag lever som jag lär. Förhoppningsvis innebär detta att jag är immun mot det nya coronaviruset under en längre tid framöver.”
“I och med att jag har haft smittan, så vågar jag åka ner till Oskarshamn och hälsa på mina föräldrar under valborgshelgen. Om jag inte visste att jag hade haft den, så hade jag inte vågat chansa. De är ju i närheten av 70-årsstrecket.”
Är det många som hör av sig till dig nu när du är med i Robinson i TV4?
“Ja, jag får dagligen flera meddelanden via sociala medier. Och det är bara kul. Folk skriver enbart positiva saker. Det är roligt”, säger Jonas Carlsson.
Han berättar också att Robinson är det enda tv-programmet som han kunde tänka sig att vara med i.
“Behöver må dåligt ibland”
“Jag är tävlingsinriktad och jag tror att det är nyttigt att pressa sig både fysiskt och psykiskt. Jag tror att man behöver må dåligt ibland, så att man verkligen uppskattar topparna i livet.”
“Jag lever ett bra liv, med familj, fina vänner, kärlek och allt. Det är lätt hänt att man tar allt för givet. Jag är inte bara personlig tränare. Jag jobbar även med coachning, vilket är mycket intressant. Och jag vill fortsätta att utvecklas. Därför ville jag testa mig själv och ställa mig inför tuffa utmaningar.”
“Och Robinson var definitivt värre än jag trodde att det skulle vara. Svälten var värst. Människor tar det olika, men för mig var svälten jättejobbig. Jag är en träningsmänniska som mår bra av att ha rutiner. Jag brukar träna varje dag och jag är van vid att sova åtta timmar per dygn. Jag har mycket muskler och inte så mycket underhudsfett. Svälten gjorde att jag klev rakt in i väggen. Svälten kombinerades dessutom med cirka tre timmars sömn per natt. Och man sov på marken. Jag gick ner i vikt väldigt fort, och jag gick ner i muskler i och med att jag inte har så mycket underhudsfett. Jag hade inte mycket energi. Det var tufft. Det påverkade mig väldigt mycket.”
Hur många kilo gick du ner totalt?
“Jag ska nog inte svara exakt, för då kan man kanske gissa hur det gick för mig. Men jag kan säga att det närmade sig tvåsiffrigt”, svarar Jonas Carlsson, som har radat upp fina segrar i avgörande tävlingar.
“Jag går igång på det. Jag är en tävlingsmänniska. Utan tävlingar, så hade jag blivit uttråkad. Och i “Gränslandet” händer det ännu mindre.”
Han och Cruise Ferreira skickades till det så kallade Gränslandet när de blev utröstade från sina lag.
“Väldigt jobbigt”
“Det var väldigt jobbigt att bli utröstad. Jag hade ju kämpat stenhårt i tävlingarna och hjälpt till så gott jag kunde i lägret. Men jag har lärt mig mycket om gruppdynamik och om hur människor tänker. Jag var nedtryckt både fysiskt och psykiskt efter utröstningen och jag var inställd på att åka hem. Men när jag kom till Gränslandet, så kände jag att jag ville ge det en chans till. Jag taggade till.”
“Det händer dock inte så mycket i Gränslandet. 24 timmar känns som 48 timmar. Fördelen är att man kan koncentrera sig på att göra sin grej. Man behöver inte ägna sig åt pakter, i och med att tävlingarna är individuella.”
Jonas Carlsson berättar att han medvetet har aktat sig för att tappa humöret framför tv-kamerorna.
“Jag vill inte stå och skrika i tv. Det gäller att tänka till. Jag är inte sådan. Istället gick jag in i djungeln ibland, för att få egentid och samla ny energi. Det är destruktivt att stå och skrika på varandra. Det håller inte ihop gruppen. Samtidigt är man inte sig själv till hundra procent. Det kan man inte vara om man inte äter och sover ordentligt. I mitt vanliga liv i Stockholm är jag gladare, mer social och mer energisk. När jag inte får tillräckligt med mat, så blir jag tystare och drar mig undan. Och jag vill inte bråka i onödan.”
“En del har fått för sig att jag är lite konflikträdd. Men det är jag inte. Jag brukar säga vad jag tycker och känner. Annars får man inte till någon förändring.”
Hur känns det att se sig själv på tv?
“Först var det ganska jobbigt att höra sin egen röst och se sitt eget kroppsspråk. Men det är nyttigt att analysera sig själv. Nu är det bara kul och spännande att titta. Jag är nöjd med hur de har vinklat mig. De visar mig på det sättet som jag var. Jag höll en låg profil.”
Vilket är ditt främsta minne från inspelningen?
“Det är två stycken. Det första var när jag var med i lag Nord och vann immunitetstävlingen. Och det andra är från Gränslandet, med Cruise Ferreira. Vi kom från ett ställe med svält till en plats där det fanns mat. Vi satt och pratade om livet vid en lägereld på stranden. Det var helt stjärnklart och Cruise spelade munspel. Det var fantastiskt. Och det var många stunder som var fantastiska.”
Sämsta minnet?
“Svälten. Framför allt under de första tio dagarna i lag Nord. Svälten åt upp min kropp. Jag höll på att försvinna. Det var brutalt. Men kroppen vänjer sig vid svälten efter drygt en vecka. Då var det inte lika jobbigt längre. Det är fascinerande att notera hur hjärnan prioriterar i det läget. Man söker bara efter mat. Man tänker inte på något annat. Alla andra tankar pausas. Det är väldigt intressant.”
Rekommenderar du andra att söka in till Robinson?
“Ja, absolut. Det är nyttigt för alla att testa sitt max. Då blir det lättare att uppskatta topparna i livet, som sagt var. Man ska inte ta livet för givet.”
Du ångrar inte att du ställde upp?
“Nej. Robinson-upplevelsen har gjort mig till en bättre människa. Jag har blivit bättre på att prioritera de viktiga sakerna i livet. Att skaffa en massa saker ska inte vara den stora drivkraften. Man ska vara ödmjuk inför livet. Och vi ska vara snälla mot varandra. Vi tänker olika och det ska man respektera. Sedan kan man välja vilka man ska umgås med. Det kan man dock inte göra på en öde ö”, säger Jonas Carlsson.
Personligt / Jonas Carlsson
Ålder: 37 år (fyller 38 i maj).
Bor i: Stockholm.
Uppvuxen i: Kristdala. “Där bodde jag tills jag var 20 år. Sedan blev det ungefär nio år i Oskarshamn, där jag jobbade på pappersföretaget Okab. Under den tiden var jag även deltidsbrandman. När jag var omkring 29 år flyttade jag upp till Stockholm.”
Familj: Singel. Mamma och pappa bor i Oskarshamn. Systern bor i Kristdala med sin familj.
Jobbar som: Personlig tränare på ett större gym i centrala Stockholm. Där har han, bland annat, tränat en del kändisar, som Molly Nutley, exempelvis.
Fritidsintressen: Träning, golf, padel, tennis och att umgås med vänner.
Aktuell som: En av deltagarna i Robinson, som sänds i TV4.
TEXT
Peter A Rosén
Chefredaktör & ansvarig utgivare. Utbildad journalist med mångårig erfarenhet från flera lokaltidningar som nyhetsreporter, sportreporter och fotograf.
