KRÖNIKA
Efter att ha läst en artikel i Dagens Nyheter (25/1) kan jag konstatera att regeringen i allmänhet – och arbetsmarknadsministern Mats Persson (L) i synnerhet – sparkar på dem som redan ligger ner.
Ministern tycker uppenbarligen att staten inte har något större ansvar i sammanhanget; han trycker mest på att kraven på de arbetslösa måste skärpas.
”För slappt”
– Det är för slappt i dag, säger han till Dagens Nyheter.
I nästa mening konstaterar DN att Sverige nästan är sämst i EU-klassen när det gäller arbetslöshetsbekämpning.
”Samstämmiga prognoser pekar på att arbetslösheten kommer att vara högre på valdagen 2026 än när regeringen tillträdde”, skriver DN.
I DN-intervjun pekar Mats Persson på två huvudförklaringar: den ekonomiska nedgången efter Rysslands anfall mot Ukraina och tidigare regeringars misslyckande med migrationspolitiken.
– Vi har ärvt en stor integrationsskuld med för hög asylinvandring under många år. Vi har stora integrationsproblem med en grupp som står väldigt långt ifrån arbetsmarknaden, säger ministern till DN.
Ja, det är delförklaringar, men faktum är att vi även hittar många ”svennar” bland de långtidsarbetslösa – och det finns inte jobb till alla i dagens Sverige. Alla kan inte söka alla jobb av olika anledningar.
DN skriver att omkring tre fjärdedelar av de arbetslösa består av människor som antingen saknar gymnasieutbildning, är födda utanför Europa, har funktionshinder eller har passerat 55-årsstrecket.
Staten (riksdagen och regeringen) har huvudansvaret, anser jag.
Det borde vara inskrivet i grundlagen att alla medborgare i vårt land har rätt till ett arbete, oavsett var medborgaren i fråga bor.
Att A-kassan trappas ner i snabbare takt (något som den nuvarande regeringen har drivit igenom) skapar inte fler jobb.
Det skapar bara ångest och sömnlöshet hos den arbetslöse.
Jag vet, för jag har själv varit arbetslös periodvis.
Makthavarnas piskor trollar inte fram fler jobb. Jag tror mer på morötter och en aktiv arbetsmarknadspolitik.
En människovärdig nivå på arbetslöshetsersättningen leder till att man i lugn och ro kan söka nya jobb utan att behöva oroa sig för ekonomin.
Och, nej, merparten av de arbetslösa vill inte leva sysslolösa och A-kassefinansierade liv år ut och år in.
De flesta vill försörja sig själva via eget arbete. Peka på en forskningsrapport som visar något annat!
A-kassan är för övrigt en försäkring som löntagare är med och betalar in till.
Den nuvarande regeringen kräver vidare att de arbetslösa ska flytta till jobben.
”Skapar oro och ohälsa”
Det skapar också oro och ohälsa.
Vad säger makthavarna, exempelvis, till en ensamstående och arbetslös trebarnsmamma som sitter i ett svårsålt hus i Högsby kommun?
Ska Myndighetssverige beordra henne att flytta till ett ställe i Norrland, för att nämna ett exempel, bara för att hon kanske kan få ett arbete där?
I värsta fall står hon där med två bostäder (med allt vad det innebär) samt en relativt låg inkomst och tre barn som saknar sina tidigare skolkamrater.
Och vad händer om hon blir arbetslös igen två år senare?
Ska hon då, återigen, rycka upp barnen med rötterna och flytta till en plats i Skåne, om det visar sig att hon kan få ett jobb där?
I värsta fall fortsätter det på det där viset.
Det skapar rotlöshet och otrygghet, framför allt hos barnen.
Det är inhumant.
Vill vi ha ett sådant iskallt och människofientligt samhälle? Mitt svar är nej.
Ingen pratar om människovärdet.
”Är du lönsam, lille vän?”
Den nuvarande regeringen ställer bara en fråga:
– Är du lönsam, lille vän?
Nej, jag tycker att det ska vara statens skyldighet att plocka fram ett lämpligt och meningsfullt jobb åt den arbetslöse i området där han/hon bor (och, nej, den arbetslöse ska inte kunna tacka nej till jobbet i fråga om det ligger inom rimligt pendlingsavstånd och anses vara lämpligt för henne/honom).
En god och aktiv stat skulle kunna skapa många olika jobb.
Sluta strössla skattepengar över de rikaste i vårt samhälle och bygg flertalet nya järnvägar i stället.
Det är en bra början.
Rusta upp det befintliga vägnätet, som är pinsamt undermåligt på flera håll.
Höj de statliga bidragen till regionerna och anställ fler inom sjukvården.
Bygg billiga bostäder, framför allt hyresrätter, som folk med lägre inkomster har råd att bo i.
Höj de statliga bidragen till kommunerna och anställ fler inom äldreomsorgen och skolan.
Satsa stort på arbetsmarknads- och yrkesutbildningar.
Anställ städare som håller Sverige skräpfritt, både längs vägar, i samhällen och i städer.
Listan kan göras lång…
Chefredaktör & ansvarig utgivare. Utbildad journalist med mångårig erfarenhet från flera lokaltidningar som nyhetsreporter, sportreporter och fotograf.