KRÖNIKA
Häromdagen, när jag åkte till Högsby, så lyssnade jag en hel timma på ett program om gängbrottslighet i Sveriges Radio P1.
Vilka konsekvenser den hade. Förslag på hur den skulle lösas och så vidare.
När jag kom hem på kvällen tittade jag på en brittisk TV-serie på Max.
Den heter “Industry”. Hittade inget bättre.
Kortfattat handlar den om ambitiösa akademiker som konkurrerar om platserna på en investeringsbank i London.
“Obehaglig serie”
En obehaglig serie om en obehaglig miljö.
Mellan affärerna dricker man sprit, sniffar kokain och röker marijuana. Lite heroin finns med på ett hörn.
Allt som om det vore ett naturligt inslag i miljön.
Inga konsekvenser. Ingen blir beroende. Ingen överdoserar. De har helt enkelt bara kul på sina partyn.
Man vet att det är olagligt, men det är inget som omnämns i serien.
Var allt knarket kommer ifrån framkommer inte heller. Det bara finns där.
Sen läser jag om hur upprörda en del människor blir för att man har haft fräckheten att woke-certifiera nya versionen av Saltkråkan.
“Bevisa att jag har fel”
Det vill säga haft med lite blandade etniciteter.
Att de sprider knarkreklam till våra ungdomar verkar dock inte störa gemene man.
Jag läser inga protester om det i alla fall.
Plötsligt inser jag att allt tal om gängbrottsligheten bara är rent hyckleri.
Ingen av våra folkvalda kommer att göra ett skit för att få bukt med den.
Bevisa att jag har fel.
Genrebild: Freepik
