KRÖNIKA
Jag läser om vikarien inom vård och omsorg, som har så låg lön att hon inte har råd att ta bilen till jobbet i slutet av lönemånaden.
Den låga lönen och de nu extremt höga bensinpriserna gör alltså att hon inte har råd att ta sig till jobbet.
De allt högre priserna på sistone är något som även jag som pensionär känner av.
Vi fick ju en höjning av pensionen som var uppäten med råge av de höjda priserna redan när vi fick den.
Det är inte bara bensinen utan även livsmedel, kaffe – med mera – som har höjts kraftigt.
Tillbaka till förhållandena för vårdpersonalen.
En sak är klar:
lönerna måste höjas avsevärt med facklig kamp för de fackliga kollektivavtalen.
Individuell lönesättning måste avskaffas eftersom den knappast gynnar någon.
“Ohållbar situation”
Inte de ”duktiga” eller någon annan heller eftersom det bara sätter upp en högre press och stress i en redan ohållbar situation.
Jag läste att nästan hälften av Sveriges sjukhus har lagts ner.
På de kvarvarande dras det hela tiden in på antalet anställda.
Att i en sådan situation använda individuell lönesättning kan ju inte gynna några andra än arbetsgivarna.
Den ökade hetsen gör ju att de kan dra in ytterligare på personal och dessutom sänka den genomsnittliga lönen.
Vilka kommer förresten att kallas ”duktiga” vid lönesamtalen?
De som jobbar bäst eller de som bockar djupast?
Ett ordentligt kollektivavtal ska gälla med bestämda löner enligt utbildning och kompetens. Samt som sagt rejäla höjningar.
“Skattesänkning för lågavlönade”
Vad skatten anbelangar så är jag för en skattesänkning för lågavlönade och en höjning för högavlönade.
De som har tjänat mest och haft mest nytta av vårt samhälle ska betala en högre skatt.
Man ska inte, som är fallet med miljö- och bensinskatten, skatta på ett sätt som framförallt missgynnar dem med redan låga löner.
Själv har jag en Nissan från 2005 som går på 95-oktanig bensin som jag betalar extra miljöskatt för eftersom jag som pensionär inte har råd med en miljövänligare.
Jag tankade idag förresten – det kostade mer än 19 kronor per liter och en full tank gick på mer än 900 kronor.
Som sagt, bättre arbetsförhållanden, fasta anställningar och fackligt säkrad anställningstrygghet.
Något som varit aktuellt länge är 30 timmars arbetsvecka och sänkt pensionsålder – särskilt för dem som arbetar inom LO-yrken.
Produktionen effektiviseras alltmer med bättre teknik, med mera.
För att producera samma mängd som tidigare krävs allt mindre arbetstid.
Ändå försöker arbetsgivarna på olika sätt kringgå både de avtalsenliga arbetstiderna och lönerna.
“Borde sätta stopp för”
Det är något som fackliga organisationer värda namnet borde sätta stopp för. Ingen ska kunna jobba utanför gällande avtal varken vad gäller löner, arbetstider eller arbetsmiljö.
Fast det är ju lätt att säga att löner ska höjas och skatter sänkas för lågavlönade, och så vidare, när man är pensionär som jag och inte har någon verkstad att komma med.
De riksdagspartier som traditionellt ska stå på arbetarklassens sida – Socialdemokraterna och Vänsterpartiet – har de senaste åren inte lyckats åstadkomma speciellt mycket.
De har haft 30 års nedskärningar i välfärd och arbetsförhållanden på sig att bevisa att de fortfarande står på arbetarnas sida.
Arbetarklassen i min värld är LO-kollektivet och de arbetsgrupper som hör till oavsett om man är medlem eller ej.
Själv har jag så länge jag kan komma ihåg varit av uppfattningen att facklig utomparlamentarisk kamp är det som i slutändan hjälper på lång sikt.
Det politiska beslutsfattandet måste få hjälp på traven av en facklig rörelse värd namnet.
Strejker och demonstrationer måste vara oregelbundna inslag i den fackliga kampen.
Var det inte så att det socialdemokratiska partiet bildades av den fackliga rörelsen en gång i tiden?
Då borde väl partiet vara underställd denna? Inte tvärtom.
Om inte de fackorganisationer som finns nu inom LO vill ta den kampen får man bilda nya.
Själv anser jag att rejäla strejkvågor, med 20–30 års mellanrum, behövs för att hålla löner och övriga rättigheter på plats.
Det gäller för löner, arbetsvillkor, välfärd och så vidare.
Till exempel borde LO tagit kampen redan när de första sjukhusen lades ner utan att ersättas av bättre och modernare.
Sjukhus som lades ner enbart för att kunna sänka skatten för de högavlönade. De som ändå har en gräddfil med hjälp av sina privata sjukförsäkringar.
Fast har jag fel så hoppas jag att de politiska partier som traditionellt står på arbetarnas sida och även nytillkomna sådana snabbt som tusan bevisar att de vill åtgärda allt som vi förlorat i reallöner, pensioner, välfärd med mera.
Nooshi Dadgostar i Vänsterpartiet har ju visat framfötterna lite med att hota att fälla regeringen angående pensionerna.
Pyrrhusseger
Nu blev ju höjningen lite av en pyrrhusseger tack vare den inflation vi upplevt på sistone.
Fast hoppas hon går vidare på det spåret.
Även Socialdemokraterna har ju en chans att visa vilken sida de står på och ta tillbaka de gamla arbetarrörelsefrågorna.
Sverigedemokraterna, högerpartiet som envisas med att kalla klassiska vänsterparoller som sina egna och försöker få det till att Vänsterpartiet stulit deras paroller, även de har ju en chans att visa var de står.
Vilken sida står ni på, SD?
Använd er vågmästarroll till att få igenom de krav på bättre äldreomsorg, högre pensioner, sänkta skatter på bensinen och en bättre kollektivtrafik som ni för fram.
“Något att gå vidare med”
Hade inte Miljöpartiet krav på 6 timmars arbetsdag en gång i tiden? Även förbättrad arbetsmiljö borde vara något för dem att gå vidare med.
Alltså om de politiska partierna i riksdag, landsting/regioner och kommuner kan och vill bevisa att jag har fel angående den fackliga utomparlamentariska kampen så blir ingen gladare än jag.
Annars är det strejker och demonstrationer som gäller om arbetare vill ha tillbaka sina löner och rättigheter.
Annars tycker jag att samtliga partier ska svara på Oskarshamns-Nytts artikel om vikarien. De som redan har gjort det ska ha heder av detta. De som inte anser sig ha tid ska ta sig tid, anser jag.
Läs ytterligare en krönika i ämnet här.
Krönikör & fotograf. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.