DEBATTARTIKEL

Min morfar var lantbrukare.

Han föddes på en liten gård i sydligaste delen av nuvarande Mönsterås kommun – och när han var 14 år köpte hans far en annan gård nån kilometer åt nordost.

Detta var 1908 och sedan dess har villkoren för att driva lantbruk i Sverige förändrats i sina grundvalar.

Så småningom tog min morfar över den lilla gården och under sin tid hade han sju kor på de tio hektaren åker, med lika mycket tillhörande skog.

Denna verksamhet bar en familj samt piga och dräng.

Morfar hade två hästar som dragdjur och tillsammans kämpades det hårt med att röja sten och bygga murar, med mera, men de klarade sig ganska bra ekonomiskt såvitt jag förstått.

Morfar kunde köpa en mindre bostad och pensionera sig vid 61.

Jag föddes i Kronobergs län och tyvärr inte på en gård, men i den lilla byn där jag växte upp de första åren fanns två små lantbruk med lite åker och lite skog.

Körde med häst

Den ena hade skaffat en liten traktor och hade moderniserat sin gård efter 70-talets mått, medan den andre fortfarande körde med häst och var kvar i det gamla.

Ibland fick vi åka släde efter hans häst Lisbeth och detta var upplevelser som är mycket fina minnen!

Albert och Selma som de hette är sedan länge avlidna och de var barnlösa. Det var verkligen inget överflöd i deras livsföring, men heller inget armod.

Mellan min morfars fars gård i slutet av 1800-talet och Albert och Selmas på 1970-talet var det en ganska långsam utveckling – men sedan har det svenska lantbruket verkligen förändrats.

Stora enheter

I dagens lantbruk finns inte plats för småbruk med ett fåtal kossor och häst, det är stora enheter med hundratals kor som gäller och det som görs för hand är minimerat.

Lönsamheten är i kronor och ören såklart bättre på dessa stora enheter, men inte i förhållande till den enorma storleksökningen på genomsnittsgården.

Ska en bonde idag ha råd att ha motsvarande piga anställd, så gäller det att ha en gård av rejäl storlek.

I byn där morfar var bonde fanns på den tiden cirka tio bönder och nu finns 1–2 lite beroende på hur en räknar, Inga kor finns kvar, men i grannbyn flera hundra fler ändå.

Prövningarna för dåtidens bönder var stora. Torka och dåliga skördar blandades med extrema vintrar med 30 minusgrader och metervis med snö. Morfar berättade om hur de, tre man, handskottade på höjden i ”bygatan” under 40-talet.

I våra dagar möter nu vårt lantbruk delvis liknande problem i form av torka och missväxt, men även ekonomiska pålagor från staten på ett annat sätt än förr.

På morfars tid fanns det knappt några skatter och nu dignar våra bönder under världens fjärde högsta skattetryck som kompletteras med avgifter och punktskatter samt andra regler som deras kollegor runt om i Europa många gånger slipper.

Går åt fel håll

Numera talas det mycket om självförsörjning – men det finns ingen strategi för utveckling av svenskt jordbruk och självförsörjning på vare sig mat eller bränsle, snarare går utvecklingen åt fel håll.

LRF bedömer att kostnaderna för svenskt jordbruk i år ökar med nära 6 miljarder på grund av prisutvecklingen på insatsvaror.

Denna ökning beror till stor del på högre marknadspriser – men även till stora delar på mer skatter.

Visst finns det lantbruksföretag som inte påverkas så mycket av detta och som kan kompensera sig för höjda skatter, men för många blir det tufft. Inte minst för dem med djurhållning.

Gemensamt för alla är att de tappar internationell konkurrenskraft på grund av skyhöga el- och bränslepriser.

När det gäller dieselpriset så är det en unik svensk angelägenhet, då vi har krav på betydligt högre inblandning av biobränslen än övriga Europa – i kombination med automatiska skattehöjningar, indexeringar och procentuella skattepåslag.

Elpriset är ju också till stora delar en inhemsk bäddning, då kärnkraft avvecklats i förtid och de välkända alternativen som det talats om sedan folkomröstningen 1980 tydligen inte är riktigt klara ännu.

Jo, det finns gott om billig el i norra landet – men det fanns ju en anledning till att kärnkraften en gång byggdes i södra Sverige.

Försämrad överföringsförmåga

Nedläggningen av kärnkraften i söder har inte bara lett till minskad elproduktion nära en stor del av befolkningen, det har också lett till försämrad överföringsförmåga från norr till söder.

Det låter kanske inte helt logiskt, men generatorerna i kärnkraftverk har särskilda och systemkritiska egenskaper som bidrar till att upprätthålla spänning och överföringsförmåga, vid sidan av att producera stora mängder elenergi.

Detta har lett till att stamnätet från norr inte längre kan utnyttjas fullt ut och att elproduktionen i norr så att säga blir inlåst där uppe.

Vi moderater vill aktivera all den oanvända kraftvärmekapacitet som finns i södra delarna av landet.

Som en konsekvens av regeringens skadliga kraftvärmeskatter har mycket produktion tagits ur marknaden och i södra Sverige finns idag motsvarande en normalstor kärnkraftsreaktor av oanvänd kraftvärmekapacitet.

Vi vill att regeringen beordrar Svenska kraftnät att sätta all tillgänglig kraftvärme i beredskap, vilket skulle tillgängliggöra mer elproduktion snabbt.

Vi vill också se över möjligheten att använda Svenska kraftnäts så kallade flaskhalsavgifter som kompensation till elkunder i de södra elprisområdena och därtill utöka avdraget för den som vill installera värmepump eller solceller.

EU:s miniminivå

När det gäller dieselpriset så vill vi minska den så kallade reduktionsplikten till EU:s miniminivå och tillfälligt sänka punktskatterna tills priserna blivit mer modesta.

Alliansregeringen avskaffade på sin tid skatter på handelsgödsel – men så fort den nya regeringen tog över infördes det åter kväveskatt, med mera.

Med tanke på att vi behöver öka vår självförsörjning bör dessa pålagor åtminstone tillfälligt avskaffas.

För att bibehålla och förstärka vår landsbygd och våra lantbruk så behöver dessa åtgärder genomföras snarast och mycket mer därtill.

Patrik Nilsson

Mönsteråsmoderaterna

Redaktionen

redaktionen@oskarshamns-nytt.se