OSKARSHAMN
ON har tidigare berättat att den senaste prognosen pekar mot ett minus på 30 miljoner kronor för socialnämnden i Oskarshamns kommun under det innevarande året.
Socialnämndens ordförande Rolf Lindström (M) kommenterade det hela i vår tidning på torsdagen.
Hur ser oppositionsrådet Leif Axelsson (SD) på den bekymmersamma situationen?
Vi ställer frågan på fredagen.
– Vi måste göra en inbromsning redan nu, naturligtvis, för att inte hamna på ett minus på 30 miljoner. Det gäller att se över vad man kan spara på. Personalkostnaderna och placeringarna är de dyraste delarna. Nu måste man ta reda på vad man kan göra. Och jag tycker inte att man ska göra partipolitik av allt. Jag vädjar om att majoritetspartierna, Socialdemokraterna och Moderaterna, även ska lyssna på oss och våra förslag inom oppositionen.
– Det här måste diskuteras brett. Hur ska vi möta morgondagens äldreomsorg? Vi står inför stora utmaningar. Vi kommer inte att ha tillräckligt mycket personal i framtiden. Vi måste tänka nytt, omstrukturera och jobba på ett nytt sätt. Det är viktigt med breda diskussioner – där politiken, tjänstemännen, facken och personalen på golvet är med. Hela kedjan måste förstå att vi kanske måste jobba på ett annorlunda sätt. Och vi måste ta hjälp av befintlig teknik och hjälpmedel. Sedan får vi se vad det här med nära vård kommer att betyda och hur det utvecklar sig. Där får man koppla på regionen (Region Kalmar län). Vi ska inte ha färdigbehandlade personer som ligger kvar på sjukhuset. Det är inte bra för individerna – och det är framför allt inte bra för regionen att de som vi har ansvaret för ligger kvar på sjukhuset och upptar platser. Så vi måste även ha en diskussion med regionen.
“Vädjar till statsmakterna”
– Jag vädjar dessutom till statsmakterna – de måste också ta ansvar för vår äldreomsorg. Statsbidragen har sjunkit, jämfört med hur det såg ut tidigare. Vi ska ha en bra äldreomsorg. Jag har till och med sagt att Oskarshamns kommun ska ha Sveriges bästa äldreomsorg – och det vidhåller jag. Men då får vi kanske jobba på ett annat sätt. Personalen får kanske vara mer inställd på att gå mellan avdelningarna – och kanske också mer mellan boendena. Det gäller att vara flexiblare och kanske behöver man gå från ett gruppboende och ut i hemtjänsten när det ges möjlighet och tillåtelse till det, säger Leif Axelsson.
Han konstaterar att kommunen redan har tagit ett steg i rätt riktning när det gäller undersköterskornas arbetsuppgifter.
– De ska inte göra inköp i mataffärerna. Man ska i stället kunna beställa hem mat, digitalt. Vi måste se över matlagningssidan. Ska vi hålla på med det ute på våra gruppboenden – eller kan vi göra på ett annat sätt? Kanske via ett storkök? Jag tror att vi måste tänka nytt på flera sätt, helt enkelt, för att klara den är besparingen.
– Hjälps vi inte åt, så blir vi kanske tvungna att säga upp personal i slutändan – och det är det minsta jag vill. Vi ska ta hand om vår personal. Och vi måste ha ett tydligt och klart ledarskap. Vi måste ha chefer och ledare som förstår uppdraget och som fungerar som ett stöd för personalen. Jag säger inte att vi inte har det – utan jag säger att vi måste ha ett sådant ledarskap. Ledarskapet är jätteviktigt.
Du vill inte se några äldreboendenedläggningar?
– Nej, jag vill inte se några nedläggningar av äldreboenden. Men det här är frukten av ädelreformen, från 1992. Då skulle det byggas mindre boenden. Men det kostar pengar. Jag säger inte att vi ska ta bort dem – men de är kostsamma. Det blir på ett annat sätt med ett större boende. Där kan man hjälpas åt mer – jag tänker exempelvis på hur det fungerar på boendena Hantverksgatan 17, Solbacka och Elefanten i Oskarshamn. Ett mindre boende, som Kastanjegården i Bockara – för att nämna ett exempel, är mer sårbart. Nu säger inte jag att det inte ska få vara kvar – men det är mer sårbart. Det är svårare att rekrytera personal dit. Och sedan är hela rekryteringssidan en bit för sig. Vi måste rekrytera rätt folk till våra verksamheter.
Du nämnde placeringarna. Där är det bara att gilla läget i och med att de är lagstadgade…
– Ja, men vi kan kanske lösa ännu fler placeringar på hemmaplan. Och jag säger inte att de inte redan tänker så – det gör de säkert, men man kan kanske bli ännu bättre på att tänka ett extravarv. Kan man exempelvis hitta ett föräldrapar i vår kommun, så är det bättre än att placera ett barn i en annan kommun.
I nuläget går det mot ett minus på 30 miljoner kronor för socialnämnden, om inga åtgärder vidtas. Skulle ni inte kunna tillföra pengarna som behövs från något annat verksamhetsområde inom kommunen? En omprioritering, helt enkelt?
– Absolut, man måste titta över kommunen i sin helhet. Det gäller att titta i organisationen. Kan man skära och omfördela till omsorgen, så ska man naturligtvis göra det.
Skulle ni inte kunna höja skatten i stället för att spara?
– Nej, det är inget roligt – det slår mot så många. Men självklart måste vi se över all verksamhet i kommunen, för att se var man kan spara, svarar Leif Axelsson.
Ja, för det är väl svårt att hitta en viktigare verksamhet än den som socialnämnden ansvarar för. Det ska väl vara skolan i sådana fall…
– Ja, våra kärnverksamheter är jätteviktiga. Och dem måste vi prioritera.
Oskarshamn är fortfarande en ganska rik kommun. Skulle ni inte kunna ta lite av förmögenheten?
– Inte till driften. Däremot kan man använda den till att bygga nytt eller bygga om, eller något sådant. Men det är driften som kostar pengar.
Då skulle ni, exempelvis, kunna ta pengar från förmögenheten och bygga ytterligare ett stort äldreboende och kanske lägga ned ett eller flera av de mindre äldreboendena på landsbygden?
– Det är möjligt, naturligtvis. Men varför ska vi inte ha äldreboenden på landsbygden? Landsbygdsborna är också skattebetalare.
Jag tänker att det är dyrt att behålla de små boendena på landsbygden…
– Ja, men ska man göra något där, så måste man få med sig medborgarna på det.
Ja, för det blir billigare att ha flera stora boenden inne i Oskarshamn…
– Ja, det blir det – men det är ingen utveckling som jag välsignar i nuläget. Nu har vi våra boenden på landsbygden. Men skulle medborgarna på landsbygden tänka om, så stänger inte jag några dörrar. Mycket löser man med dialog, säger Leif Axelsson.
– Skulle man, exempelvis, komma fram till att det bästa vore att lägga ned Kastanjegården i Bockara, ja, då måste vi få acceptans för det bland dem som bor och jobbar i Bockara.
Men hur skulle det kännas för dig, som gammal Bockarabo?
– Det vore inte kul, naturligtvis. Och det är inget jag förespråkar. Men om medborgarna i Bockara tycker att vi måste tänka nytt, så skulle jag inte ha några problem med det. Men jag har full förståelse om de säger att de vill ha kvar sina äldreboenden på landsbygden. De som inte har bott i stan under hela sitt liv vill kanske inte flytta in till ett boende i Oskarshamn. Men det handlar kanske inte så mycket om den enskilde, utan kanske snarare om ett anhörigproblem. Om en äldre kvinna i Bockara behöver bo på ett boende, och hennes make är frisk och bor hemma – men har svårt för att åka in till stan och hälsa på henne, så måste man underlätta för den som är kvar hemma.
Det är kniviga frågor…
– Ja, och vi måste lösa de kniviga frågorna tillsammans.
Det låter som att du vill ha politisk enighet kring det här…
– Ja, det vill jag – och politikerna måste backa upp våra tjänstemän, så att de känner att de har politiken med sig, säger Leif Axelsson.
Arkivfoto: Peter A Rosén
Grafik: Sverigedemokraterna
Montage: Oskarshamns-Nytt
Chefredaktör & ansvarig utgivare. Utbildad journalist med mångårig erfarenhet från flera lokaltidningar som nyhetsreporter, sportreporter och fotograf.