LÖRDAGSKRÖNIKAN
Vem vill utbilda sig till lärare idag?
Eller arbeta med gamla och sjuka?
Förra veckan skrev jag om bristen på konsekvenser för elever som missköter sig i skolan och om att den krassa verkligheten utanför skolan kommer att bli en chock för många ungdomar när de lämnat den skyddade verkstad vi kallar skolan.
“Många reaktioner”
Reaktionerna blev många. Flera lärare (från olika skolor och delar av landet) hörde av sig och bekräftade det jag skrivit, ”Igenkänningsfaktorn var hög” skrev någon. Samtliga var överens om att systemet är värdelöst eftersom det absolut inte förbereder eleverna för ett liv efter gymnasiet.
Många yrkeslärare sliter sitt hår med att få sina ”nästan vuxna” elever att förstå att en arbetsgivare inte är intresserad av att ha anställda som är borta två-tre dagar per vecka och betala sjuklön för detta.
Bland dem som inte arbetar inom skolan blir reaktionerna ofta av typen ”Nämen, är det så här det är?”.
Japp, precis så är det.
Eleverna, eller ”kunderna”, kan göra lite vad de vill (tyvärr ofta med föräldrarnas, även de kunder, goda minne) utan att det blir konsekvenser.
Skolan å sin sida ska göra allt för att hjälpa elever, som inte vill anstränga sig alls, att klara sina kurser och sin utbildning.
“Skapar ett kaos”
Det skapar ett kaos av extra anpassningar, möten och åtgärdsprogram – ett sanslöst merarbete för lärare och övrig skolpersonal, och i mångt och mycket ett slöseri med tid och resurser.
Läser man skoldebatt på sociala medier så märker man mer och mer hur stora delar av lärarkåren tröttnat på flatheten i systemet och överväger att lämna skolans värld.
Som lärare verkar man bara ha skyldigheter och om man står upp mot bråkande elever så riskerar man att bli avstängd eller avskedad. En hotfull elev vågar man inte peta på eftersom man då med säkerhet blir anmäld för misshandel.
“Sorgligt”
Ett exempel är läraren som tog tag i armen på en riktigt bråkig elev och blev mordhotad på kuppen. Trots vittnen fick han inget stöd från vare sig skolledning eller fackförbund… Han blev av med jobbet. Sorgligt är bara förnamnet.
Det finns massor av likande exempel och även om en del blir friade har man helt tappat lusten för yrket och bestämmer sig för att göra något annat.
Detta är en katastrof, Sverige behöver fler lärare med ryggrad – inte färre.
Så vem fasen vill utbilda sig till lärare idag? När jag sökte till lärarutbildningen 1990 var det 16 platser totalt på inriktningen gymnasielärare kemi/biologi. Intagningspoängen var riktigt hög, närmare 4,8 i snitt (max var ju 5,0 eftersom betygssystemet var 1-5).
De som kom in var väl förberedda för studier i sina ämnen.
Men hur ser det ut idag? Ja, inte har läraryrket den status det en gång hade. Man har utökat antalet utbildningsplatser, men det är ett slag i luften eftersom man under lång tid inte kunnat fylla platserna.
Jag menar, det blir ju inte fler studenter bara för att du fördubblar platserna när det redan gapar tomt på utbildningarna.
“Extremt låga”
Intagningskraven (eller intagningskraven) är ju extremt låga, så är du bara behörig så kommer du in på lärarutbildningen fast du kanske egentligen inte är byxad att klara av den.
Många hoppar också av, av just den anledningen.
Vi behöver inte bara lärare med bra personliga kvaliteter – de behöver goda ämneskunskaper också. Har vi inte kvalificerade och dugliga lärare kan man ju fundera över vad som händer med kommande generationers kunskaper…
Nej, statusen på yrket måste höjas igen och det handlar långt ifrån bara om lön. Arbetsvillkoren och verktygen för ordning och reda behöver förändras.
“Inte attraktivt”
Ingen vill arbeta i en skola där du kan bli hånad, bespottad, hotad eller till och med slagen av elever utan konsekvenser. Ett sådant yrke är inte attraktivt.
Det finns ett stort arbete att göra för svensk skola som de senaste åren kunskapsmässigt halkat rejält efter andra länder i internationella jämförelser.
Har ni inte sett Jesper Rönndahls satiriska dokumentär ”Vem mördade skolan?”, så tycker jag ni ska göra det. Det har under lång tid pågått en systematisk nedmontering av en vettig kunskapsbaserad skola till dagens mer forskningsorienterade flumskola där ”tycka”, ”diskutera” och ”känna” är det viktigaste.
Trots allt ovan trivs jag fortfarande i yrket även om det funnits perioder av tvivel huruvida man ska göra något annat.
Det är ju för övrigt inte bara läraryrket som har brist på utbildad personal.
Att ta hand om våra gamla och sjuka verkar inte heller stå högt i kurs hos den del av befolkningen som ska in i arbetslivet inom kort.
Inte så konstigt tyvärr. Statusen på yrken inom vård och omsorg är ju inte hög trots att den borde vara det. Löner och arbetsvillkor är ju ännu sämre än för lärare.
Även här behövs ju krafttag. Frågan är om den politiska viljan finns.
Semester under pågående termin
Nåja, nu är det helg och nästa vecka har jag för första gången i mitt yrkesliv SEMESTER under pågående termin. Annars har jag anpassat resor till de lov vi har.
Fem dagar ledigt från jobbet (faktiskt även ledigt från lördagstexten) alltså – vadan detta undrar ni säkert?
Det kan ni fortsätta undra ett tag till, närmare bestämt två veckor, alltså till nästa krönika.
Då ska ni få veta anledningen till ledigheten!
Ha en trevlig helg nu!
Thomas
Genrebild: Freepik
Krönikör. Lärare som levererar lördagskrönikan om skolan, samhällsfrågor, sport och mycket mer. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.