SÖNDAGSKRÖNIKAN
Hur mycket har du gått ner den senaste veckan?
Upp två hekto tänkte jag efter veckans intag av inte mindre än sex stycken müslibars på tre dagar.
Med böjd nacke och skammens rodnad på mina kinder klev jag med tunga kliv upp på vågen.
Ett kilo närmare
Blundade i väntan på domen och spärrade förvånad upp ögonen när resultatet av mitt smaskande var ett kilo närmare min målvikt.
När jag hämtat mig efter chocken väntade en ny vägning.
Med en krängande valp i famnen besteg jag återigen vågen och här var resultatet det omvända.
Som förväntat hade vår valp tack vare sin glupande aptit och växande kropp nått över tjugo kilo.
När jag stapplande under min dyrbara last klev ner på golvet igen lät jag meddela att detta var sista gången jag vägde vår baby på egen våg.
Nästa gång tar vi en tur till veterinären för en lugnare och på alla sätt lättare vägning.
“Det där med vågar och vikt är egentligen inget jag ägnar särskilt mycket tid och tankar”
Caroline Andersson, krönikör
Det där med vågar och vikt är egentligen inget jag ägnar särskilt mycket tid och tankar.
Att det trots allt upptagit så mycket tankeutrymme beror på hur det påverkar min värk.
När man som jag har problem med nervsmärta och tvingas att ständigt tänka på hur man använder kroppen rätt för att undvika sjukdagar och förvärrad värk, ja då har kilona extra stor betydelse.
Jag har legat på ungefär samma vikt de senaste tjugo åren, bortsett från några år runt trettiofem då jag åt väldigt nyttigt och gick ner rejält i vikt.
Men gör jag inget särskilt ligger jag på en vikt som kroppen strävar mot och har vant sig vid.
“Utan större ansträngning”
Där är jag snart igen.
Och utan större ansträngning har det visat sig.
Så även om jag tycker det smakar utmärkt med tomater och gurka kommer jag från och med nu också unna mig en och annan müslibar.
Vad som funkar för mig kanske inte funkar för dig.
Men vad du än gör, var rädd om och snäll mot dig själv.
Foto: Caroline Andersson
