OSKARSHAMN

Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP) har faktiskt en riktig arbetare på kommunstyrelseordförandeposten i Oskarshamn.

Bygg- och anläggningsutbildade Andreas Erlandsson började arbeta på Scania 1994 – han har fått guldklocka och är fortfarande anställd.

Men han har varit tjänstledig på grund av politiska uppdrag sedan januari 2010.

ON hälsar på honom i Oskarshamnsstadsdelen Rödsle – där han bor tillsammans med sambo och tre barn.

Högsbybon Andreas Erlandsson flyttade till Oskarshamn 2005, ungefär samtidigt som stormen Gudrun drog fram – och i huset har han gjort merparten av renoveringsarbetet själv.

Nu är det bara ett projekt kvar – en altandel ska göras i ordning framöver.

Vi sätter oss i den delen. Andreas Erlandsson bjuder på kaffe och fralla. Jag börjar med att fråga om han och hans bror, socialdemokraten Jonas Erlandsson (Högsbys oppositionsråd) som också är Scaniaarbetare sedan 1994, jobbade på samma avdelning i fabriken i Oskarshamn.

– Nej, vi har aldrig jobbat ihop. Han har arbetat på karossavdelningen hela tiden – och jag var på monteringen under många år. Och under de sista åren var jag på måleriet/rostskyddet.

– Scania är en bra arbetsplats, säger Andreas Erlandsson.

Har Socialdemokraterna i Oskarshamns kommun några vallöften?

– Vi kommer att släppa våra vallöften längre fram. Folk kommer att känna igen sig i våra prioriterade vallöften. Det kommer att handla om välfärden, utveckling och trygghet. Det är våra kärnområden.

Hur vill du summera mandatperioden som snart är slut?

– En väldigt annorlunda mandatperiod, måste jag säga – med en pandemi som ingen kunde förutse på något vis. Inledningen på mandatperioden var dessutom rätt tuff, rent ekonomiskt. Sedan kom det ganska mycket pengar till regioner och kommuner från staten i samband med pandemin, vilket gjorde att vi kunde jobba mer med utvecklingen.

– Och nu avrundas mandatperioden med en hög inflation och räntehöjningar. Så det har gått från det ena till det andra, säger Andreas Erlandsson.

Och det hölls en folkomröstning om äldreboendena i Misterhult (en majoritet röstade för att de ska få vara kvar – vilket de styrande partierna, Socialdemokraterna och Moderaterna, lyssnade på). Hur ser du på det så här i efterhand?

– Om det är något som jag ångrar under den här mandatperioden, så är det förarbetet innan vi tog beslutet om att avveckla äldreboendena i Misterhult. Vi kunde ha haft en helt annan dialog med civilsamhället, kopplat till utmaningarna. Hur ska vi vända trenden? Det borde vi ha diskuterat. I stället fick vi se en stad mot land-historia.

– Men nu på slutet har vi fått till en bra dialog, där fokuset ligger på utvecklingsfrågor. Vi avsatte pengar för utveckling i Misterhult under tre år. Det handlar om att få med sig civilsamhället och skapa en sammanhållning. Och nu är det på väg åt rätt håll, som sagt var. Det är viktigt att yngre personer väljer att bosätta sig där, så att skolan får ett tillräckligt stort underlag – och så vidare. Jag hoppas på en nytändning i Misterhult. Jag tror att det finns potential – särskilt med tanke på vad som händer på OKG och hela Simpevarpshalvön.

– Fibersatsningarna är också viktiga i sammanhanget.

Vad händer med det gamla kommunhuset i Misterhult?

– Det är inte klart än. Kanske ska någon annan än kommunen ta över den bollen, så fokuserar vi på området kring boendena på Hultgårdsvägen.

Charlottagården är återinvigd. Härnäst är det dags för övervåningen på Hultgården…

– Ja, där skulle vi ha varit framme nu – men kriget i Ukraina ledde till att Hultgården blev en beredskapsanläggning i stället. Vårt fokus lades därför på att öppna gamla Charlottagården först. Efter semestrarna får vi titta på vad som måste göras på övervåningen på Hultgården. Det krävs ganska omfattande renoverings- och hygienåtgärder. Framför allt på vårdhygienområdet.

Men på undervåningen ska ni inte ha något äldreboende?

– Undervåningen består av fem lägenheter och ett gemensamhetsutrymme. En av lägenheterna är uthyrd till en privatperson.

– Lägenheterna är möblerade för att kunna ta emot flyktingar från Ukraina. 1 juli trädde en ny lag i kraft – som innebär att kommunerna är tvungna att ta emot anvisningar från Migrationsverket. Som jag förstår det, så kommer man att stänga ned sina anläggningsboenden – på Solhöjden (utanför Berga, i Högsby kommun) exempelvis, och så vidare. I stället anvisar man ut dem i kommunerna.

Då kan det bli aktuellt med flyktingar i Hultgården?

– Ja, det kan bli aktuellt. I dag har vi 40–50 personer som bor i gamla Zafiren i Kristineberg, i Oskarshamn. Vi får se om de blir placerade i Oskarshamns kommun eller om Migrationsverket placerar dem i en annan kommun.

Men det finns inga planer på att ha något äldreboende på Hultgårdens undervåning?

– Nej, där har vi lägenheter. Huset byggdes som ett serviceboende – det var inte ett gruppboende.

Hur ska ni arbeta för att få fart på inflyttningen till Misterhult och övriga delar av Oskarshamns kommun?

– Det handlar om flera delar, skulle jag vilja säga. Vi måste kunna erbjuda attraktiva jobb, en attraktiv fritid, attraktiva livsmiljöer och bra skolor/förskolor. Merparten av dem som flyttar är mellan 28 och 34 år, enligt all tillgänglig forskning. Det är under den perioden som de flesta bildar familj.

– Vi har flera av dessa viktiga delar. Och vi har exempelvis investerat mycket i scener, med mera, runtom i kommunen. Nu behöver vi fylla dem. Och det tycker jag att vi gör, på ett bra sätt. Det händer saker i Kristdala, Påskallavik, och Oskarshamn. Mycket handlar om idrott och kultur. Det ska inte bara vara musik och det ska inte bara vara idrott.

– Vi behöver fylla det offentliga rummet – det är viktigt.

Det låter som att ni tänker jobba vidare med det framöver…

– Ja, absolut. Det har varit ett lyckosamt arbete. Bland det viktigaste av alltihop är att vi har stolta ambassadörer, som säger att Oskarshamn är en fantastisk kommun att leva i. Om jag säger det, så är det inte många som tror på mig – med tanke på att 290 kommunalråd i vårt land säger samma sak. Det är min plikt att säga det – men får vi våra invånare att säga att det är bra att bo här, då vågar folk lita på det.

– Och det har svängt – i dag pratar många gott om Oskarshamns kommun. Det gör mig stolt. Jag tycker att vi har lyckats bra med samarbetet mellan kommunen och civilsamhället. Vi jobbar med aktiviteter och föreningsbidrag och liknande för att få i gång verksamheter. Det är inte kommunen som utvecklar kommunen – det är invånarna som gör det. Vi gör det tillsammans, säger Andreas Erlandsson och nämner samarbetet med de driftiga Kristdalaborna som ett framgångsexempel.

– Sedan har vi inte den pulsen som de större städerna har. Men det är kanske inte därför man väljer att flytta till vår kommun. Då ska man bo i Stockholm, Göteborg eller Malmö. Man behöver i alla fall komma till en stad av Jönköpings storlek för att få lite puls.

Hur ser du på den kommande mandatperioden? Vilka är de främsta utmaningarna?

– Generellt sett så handlar det om den stigande inflationen, räntehöjningarna och krigets påverkan på oss. Hur kommer det att slå mot sysselsättning och annat? Det är den stora frågan. Men om vi tittar på det lokala näringslivet, så kan vi konstatera att vi producerar väldigt många produkter som behövs i omställningen till det hållbara samhället. Jag är därför inte jättebekymrad när det gäller sysselsättningen i vår kommun.

– Men tittar vi på en kommuns inkomster, så handlar det om den totala sysselsättningen på det nationella planet – antalet arbetade timmar. Och det finns ingen som vet var detta kommer att sluta. Prognoserna är väldigt osäkra. Det är ungefär som med pandemin – vi går från prognos till scenario.

ON har på sistone fått in många insändare om situationen inom äldreomsorgen i Oskarshamns kommun. Hur ser du på det?

– Oskarshamns kommun är en stor arbetsgivare och vi har många arbetsplatser inom äldreomsorgen. Vissa fungerar riktigt bra – andra fungerar mindre bra. Jag skulle önska att man vågade vara mer öppen. Det har jag också framfört. Tala om vilket boende som har en utmaning. Jag vet att vi har haft sena avhopp som har ställt till det på vissa ställen. Då är det bättre att namnge boendet, så slipper vi få en bild av att det är kris och katastrof överallt – för så är det inte. Våga vara öppen och transparent. Vi gör allt vi kan för att rätta till de problem som finns, säger Andreas Erlandsson och nämner det stora förändringsarbetet som sjösattes inom äldreomsorgen i kommunen för ett antal år sedan.

– Det var det öppenhet och transparens som gällde rakt igenom – så här ser det ut, lägg papperen på bordet – så att alla får samma bild av utmaningarna.

– Sedan tycker jag att det är synd att man väljer att skriva insändare. Man är jättevälkommen att höra av sig till mig eller till socialnämndens ordförande (moderaten Rolf Lindström). Men vi har inte blivit kontaktade – då är det svårt att göra något. Öppenhet och transparens är viktigt.

Andreas Erlandsson fortsätter:

– Jag tror också att vi skulle kunna organisera oss på ett annat sätt på boendena – och framför allt på de större boendena. De är små i ett nationellt perspektiv, men vi har ändå Solbacka, Elefanten, Hantverksgatan i Oskarshamn och Nyhem i Kristdala – och så vidare.

– Vi skulle kunna titta på hur man organiserar sig. I stället för att jobba med vikariepooler skulle man kunna jobba med en form av överanställning – så att man har vikarier i huset, och jobbar som ett team där man hjälper varandra. När alla är på plats, så kan man jobba med utvecklingsfrågor, planering och så vidare.

En viss övertalighet, alltså?

– Ja, och det är lättare på de större enheterna.

– Sedan har vi problemet med att vi inte får tag i folk. Näringslivet brottas med samma bekymmer. Alla säger likadant – ”vad är det som har hänt?”. Vi har ju fått folk som vill jobba hos oss, men som sedan berättar att de har fått jobb på Scania. Och jag träffade en åkeriägare när jag var och handlade nyligen. ”Jag får jobba själv – vad ska man göra? De hoppade av en vecka innan”, berättade han. Det är svårt att få tag på folk. I stället för att skriva att allt är skit, så behöver vi ta tag i problemet tillsammans. Vi måste också lyfta fram det positiva med yrket, så att vi får unga människor som vill jobba inom omsorgen. Det är inte lustigt att industrin har gjort den resan som man har gjort, när man lämnade de mörka, sunkiga och svarta lokalerna, där oljedimman låg tät. Det är inte en attraktiv arbetsmiljö.

Måste man höja lönerna också, tror du?

– Ja, det tror jag. Det krävs. Det är viktigt med bra löner – och vi har genomfört extrasatsningar. Det är också något som vi behöver fortsätta med, för att få upp lönerna till en attraktiv nivå.

– Men lönen är inte allt. Mycket handlar också om att man ska kunna vara med och påverka arbetstider och arbetsmiljö. En annan kommun i länet tittade bland annat på helgscheman – för att komma ifrån de ofrivilliga delade turerna. Men det finns de som tycker att det är smidigt med delade turer. Och det finns de som inte trivs med det – och då ska vi komma bort ifrån det. I den kommunen jobbade man fredag, lördag och söndag – och sedan var man ledig resten av veckan. Så kan man också göra.

– Vi måste vara flexibla och hitta andra modeller.

Hur ser du på det här med att undersköterskorna borde få koncentrera sig på vårdarbetet och därmed kanske slippa städning, tvätt och matlagning?

– Jag tror att vi behöver se över vissa delar. Och vi har gjort försök med det. Sedan finns det de som reagerar och säger att de saknar det.

– Det kan vara svårt att upprätthålla kunskap och kompetens om du ska städa, vårda, laga mat och göra allt. Då är det kanske bättre att vi renodlar vissa yrkesroller. Undersköterskorna ska ha mer vårdfokus.

Hur ser du på skolan, då? Där har vi skrivit en hel del om barn med särskilda behov.

– Jag tror inte att det finns en generell lösning på det. Det handlar naturligtvis om resurser – och jag tror på resursteamen. För även om du har neuropsykiatriska bekymmer, så är det ändå individuella lösningar som gäller. Vi kan inte klumpa ihop alla och sätta dem i ett rum.

Det är inte säkert att de passar ihop…

– Nej, jag tror mer på individuella lösningar. Alla är inte stöpta i samma form.

Så det finns mer att göra där?

– Ja, det gör det.

Hur ser du på ungdomarnas behov generellt sett?

– Det är viktigt med bra skolor, där du kan få bra stöd. Det är också betydelsefullt med en bra fritid, med ett rikt föreningsliv. Det ska finnas saker att göra på fritiden. Det finns mycket att göra, men vi har kanske inte alltid varit så bra på att informera om det. Det gäller att vi är där ungdomarna är, inte där vi tror att de är. Bildskärmarna i skolorna är en bra plats, för att nämna ett exempel.

– Jag tror också mycket på ungdomsenheten. Det är klockrent att vi knyter ihop fritidsgårdarna och att vi har ungdomscoacher i stället för fältare.

Hur ser du på bostadsbyggandet i kommunen?

–  Det har varit riktigt bra – men ingen vet vad som händer framöver. Vi har i alla fall färdiga detaljplaner för bostadsbyggande på flera platser. Ett ökat bostadsbyggande är a och o – får vi inte det, så får vi inte fler invånare.

Och det ska finnas något för alla inkomstgrupper…

– Ja, precis. Nybygge kostar mer, men du får i gång en flyttkarusell – som öppnar upp för billigare boenden. Borgarna lyckades ta bort stödet för billigare hyresrätter. Ska man få billiga hyresrätter, så krävs det statliga subventioner. Det kan inte vi som kommun gå in med.

Hur ser du på brottsligheten i kommunen?

– Ja, jag gillar inte brottslighet, som någon svarade.

– Nej, men vårt uppdrag som kommun är att vara proaktiv. Vi ska identifiera och lokalisera riskgrupper – och fånga upp dem och få bort dem från dåliga, eller mindre bra, sammanhang.

– Ofta börjar det med att man fångar in vissa grupper, som lever lite grand i ett utanförskap, och erbjuder snabba pengar. Det handlas framför allt med narkotika. Sedan är man fast i det, och sedan leder det till mer kriminalitet och så vidare. Kan vi göra insatser, i ett proaktivt syfte, för att de inte ska hamna i det dåliga sällskapet, så sparar vi mycket pengar när det handlar om missbruks- och vårdinsatser och förlorade skatteintäkter och så vidare. Det rör sig om miljardbelopp. Ungdomsenheten, som vi faktiskt fick kämpa oss till, har stora möjligheter att utveckla det arbetet tillsammans med exempelvis Hela Människan och Shalom Fält, med flera. Hela föreningslivet gör ett fantastiskt arbete. Det är viktigt att fånga upp ungdomarna. Alla människor mår bra av att finnas i ett sammanhang. Och det ska inte vara ett dåligt sammanhang.

Hur ser du på den upplevda tryggheten i kommunen?

– Det beror på vilken plats man jämför med. Vi har ett nära samarbete med polisen. Och de beskriver Oskarshamns kommun som ett grönt område, där det inte finns något som sticker ut. Men gräver vi lite i analyserna, så ser vi tendenser. Och där behöver vi genomföra insatser och jobba med de individerna. Missbruket är huvudvägen in i en grövre kriminalitet.

– För mig är det viktigare att de hamnar i rätt sammanhang än att vi ska sätta upp en kamera på Hamngatan, exempelvis, eller att vi har en vakt som går och snurrar med en batong. Det skapar inte trygghet. Att ha trygga människor runtomkring oss skapar trygghet.

Hur ser du på landsbygdsfrågorna, generellt sett?

– Vi har varit inne på det lite grand. Under den här mandatperioden har vi jobbat på ett bra sätt med frågorna – exempelvis med Hela Sverige Ska Leva, IOP-avtal (idéburet offentligt partnerskap) och lokala föreningar. Sedan finns det en bild som vi måste jobba med hela tiden. Vi fick ett medborgarförslag i torsdags – från Påskallavik – där man önskar sig en aktivitetsyta. ”Alla satsningar görs i centrala Oskarshamn”, avslutade man med i medborgarförslaget.

– Men vi har verkligen försökt sprida gracerna. Det är dock inte alla som ser det – och det är någonstans ett misslyckande. Men vi har hjälpt till med piren i Påskallavik och vi har satsat på padelbanor och belysning. I Figeholm satsade vi på fritidsgården och en aktivitetsyta. Det är jättebra om det kommer in idéer underifrån. Det är så det ska vara, tycker jag.

– Sedan kan det vara så inom politiken att det inte fungerar just nu. Men har vi idén på papper, så kan vi kanske genomföra satsningen inom ett år när vi har budgeterade pengar. Idéerna måste i alla fall komma från de aktuella platserna för att vi ska kunna jobba med det.

Vilken av de mindre orterna i kommunen besökte du senast?

– Jag har faktiskt varit i alla våra yttertätorter under den senaste månaden – i och med att vi åker runt med Socialdemokraterna och knackar dörr en hel del. Jag kommer inte ihåg om vi var i Bockara eller i Figeholm nu senast.

– Det är kul med väggmålningarna som har kommit upp i kommunen – och att de inte bara finns i stadskärnan. Det skapar en stolthet – det gör att man inte känner sig utanför.

Finns det något mer att säga när det gäller kultur- och idrottsområdet?

– Vi behöver fortsätta på den inslagna vägen. Jag vet att Oskarshamns AIK har fångat upp ungdomar som inte orkar med att träna fyra–fem dagar i veckan – men de har ändå ett fotbollsintresse. Får man dem ändå att hänga i, men kanske inte på elitsatsningsnivån, så är det jättebra. Gemenskapen är viktig. Där har civilsamhället en del att fundera på.

Den stora frågan då – kommer den nya hockey- och evenemangsarenan att byggas på tennishallsområdet?

– Ja, det är vår absoluta ambition. Det är det som är huvudspåret och som har störst fördelar om man jämför med andra platser som har varit aktuella.

Tror du att bygget dras i gång under den kommande mandatperioden?

– Ja, det bör vara i gång under nästa mandatperiod – men jag är inte säker på att den är färdig om fyra år. Det finns ju de som tycker om att överklaga saker.

Ja, det är några träd och lite annat i tennishallsområdet som kan sätta p för hallen…

– Ja, det där är en utmaning för dem som vill saker.

Det är som din företrädare på kommunalrådsposten, Peter Wretlund (S), brukar säga – det är långa ledtider…

– Ja, och det är nog den största utmaningen inom politiken – att orka hålla i och hålla ut. Och att få folk att förstå vad det är man har att brottas och tampas med.

Hur tänker du kring miljöfrågorna på det lokala planet?

– Jag tänker att vi ska göra vad vi kan när det kommer till det som vi har rådighet över. Jag tänker framför allt på omställningen till ett fossilfritt samhälle. Vi kan påverka fordonsflottan och så vidare. Oskarshamn är exempelvis den kommunen i länet som har flest biogasbilar. Sedan är inte tekniken riktigt framme än – vi kan inte säga att hemtjänsten inte dyker upp på grund av att inte gasen finns, eller på grund av att batteriet inte räckte. Det måste fungera.

– Men vi ska ta på oss ledartröjan – och det har vi verkligen gjort så här långt. Vi kan exempelvis jobba med solceller vid nybyggnation. Vi jobbar också en hel del med att sanera gamla synder, från tidigare generationer. Vi har genomfört hamnsaneringen med över 600 miljoner kronor. Nu har vi Verkstad 18 som nästa stora projekt.

Gamla kopparverket?

– Ja.

– Vi har även fiberbankarna i Emsfors – så det finns utmaningar.

Hur tänker ni kring gamla soptippen i Fredriksberg?

– Ja, jag tycker att vi kan börja titta på den när vi är klara med Verkstad 18. Men om vi skulle bygga arenan där, som Mathias Karlsson (Kustlandspartiet, tidigare Liberalerna) har föreslagit, ja, då får vi inget statligt bidrag. Kommunen får ta hela saneringskostnaden om man väljer att exploatera området. Det vet jag inte om jag vill att vi ska göra. Det blir väldigt dyrt.

Den läcker inte?

– Nej, den läcker inte.

– Men den gamla kopparverkstomten är en av de tio mest förorenade i Kalmar län. Därför har vi fått bidrag till den saneringen.

– Men jag utesluter inte att vi ska titta på Fredriksbergstippen. Det är ett väldigt bra område. Absolut. Men vi ska sanera med hjälp av de bidragssystem som finns. Därför är inte den platsen aktuell för arenabygget.

Vi får många insändare om nedskräpning. Hur ser du på den problematiken?

– Vi måste komma till fastighetsnära insamling. Och det finns färdiga förslag inom området. Det är ofta kopplat till de återvinningsstationer som FTI (Förpacknings- och tidningsinsamlingen) ansvarar för. Det är ju där vi har problem med nedskräpning. Återvinningsstationerna används, mer eller mindre, som en soptipp.

Trots att det bara är cirka fyra kilometer till Storskogen från de centrala delarna av Oskarshamn…

– Ja, det är ofattbart. Jag tänker framför allt på dem som har baxat in det i en bil. Vi har ju generösa öppettider på Storskogen. Jag förstår inte vad problemet är. Men vi måste komma bort ifrån det där och gå över till den fastighetsnära insamlingen i stället. Jag ser nog det som den största lösningen på de problemen, om inte folk förstår bättre.

Och tekniska nämndens ordförande Yvonne Bergvall (S) har dessutom konstaterat att det finns folk som kastar skräp b r e d v i d papperskorgarna…

– Det är ett beteendeproblem. Hur svårt är det att ta med sig påsen hem om papperskorgarna är fulla? Om jag exempelvis har varit ute på sjön, så slänger jag in påsarna i bilen och slänger det i tunnan här hemma.

– Sedan tror jag att vi skulle kunna använda Gröna spåret, enklare arbeten, mer när det gäller de här områdena. Men vi måste titta på orsaken till att folk skräpar ner. Att någon annan plockar upp efter dig löser inte problemet.

Hur ser du på infrastrukturfrågorna?

– Jag känner en stolthet över att vi lyckades få till det här med 37/47:an (mellan Lagmanskvarn/Århult och Bockara) – den och E22:an är våra livsnerver. Satsningen på 37/47:an kommer någonstans kring 2028, men det var viktigt att få med den i den regionala planen nu.

– Det finns dock ingen föreslagen sträckning än när det gäller den nya vägsträckningen.

Men vi får en ny infart/avfart vid södra infarten i Oskarshamn?

– Ja.

Då kan det vara klart på 30-talet någon gång?

– Ja, någonstans där.

– Det rör sig om ofantligt långa ledtider.

– Sedan har vi E22:an norröver, med två plus ett-väg. Där var Trafikverket ute med en upphandling, men det kom inte in några anbud. Problemet är att det är svårt att få tag i entreprenörer som har kompetensen som krävs. Många av dem var fullt upptagna med att bygga vindkraft ute i skogarna.

Det är dessutom klart med satsningar på E22:an förbi Söderköping, konstaterar Andreas Erlandsson.

– Där ställde hasselsnoken till det. Man tvingades bygga hasselsnokshotell och flytta hasselsnokarna till andra platser, för att kunna dra E22:an väster om Söderköping. Så vi är inte ensamma om att ha bekymmer.

Hur ser ni på Oskarshamns sjukhus?

– Det är jättebetydelsefullt för Oskarshamn och näringslivet. Det är oerhört många dagsbesökare på sjukhuset. Det som oroar mig är retoriken från Kristdemokraterna – och SD, till viss del. Det pratas om att skrota regionerna och förstatliga sjukvården. De brukar använda Norge och Danmark som exempel. Ja, och de tittar på statistiken – som alltid när det handlar om statlig verksamhet. Då är Oskarshamns sjukhus hotat – till viss del även Västerviks sjukhus. De skulle komma fram till att vi, med vår folkmängd i länet, skulle klara oss med sjukhuset i Kalmar. Fler invånare är vi inte. Där har vi det största hotet, som jag ser det.

Hur ser du på arbetslösheten?

– Vi har en väldigt låg arbetslöshet just nu. Det är tacksamt. Men vi har i stället det omvända problemet, med svårigheter att bemanna både det offentliga och det privata. Därför behöver vi fler invånare. Det är nästan en större utmaning än att hantera en arbetslöshet. Men vi har arbetsmarknadssatsningar, där vi lägger fokus på att göra folk anställningsbara. Vi ska se till att de kan språket, exempelvis. Det är nyckeln in på den svenska arbetsmarknaden.

Kompetensbristen är således det stora problemet…

– Ja, om det bara hade varit ett problem i Oskarshamn, så hade det varit en sak, men alla i hela Sverige slåss om den kompetens som finns.

– Förr gick man till både Grekland och Italien och letade efter arbetskraft. Det måste lösas på något sätt.

Hur tänker du kring näringslivsfrågorna i övrigt?

– Vi har ett starkt och jätteviktigt näringsliv i Oskarshamn. Det är inte bara viktigt för Oskarshamn – det är viktigt för hela regionen. Det är Oskarshamn som är motorn i länet. Det är klart att vi jobbar internt med att bli ännu bättre för att hantera dem. Vi har ett tiopunktsprogram för ett bättre företagsklimat och så vidare – och vi har tittat på Rättviksmodellen, vi kallar den lätt och rätt Oskarshamn. Det rör sig om en mentalitetsresa, som handlar om hur vi som myndighet ska tänka i kontakten med näringsliv och privatpersoner. Där har vi dragit i gång ett arbete som ser riktigt lovande och bra ut.

Vilka partier kan ni tänka er att regera tillsammans med i Oskarshamns kommun? Fortsätter ni ihop med Moderaterna, eller vad tror du?

– Jag säger att vi kan samarbeta med alla förutom Sverigedemokraterna. Det sa jag även i förra valrörelsen. Vi står för långt ifrån varandra.

Tror du på sänkt, höjd eller en oförändrad skattenivå under den kommande mandatperioden i kommunen?

– Jag tror på en oförändrad skattenivå.

Det blir inte tal om någon höjning?

– Nej, jag ser inte att vi ska höja skatten.

Hur ser du på politikerarvodena? Ska de sänkas, höjas eller ska man behålla dem som de är nu?

– Jag ser inte att vi ska justera arvodena.

Är det viktigt att de ligger på en högre nivå?

– Vi har ett system som är kopplat till riksdagsmannaarvodena. Ibland ser man i debatten att folk tycker att det är alldeles för mycket. Men då skulle jag vilja vända på det. Jag brukar säga att arvodet är högt, men timlönen är dålig. Det är en livsstil – du lever med det. Åker man in till stan och handlar, så pratar man om kommunen. Man lever med det hela tiden. Du representerar Oskarshamns kommun. Du behöver kanske åka utomlands för att kunna vara helt ledig.

– Kön till att vara med i de politiska partierna skulle vara ofantligt lång om det sågs som välbetalt. Jag ser inte riktigt den utvecklingen. Det här arbetet lägger man inte ned för arvodets skull. Men jag tycker inte att de som lägger ned sin tid, och offrar sin tid, ska förlora på att vara politiskt aktiva.

Din kommunalrådskollega Lucas Lodge (M) pratade om tolvtimmarsdagar, i snitt. Är dina dagar ännu längre, i och med att du är ordförande i kommunstyrelsen?

– Det kan bli arbetsdagar på 12, 14 och 16 timmar. Så ser det inte ut varje dag, men jag skulle nog vilja säga att man lägger mellan 60 och 70 timmar i veckan. Sedan sitter man inte alltid på kontoret. Man är ute och åker och träffar människor – och man sitter framför datorn. Där kan man snacka om delade turer. Du är på ett uppdrag, sedan kommer du hem och behöver få i ungarna lite mat. Sedan ska du sätta dig vid datorn och beta av det som du inte hann med under dagen – och förbereda dig för nästa arbetsdag. Det är så ofantligt mycket förberedelser.

– Frågan borde ställas till mina barn i stället. ”Varför jobbar du jämt?”, undrar de.

Kan du vara helt ledig någon gång under semestern?

– Jag finns alltid tillgänglig – sedan brukar jag be dem i växeln att inte koppla fram samtalen. Men det är klart att jag fortfarande är kommunstyrelsens ordförande på semestern. Händer det något så vill jag veta det.

Ska du ha semester nu?

– Nej, jag finns i tjänst under ytterligare en arbetsvecka. Vi har inga möten – utan det handlar mest om marknader (i Figeholm och Kristdala) och lite annat. Sedan har jag tre veckors semester, då Ingemar Lennartsson (KD), oppositionsrådet, går in under två och Lucas Lodge (M) tar en. Då brukar jag koppla bort arbetet – men jag åker kanske ändå förbi och stämmer av vad som har hänt.

Åker ni ut på sjön – eller vad föredrar ni att göra på semestern?

– Eftersom mitt liv är uppbokat från morgon till kväll, så brukar vi inte boka in något. När vi känner för att göra något, ja, då åker vi dit. Spontant. Vi har en båt i Havslätt, som vi brukar åka ut med. Min äldsta grabb älskar att köra den. Att vara ute på sjön är en fristad för mig. Vi har en fantastiskt vacker skärgård.

Har du någon favoritplats i skärgården?

– Ja, mellan Dragskär och Figeholm – där finns det fantastiskt fina klippor.

Det blir sällan utlandsresor?

– Nej, vi brukar inte resa utomlands. Och jag vill inte åka utomlands på sommaren. Det ska vara på vintern i sådana fall. Men det är inget som vi har prioriterat. Vi har arbetat med husrenovering i tio år i stället.

Vad är det som driver dig som politiker?

– Jag minns när Birger Svanström (C) lade ned de kommunala fritidsgårdarna i Högsby kommun. Då började jag, med flera, kämpa för dem. Jag gick med i SSU och vi byggde upp Tegelbruket. Det handlade om att gå ihop och organisera sig i stället för att gnälla. Jag tänker likadant nu – ser man utmaningar i samhället, gnäll inte, gör något åt dem i stället. Att vilja vara med och förändra – det är min drivkraft. Ett samhälle blir aldrig färdigt.

– Men vi möter hela tiden nya utmaningar – och då måste vi göra något åt dem. I stället för att vara en passiv åskådare vill jag vara en del av den utvecklingen.

Varför blev det Socialdemokraterna?

– Jag är inte uppvuxen i ett politiskt hem. Men vi diskuterade ofta samhällsfrågor med våra samhällsintresserade föräldrar. Min mamma jobbade på Försäkringskassan och pappa var på Scania. Det var väldigt tryggt, men vi levde inte i något överflöd. Vi diskuterade om sunda värderingar och jag kände att Socialdemokraterna stod närmast mina åsikter.

– Men man håller inte med om allt. Då har man en plikt att försöka påverka övriga i partiet – och föra diskussioner. Och det är svårt i ett stort parti som Socialdemokraterna.

Vilka är dina egna hjärtefrågor?

– Ja, jag har blivit skolad inom det sociala området. Hur kan man hjälpa människor som har hamnat utanför? Det har varit den stora frågan för mig – tillsammans med utvecklingsfrågor. Men för att vi ska få en utveckling, så måste alla vara med på den också.

Hur ser din målbild/vision ut för Oskarshamns kommun?

– Det är att vi blir fler. Vi behöver växa. Det gäller både Oskarshamns kommun och hela Kalmar län. Det är nödvändigt för att vi ska få hit infrastruktur och andra etableringar. Vi ska bli fler – det är målet. Och det ska ske på ett hållbart sätt.

30 000 invånare i Oskarshamns kommun år 2030 är ett mål sedan flera år tillbaka…

– Ja, 30/30, eller vad det nu blir, det viktiga är att vi har en positiv befolkningsutveckling. Utvecklas vi inte avvecklas vi. Det vill jag inte se.

Blir det större kommuner i framtiden? Ska man damma av de gamla tankarna på Hymos (en sammanslagning av kommunerna Högsby, Mönsterås och Oskarshamn) kanske?

– Jag tror att vi kommer att få se större kommuner på sikt, på grund av att det inte kommer att vara hållbart med för små kommuner. Men jag tror kanske inte att jag är politiskt aktiv då. Om det blir ett Hymos eller något större törs jag inte uttala mig om.

– Det krävs en bred parlamentarisk överenskommelse på nationell nivå innan vi börjar diskutera. De måste ta ett beslut om att en kommun och en region ska ha minst så och så många invånare. Antingen löser kommunerna det själva – eller så talar man om hur det ska bli uppifrån.

Hur går det i valet i höst?

– Jag vet inte, men vi går runt och knackar dörr – och oavsett hur det går, så kan jag konstatera att vi möts av väldigt många stolta och nöjda kommuninvånare. Om det innebär att de lägger en röst på oss eller inte, ja, det kan jag inte svara på. Anledningen till att vi går runt och pratar med folk är att fråga om invånarna har idéer eller synpunkter på utvecklingen – eller om det är något man saknar och så vidare. Vi möts till största delen av väldigt mycket positivt. Men det finns bara en tillförlitlig opinionsundersökning – och den hålls på valdagen.

Hur skulle du vilja beskriva dig själv som person?

– Jag lyssnar in och reflekterar, skulle jag vilja säga.

Personligt / Andreas Erlandsson

Ålder: 45 år.

Bor i: Oskarshamn (Rödsle).

Uppvuxen i: Högsby.

Familj: Sambo och tre barn.

Utbildning: Utbildad inom bygg och anläggning på gymnasienivå, i Örebro. ”Sedan började jag jobba på Scania – och där blev det en del internutbildningar”, berättar Andreas Erlandsson.

Har jobbat som: Började som montör på Scania och blev sedermera produktionsledare (chef för första linjen under ett antal år). Är alltjämt anställd på Scania, men han har varit tjänstledig sedan 2010.

Politiska uppdrag av större betydelse genom åren: Socialnämndsordförande i Högsby kommun, socialnämndsordförande i Oskarshamns kommun, kommunstyrelseledamot i Oskarshamns kommun och kommunstyrelsens ordförande i Oskarshamns kommun (en post som han sitter på i dag).

Fritidsintressen: Båtliv på sommaren och skidåkning på vintern.

Lättsamma snabbfrågor:

Vad läser du helst? Och vad lyssnar du helst på?

– Förutom kommunala handlingar, så blir det en hel del poddar. Framför allt om politiken. Jag har främst tre jag lyssnar på: Politiken, En runda till och Politikerrummet. De följer jag kontinuerligt. Jag lyssnar även en del på USA-podden plus en del ljudböcker. Och då gärna av det lättsammare slaget. Det brukar bli när jag håller på med tvätt- och diskmaskinen eller när jag skalar potatis och så vidare. I bilen lyssnar jag alltid på radio. Åker jag själv kan det hända att jag slår på P1. Annars kan det bli de lättsammare, kommersiella, kanalerna.

Hinner du titta på något?

– ”Över Atlanten” var en serie (på Kanal 5) som vi kollade på tillsammans med ungarna. Jag gillar även att se på serier som handlar om husrenoveringar i och med att jag själv håller på med det.

Favoritmat?

– Kroppkakor. Jag gör dem själv. Sedan ringer jag runt till släkten, så får de komma hit och äta.

Vad dricker du helst?

– Kaffe. Det blir väldigt många koppar på en dag. Jag tar en kopp innan jag åker till stadshuset – och jag tar en när jag kommer dit. Och sedan är det en vid klockan 9. Det är som intensivast fram till 14-tiden ungefär. Sedan blir det färre. Men det sista jag gör är att ta en kopp kaffe. Det är bara en myt att man inte kan sova efter att man har druckit kaffe.

Har du några favoritlag inom sportens värld?

– Ja, det som är bra för Oskarshamn. Men jag är inte så jätteintresserad av sport.

Husdjur?

– Nej, jag har inga husdjur – men ungarna har en hamster.

Favoritfärg?

– Röd.

Vad gör du helst under en ledig dag?

– Då jobbar jag gärna med händerna. Det är perfekt när man vill rensa huvudet. Jag är en praktiker i grunden.

Hur mycket sover du?

– Det varierar väldigt mycket. Men snittet ligger nog mellan sex och sju timmar per natt.

Vad skulle du göra om du var osynlig under en dag?

– Jag har inte funderat på det. Vi hoppar över den.

Vilket förhållande har du till sociala medier?

– Jag brukar scrolla igenom Facebook. Men jag är inte speciellt aktiv. Det blir väldigt få inlägg.

Om du var tvungen att gå med i ett annat parti – vilket skulle du då välja?

– Då får jag väl starta ett eget, precis som Mathias (Karlsson) har gjort, säger Andreas Erlandsson och skrattar.

Vilka personer i de andra partierna tycker du bäst om? Vilka fikar du med eller vilka skulle du kunna fika med?

– Lena (vänsterpartisten Granath) och Lotta (centerpartisten Sternell). Lena fikar vi lite med redan nu i och med att hon sitter med i kommunstyrelsens arbetsutskott. Vi har en liten kaffestund där. I övrigt blir det inte att man umgås.

Favoritårstid?

– Sommaren och våren. Jag gillar de ljusa årstiderna. Våren är egentligen den vackraste årstiden, då det bara blir ljusare och ljusare.

Favoritställe i kommunen?

– Skärgården.

Hur vill du beskriva din kontakt med vanligt folk?

– Det finns inget ovanligt folk, brukar jag säga. Men jag har en god kontakt med invånare i kommunen. Jag vill inte att det ska vara en hierarkisk organisation – jag vill att vi ska vara nära invånarna. Varje gång som jag handlar på Ica Maxi, så pratar jag med människor. Jag har inga problem med det. Det är jättekul. Jag älskar att möta människor i vardagen. Och det är roligt att stöta och blöta idéer.

Vad skrattar du åt?

– Roliga människor. När det känns bra och man trivs med människorna man umgås med, då kommer det många skratt.

Tror du på Gud?

– Jag är med i Svenska kyrkan. Sedan vet jag inte om jag tror på Gud. Men jag står bakom arbetet som görs inom Svenska kyrkan.

Tror du på ett liv efter döden?

– Det finns nog något, det tror jag. Det fortsätter nog på något sätt.

Vad är meningen med livet, enligt dig?

– Meningen med livet är väl att finnas i ett sammanhang och hjälpa till med att bidra till ett bättre samhälle för nästa generation, säger Andreas Erlandsson.

Peter A Rosén

Chefredaktör & ansvarig utgivare. Utbildad journalist med mångårig erfarenhet från flera lokaltidningar som nyhetsreporter, sportreporter och fotograf.

peter@oskarshamns-nytt.se