OSKARSHAMNS KOMMUN
Missnöjet pyr inom räddningstjänsten.
Vår tidning begärde nyligen ut medarbetarenkäten som är kopplad till den psykosociala arbetsmiljön, för innevarande år, inom räddningstjänsten i Oskarshamns kommun.
”Förtroendet för ledningen är allvarligt naggat i kanten sedan i våras då man berättade som ett faktum att man skulle minska vår styrka i Kristdala väldigt drastiskt”
CITAT FRÅN ENKÄTEN
54 personer, av 54 möjliga, har besvarat enkäten.
Här är ett antal citat från fritexten:
”Förtroendet för ledningen är allvarligt naggat i kanten sedan i våras då man berättade som ett faktum att man skulle minska vår styrka i Kristdala väldigt drastiskt. Tips på att återbygga förtroende: Visa att ni menar allvar med att uppfylla politikernas mål med 1 styrkeledare + 4 brandmän –ᐳ skicka folk på styrkeledarutbildning, lägg i en växel med att rekrytera (nöj er inte med de nya som är på väg in). Se till att komma överens om RIB-19 och i övrigt vidta åtgärder för att göra arbetsplatsen/arbetsmiljön mer attraktiv så att folk stannar.”
“Gör alldeles för lite”
”Arbetsgivaren gör alldeles för lite för att sköta nyrekrytering av deltidsbrandmän till Kristdala. Den nyrekrytering som sker drivs främst på initiativ av brandmännen själva. Arbetsgivaren bör också i högre grad engagera sig för att behålla befintlig personal. Förslag på hur detta skulle kunna ske har framförts åtskilliga gånger på APT:s men responsen/intresset från arbetsgivaren har jag upplevt som låg. Nu när vi i Kristdala saknar styrkeledare så är det skandal att arbetsgivaren inte tagit chansen att skicka iväg folk på styrkeledarutbildning”
”Har ingen förstående relation med cheferna på dagtid”
“Mycket kritik lindas in i gåtor och tydlighet saknas”
CITAT FRÅN ENKÄTEN
”Jag upplever min arbetsplats som stimulerande och utvecklande”
”Vid medarbetarsamtal får man sällan veta allt som chefen tänker och tycker, mycket kritik lindas in i gåtor och tydlighet saknas. Det vill säga förklaring på specifika händelser/uppföranden som gör att chefen upplever mig som arbetare på ett visst sätt. Hur ska man kunna förbättra något som man inte vet NÄR man gjort fel eller vilka SPECIFIKA brister de ser? Sen saknas det ofta beröm när man gjort något bra. Det är sällan jag känner mig uppskattad på arbetsplatsen av mina chefer eftersom allt är ʺtystʺ när det rullar på enligt förväntan.”
”Stor skillnad på arbetsbelastning beroende på vilken station man tjänstgör på. I vissa fall är arbetsuppgiften/rna obefogade och det upplevs som att man bara vill utnyttja sin makt/position”
“Styrs över våra huvuden”
”Jag tycker att arbetsbelastningen är okej, vi är här för att arbeta men det som är sämre är att mycket styrs över våra huvuden”
”Som brandman vet man ju aldrig hur dagen ser ut. Att vara helt slut klockan 22.00, då vi oftast går och lägger oss ser jag inte som optimalt. Blir det en stor brand 22.10 så kanske inte energin är där den borde. Säger inte att vi ska ligga på soffan men jag är anställd för att hjälpa tredjeman vid olycka. Det är den primära uppgiften. Sedan finns det även andra saker vi bör göra men hitta på saker bara för att vi ska jobba känns orimligt. Vi borde lägga mer tid på övning, inte på massa hitte på”
”Svårt att arbeta ostört och enskilt även om man stänger dörren till sitt kontor. Svårt att bibehålla koncentrationen när man hela tiden riskerar att bli avbruten när man sitter med arbetsuppgifter som kräver stor koncentration. Ofta är det inte bara en fråga som kommer utan en arbetsuppgift – det vill säga något man ska titta på, genomföra eller planera för”
”Det är för mig självklart att räddningstjänsten behöver mer resurser både i form av personal, administration, ekonomi och lön. Vi går absolut runt och vi klarar det vi ska, för det mesta. Men med mer resurser skulle det finnas mer motivation, mer yrkesstolthet, bättre material och bättre utförda uppdrag/arbetsuppgifter. Min upplevelse, min åsikt”
”Hårt styrda ekonomiskt. Så när vi ska göra vissa saker så finns det varken material eller pengar för att genomföra jobbet. Återigen så beror det på vem som ska ha pengar om det ska gå att genomföra. På vissa håll så verkar det inte finnas några som helst begränsningar ekonomiskt. Läs dagtid/jourverksamhet IB och RCB. Arbetsplatsträffarna brukar ibland bara vara ren information till oss samt tillrättavisande”
“Fungerar inte alls”
”Det finns säkert tydliga mål för verksamheten men inget som vi på golvet jobbar med eller är delaktiga i. Känslan av att kunna vara med och påverka finns inte, vilket också minskar engagemanget. Arbetsplatsträffarna fungerar inte alls. Möjligheten att påverka sin arbetssituation upplevs som lika med noll. Arbetsgivarrepresentanten som oftast är med på arbetsplatsträffen (SL) har inget mandat vilket gör att ärendena ändå måste upp i organisationen”
”Ingen lyssnar på vad vi har att säga och om vi framför något så vänds det emot oss. Man vänder och vrider på orden så att det ska låta bra utifrån arbetsgivarens synpunkt”
“Chef och ledning bryr sig väldigt lite om det vi gör eller presterar”
CITAT FRÅN ENKÄTEN
”Även om arbetsledningen bjuder in till möten så är många gånger redan agendan genomdiskuterad av ledningen hur de vill ha det”
”Finns dåligt med utrustning för att lösa en rad uppgifter. Tillgången till de rätta verktygen, och så vidare, är ofta begränsad. Saker och ting är väldigt tungrodda, då det mesta är inlåst i olika förråd som vi brandmän inte har tillträde till. Batterier, exempelvis, kan man inte som brandman byta på egen hand, trots att en rad operativa saker är batteridrivna”
”Känslan är att det räcker att vi är på plats för att alla ska vara nöjda. Chef och ledning bryr sig väldigt lite om det vi gör eller presterar”
“Sinkas dagligen”
”Vi brandmän sinkas dagligen i arbetet så fort man behöver någon form av förbrukningsmateriel (när man ska byta sopsäckar, byta batteri i våra radioapparater, hämta mer kaffe till automaten, med mera). Då måste man leta upp närmsta chef som ska låsa upp ett förråd. I vissa fall kan inte ens närmsta chef låsa upp materielutrymmen när man ska återställa bilen efter larm. Händer det kvällstid/helg kan man få vänta till nästkommande vardag för att få tag på det man behöver. Vi brandmän har inget förtroende att själva ha åtkomst för dessa utrymmen, vår känsla är att vi betraktas som tjuvar och opålitliga. Jag har för länge sedan tappat sugen, går mest runt och känner förakt mot detta synsätt.”
”Ofta dålig gemensam planering när arbetsuppgifter kräver samarbete. Alla tycks hela tiden vara fullbokade men samtidigt tycks alla hela tiden ha tid för att ta emot fler arbetsuppgifter.”
“Negativt tonfall”
”Ibland när mina chefer (både styrkeledare och högre chefer) får ett förslag/synpunkt eller en fråga från mig känner jag att jag inte alltid blir lyssnad på som jag hade önskat. Ibland märks det genom ett negativt tonfall på chefen, ibland kan man få en stor suck innan svaret kommer. Ofta sker detta under lugna förhållanden, på möten eller i kontorsmiljö. Det vill säga inte på larm. Kanske det är för att de inte respekterar mig eller underskattar min kompetens, eller så har de inte energin/viljan att bemöta ärendet. Det är sällan man får beröm av samtliga chefer om man gjort något bra för förvaltningen i form av ett projekt eller en utveckling. Detta gäller styrkeledarna i mitt skift. Ledningen gör som de vill. Vi har just nu genomgått skiftlagsändringar med ett flertal konstiga beslut som i sin tur har/kommer att skapa oreda på arbetsplatsen….tyvärr.”
”Med min närmsta chef (SL) fungerar det bra. Däremot finns det en kultur i den högre ledningen som går ut på att de kan göra som de vill bara de inte bryter mot nedskrivna regler. Detta är förödande och demoraliserande. Jag vill att en organisation ska jobba ihop och stå upp för varandra. Min arbetsledare i sig har sällan något att tycka till om då hans arbete redan är uppstyrt av dennes chefer.”
“Graden av medbestämmande är lika med noll”
CITAT FRÅN ENKÄTEN
”Graden av medbestämmande är lika med noll. Under flera år så har det konsekvent förflyttats påverkansmöjligheter från den enskilde till högre nivå. Idag har vi ett mycket strikt toppstyrt ledarskap, där den enskilde medarbetaren har fostrats att inte ifrågasätta utan att lyda. Högt i tak och förtroende mellan arbetsgivare och arbetstagare existerar inte, vilket är sorgligt.”
“Härskarteknik”
”Vår närmsta chef är det inga problem med, det är värre högre upp i hierarkin. Ingen lyssnar och de utövar härskarteknik och söndrar våra skift. Vi har nyligen flyttat runt på lite folk i skiften för att bland annat ʺändra åldersstrukturenʺ, ʺerfarenhetenʺ och ha ʺfyra fungerande skiftʺ. Men allt det där är bara bullshit. Istället för att visa ett bra ledarskap och ta tag i problemen flyttar man på dem istället. Man gör det enkelt för sig trots att de har en hög lön för arbetsuppgiften. Innan hade vi ett skift som fungerade lite sämre, men nu har vi fyra halvdåliga. Vi på ʺgolvetʺ ska lösa deras problem. Var är ledarskapet? Ska man sitta på en chefsposition, då får man också verka som en chef och lösa problemen och INTE sprida ut dem. Konflikter och motsättningar löser de högre cheferna genom att lyssna på den som skriker högst. Man tittar inte på fakta och vill bara ha sin egen rygg fri. Huvudproblemet skiter de i, det får skiften sköta.”
”Chef och ledning visar inte speciellt mycket intresse för våra arbetsuppgifter.”
“Vill visa sig bäst”
”Många kollegor är i grunden lagspelare och vill att alla ska lyckas, gärna med varandras hjälp. En del är dock individualister (ej lagspelare) som gärna vill visa sig bäst framför chefen genom att prestera så högt de kan jämt och dessutom tyvärr exempelvis påvisa andras brister öppet för att lysa själva. Detta kan vara ett symptom på den lönesättning vi har i dagsläget, där en ʺnormalt presterandeʺ kollega kan få mindre i löneökning än förväntat eftersom chefen tvingas ta av dennes pott och ge lite mer pengar till den ʺduktiga individualistenʺ. Jag kan ha fel, men det är min uppfattning idag. Kanske det behövs hjälp av extern teambuilding på vår arbetsplats för att lära oss att uppskatta allas olikheter och styrkor?”
“Jag litar inte på någon längre. Man kan få kniven i ryggen vilken sekund som helst”
CITAT FRÅN ENKÄTEN
”Alla är vi olika och alla kommer inte överens, så är det säkerligen på alla arbetsplatser. I det stora hela så funkar det för mig personligen.”
”Jag litar inte på någon längre. Man kan få kniven i ryggen vilken sekund som helst. Pratar man illa om ledningen finns det ʺtjallareʺ som berättar allt för arbetsgivaren. Trivseln har sjunkit i botten….”
“Mycket oro”
”Jag upplever trivsel och gemenskap med mina närmsta arbetskamrater i skiftet men det är överlag mycket oro på arbetsplatsen vilket leder till stress och minskad trivsel.”
”I skiftet kan det ibland vara så att samarbetssvårigheter och meningsmotsättningar inte diskuteras men för det mesta fungerar detta. Däremot så upplever jag att personal i skiftet inte vågar säga riktigt vad de tycker om ledningen inne på dagtid, på grund av rädsla för reprimander.”
”Dålig stämning och ingen som vill ta tag i det.”
”Jag trivs med de flesta brandmän och styrkeledare. Däremot tycker jag att det finns en konstig attityd bland en del högre upp i ledet. Respekten tycker jag tryter då idéer från brandmännen inte tas på allvar. Två år senare kommer någon högre upp i ledningen med samma information/idé. Då kan allt vara ändrat på en månad”
“Stressad”
”Oroligheter på jobbet framförallt organisatoriskt bidrar till att jag kan känna mig otrygg och stressad även på min lediga tid.”
”Svårt att släppa vissa saker när man irriterat sig på saker under arbetspassets gång.”
”Möjligheter att utvecklas och få fortbildning, kompetens med en ʺtitelʺ på, är svårt på grund av ekonomin. Intern utbildning för en arbetsuppgift (typ en specifik maskin) inom ett område finns det möjlighet till om någon är duktig på just detta område i skiftet eller liknande.”
”I nuvarande system är det svårt att fortbilda sig. Att vara brandman och läsa till befäl går inte utan att byta tjänst och jobba i dagtidsorganisationen innan man går tillbaka och jobbar på utryckningssidan.”
”Intresset för yrkesmässig utveckling finns inte kvar. Största anledningen till det är att man inte blir uppskattad när man anstränger sig eller har extra kompetenser.”
“Inget får kosta”
”Utvecklingskurvan till nya kunskaper/utbildningar är väldigt låg. Inget får kosta pengar…..”
”Jag känner att det oftast hålls hårt i fortbildning och utveckling av personalen. Den vanligaste förklaringen är att det är för dyrt. Jag känner personligen att jag skulle vilja få mer fortbildning och växa i min roll som brandman.”
“Jag upplever att arbetsgivaren är försiktig med att vara transparent mot sina anställda för att de vill undvika att arbetstagaren ska lägga sig i eller komma med synpunkter på de beslut som tas”
CITAT FRÅN ENKÄTEN
”Jag är stolt över att vara brandman, jag älskar det eftersom det är viktigt att tredje man får hjälp när olyckan är där och det får mig att känna mig viktig i samhället. Jag önskar dock att stämningen mellan arbetstagare och chefer kunde vara bättre. Jag upplever ofta att information förvrängs/undanhålls. När jag påpekar detta så får jag höra att jag som arbetstagare inte ʺska veta alltʺ – men det visar sig ofta i slutändan och det påverkar mig negativt. Jag upplever att arbetsgivaren är försiktig med att vara transparent mot sina anställda för att de vill undvika att arbetstagaren ska lägga sig i eller komma med synpunkter på de beslut som tas. Jag upplever ibland att en del kollegor och även chefer utövar tråkiga härskartekniker (kanske omedvetet?) som förminskar mig som arbetare. Jag skulle gärna se att arbetsplatsen förbättrades vad gäller jargong och att chefer utvecklades i sitt ledarskap till ett som får oss medarbetare att känna oss viktiga och respekterade varje dag. Då skulle den här räddningstjänsten med hög sannolikhet få betydligt bättre stämning och alla skulle prestera bättre.”
“Under all kritik”
”Lönesystemet är under all kritik. Individuell lön fungerar inte bra inom brandkåren. Man blir inte mer nöjd för att man får mer än sina arbetskamrater och tappar man 100 kronor jämfört med kollegan blir man snarare mer frågande och stött än peppad att ʺbli bättre.”
”Arbetsplatsens personalpolitik har varit räddningstjänstens största akilleshäl sedan jag började jobba här. Därför har vi haft och kommer troligen fortsatt att ha en hög personalomsättning. Det finns inte så många konkurrerande räddningstjänster i närområdet, annars hade jag gärna bytt arbetsgivare. Det märks i uttalanden från ledningen att vi är ersättliga, det finns många som vill ha våra jobb så det är bara att lämna om man inte är nöjd. Vi jobbar ju så ʺliteʺ, så vi ska inte klaga. Problem och konflikter finns det gott om, men kulturen är inte att de lyfts upp och hanteras förrän det är kris och då är det oftast för sent. Då det saknas förtroende för ledningen drar man sig för att lyfta detta. Arbetskulturen är att vi hellre pratar om än med.”
“Fega”
”I grund och botten gillar jag mitt yrke, men det har förändrats på sistone. Förtroendet för ledningen är låg och de är också fega.”
”Egentligen så vill jag säga att det är en bra arbetsplats och det är det i många avseenden men det är nån låsning mellan dagtid och dygnspersonal vilket är tråkigt och nåt vi måste lösa. På det hela vill jag säga att det är en bra arbetsplats men det finns jobb att göra.”
”Det är inga direkta konflikter men det ligger en del under ytan och pyr.”
TEXT & FOTO
PETER A ROSÉN
Chefredaktör & ansvarig utgivare. Utbildad journalist med mångårig erfarenhet från flera lokaltidningar som nyhetsreporter, sportreporter och fotograf.
