KRÖNIKA
När ”alla” säger samma sak….
Inspirerad av en kollega på en lokaltidning nära mig som skriver om fenomenet padel tänkte jag fylla på med fenomenen trender, hysterier och grupptillhörighet.
Ambitiöst kanske – men ge mig en chans.
Vi tar det från början.
Människan är ett flockdjur. Ett sånt som tränger ihop sig i en klump för att skydda sig mot faror utifrån.
Jag ser det ofta ute i naturen där ett exempel är dovvilt som under jakt gärna klumpar ihop sig, vilket gör det omöjligt att avlossa ett säkert skott utan risk att skada icke avsett villebråd.
Lyfter på hatten
Då är det bara att lyfta på hatten och låta ledarhinden ta sina följare vidare.
Alla har vi sett undervattensfilmer från vackra hav i fjärran land där fiskstim böljar fram och åter i tusental. Det är inte bara för skoj skull eller för att någon förnumstig undervattensfotograf skall kunna lägga ut vackra filmer på sociala medier.
De gör det för att rädda liv.
Det blir helt enkelt svårare för en rovfisk att komma åt en specifik individ i stimmet.
Nåväl, vad har vi människor med det att göra?
Som svampar ur jorden
I stort som smått har vi en tendens att röra oss åt samma håll, att klumpa ihop oss.
Att padelanläggningar, helt utan förvarning, växer upp som svampar ur jorden runt omkring oss kan vi leva med.
Bryter vi ner det kostar det naturligtvis mer än ingenting då finansiären får ta smällen om efterfrågan viker.
I slutänden drabbar det bankens kunder i någon mening.
Ytterst sällan drabbar det entreprenören som lyckades låna pengar och fixa mark för att bygga.
Mer än ingen anläggning kommer att bli kvar och nyttjas av entusiaster.
Är det någon som förstår hur elsparkcyklar helt plötsligt kunde översvämma ett flertal städer?
Det var en följd av belägenhet.
Någon kunde tillhandahålla och finansiera dem samtidigt som det fanns utrymme att använda dem – i våra större städer.
Det uppskattades på sina håll och förändrade livet för dem som normalt går eller åker taxi.
Fort gick det och spårade fel gjorde det!
I stort som smått är det flocken som styr oss – på gott och ont.
I dagarna talas det mycket om hederskultur – vilket är en variant som i sin värsta tillämpning är helt oacceptabel för oss.
Krockar med varandra
I själva verket handlar det bara om två flockar som krockar med varandra, där den ena är beredd att gå så långt som till avdagatagande av individer som kliver över till ”andra sidan”.
Tänker vi efter så är vi inte bättre – förutom det yttersta våldet.
Vi drar oss inte för ”brunsmetning”, deplattformering eller annan offentlig uthängning av individer som sticker ut åt ”fel” håll.
Det fria näringslivet måste manövrera sig i okänd terräng av framtid och trender.
Ett företags överlevnad bygger på att hitta nya marknader med nya produkter och tjänster.
Oftast misslyckas det.
Ibland går det åt andra hållet – ungefär som när alla följde fisken som helt plötsligt vek av och därmed räddade sina kompisar från en säker död i valfiskens gap.
Alla vill nog vara den där som viker av – men samtidigt inte – då man inte vågar ta risken att göra fel.
Riktigt illa
Riktigt illa blir det när politiken ger sig in i trendriktig verksamhet.
En del av belägenheten ligger således i att kunna finansiera sina projekt.
Det kan ske genom banker, börs eller riskvilliga privatpersoner i form av släkt och vänner.
Tyvärr har även våra gemensamt hopskrapade medel i den offentliga sektorn alltmer blivit en finansieringsmöjlighet för riskvilliga och trendanpassade affärsmän.
Det gäller bara att framställa det på ett sätt som gör det omöjligt för en politiker att säga nej. Ta ordet klimat till exempel.
Det är ingen slump att det är på allas läppar.
Vädjar till vårt flockbeteende
Det vädjar till vårt flockbeteende, våra rädslor och behov av tryggad framtid för våra efterkommande.
Med ordet klimat och ett antal tillägg som ”-smart”, ”-omställning” eller ”-utsläpp” kan man leda oss, flocken, i vilken riktning som helst utan att behöva leda något i bevis eller någonsin behöva stå för det man gjort och sagt.
Det är nutida politik i ett nötskal samtidigt som det är gammal skåpmat, då det genom historien alltid varit ett medel i makthavarnas verktygslåda.
Med ordet klimat i botten försöker man tala om för oss att landets norra delar står inför en ny industrirevolution – utan att kunna redovisa hur det skall gå till.
Med ordet klimat i botten är lokalpolitiken beredd att förstöra livet för dem som bor i delar av vår kommun, och vårt län, med vindkraftverk – utan att kunna redovisa nyttan av det.
Med ordet klimat i botten försöker kreativa affärsmän få oss att tro på en idé om storskalig solkraft, fisk- och tomatodling på gränsen mellan våra kommuner.
Njut av det!
Några politiker har varit avvaktande, några har gått i spinn.
Vi får se vad det blir och vem som får stå för fiolerna.
Jag säger inte att politiken har fel, men jag kan svårligen tro att de har rätt.
Det är trots allt våra pengar de leker med. Hade de gjort lika om det varit deras egna? … har var och en oftast inte tänkt så mycket. I dag är det sommarsolståndet – njut av det!
Glad Midsommar!
Foto: Freepik
Krönikör. Senior boendes i nordligaste delen av länet vars liv kretsar mycket runt livet på landet. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.