MÖNSTERÅS
En man i 30-årsåldern, med adress i Mönsterås, döms för olaga hot och frikänns samtidigt från ett mordbrandsåtal.
Han får en villkorlig dom.
Den dömde ska betala 10 000 skadeståndskronor till sin fru (för kränkning) – samt 1 000 kronor i en avgift till brottsofferfonden.
Det var i slutet av augusti i år som hustrun uppfattade det som att han skulle bränna ner parets bostad i Mönsterås.
Han åtalades även för mordbrand. I åtalet står det att han hällde tändvätska på en hög med kläder, och tände eld på dem, i parets lägenhet.
Blev osams
”Händelsen har inträffat i makarna NN:s gemensamma bostad efter att de under dagen blivit osams. Det är oklart om det brunnit. En jacka tillhörande NN (hustrun) som anträffats på golvet till sovrummet har en skada såsom av brand, men vid proveldning har jackans stoppning brunfärgats, vilket inte är fallet med denna skada. Även om undersökningen (som innefattat jämförelser mellan olika sorters värmepåverkan) tyder på att det är fråga om en brandskada innebär skillnaden ändå en viss osäkerhet, inte minst i förhållande till om det kan vara en äldre skada där missfärgat material avlägsnats. De poliser som relativt snabbt kommit till lägenheten har inte känt någon branddoft och vid undersökningen av jackan har doft av tändvätska, men inte av brand, noterats. Den enda uppgiften om eld är NN:s (hustruns) berättelse. Hon har berättat att tändvätska en stund innan hällts på jackan och att NN (mannen) hukade sig ned och på tredje försöket tände på jackan med en tändare. I såväl samtal med SOS Alarm som inledande polisförhör har hon sagt att maken gått därifrån och att hon själv släckt elden genom att trampa på den. Därefter har hon i stället sagt att maken släckt elden efter några sekunder, antingen med handen eller genom att trampa på den. Hon har alltså lämnat två vitt skilda uppgifter om brandförloppet, varför hennes uppgifter måste bedömas med stor försiktighet. Det är oklart om branden inneburit spridningsrisk. Jackan låg i en klädhög i två Ikea-sängar mitt på golvet i sovrummet, på en matta. Enligt sakkunnigutlåtande ”bedöms branden kunna ha spridits vidare i klädhögen med tändvätskan”. Vidare hade branden kunnat spridas vidare till sängarna och i en förlängning leda till en fullt utvecklad rumsbrand, med åtföljande risk för lägenheten, huset och kvarteret. Bedömningen utgår emellertid från att jackan varit ”indränkt med brännbar vätska” och att spridning kunnat ske ”i klädhögen med tändvätskan”. Tändvätska har konstaterats på jackan och på ett par byxor, som legat alldeles vid jackan. De övriga kläderna synes inte ha undersökts och de inblandades uppgifter ger inte stöd för att tändvätska funnits på fler kläder, eller för att ens dessa varit indränkta. Vid proveldning har använts 1 ml tändvätska vars utflytning motsvarat skadans storlek. Besudlingen på byxorna är inte närmare beskriven. Spridningsbedömningen synes alltså ha gjorts utgående från väsentligt större förekomst av tändvätska i klädhögen än vad utredningen ger stöd för. Klädernas brandegenskaper i sig är inte utredda; kläder brinner typiskt sett inte särskilt bra”, skriver tingsrätten, som konstaterar att det är oklart varför brandfarlig vätska funnits på kläderna.
“Inte utom kontroll”
”På en ljudinspelning gjord av NN (hustrun) i samband med händelsen, hörs hur hon anklagar honom för att ha hällt ut bensin på hennes kläder, vilket hon också berättat om under förundersökningen och vid tingsrätten, men också att han förnekar detta och i stället hävdar att hon gjort det själv, vilket han också berättat om under förundersökningen och vid tingsrätten. Till polis på plats har han hävdat att han hällt bensin på sig själv (vilket måste ha varit relativt långt tidigare eftersom han duschat, bytt kläder och börjat tvätta kläderna) och att det då också kommit på hustruns kläder. Ingen av dessa tre motstridiga förklaringar kan lämnas utan avseende”, skriver rätten.
”Eld innebär inte nödvändigtvis brand – med detta uttryck avses eld som är utom kontroll. Utgående från NN:s (hustruns) uppgift att maken tänt på jackan, men släckt den efter några sekunder har elden inte varit utom kontroll och således inte utgjort brand och han har heller inte haft uppsåt eller varit oaktsam i förhållande till eventuell fara. Åtalet för mordbrand (eller angivna alternativrubriceringar) kan således inte vinna bifall.”
Åtalet gällande olaga hot är däremot styrkt, fastslår rätten.
Ostraffad
”På NN:s (kvinnans) ljudinspelning hörs NN (mannen), under en dispyt om vem som hällt ut bensin och var hans kläder är, säga till henne ”Näe okej, ska jag tända eld här eller, var är mina kläder, det tar en sekund för mig att tända eld här”. Sammanhanget visar att det han hotat att tända eld på i vart fall i detta skede inte varit honom själv. Hotet har uppenbart varit ägnat att väcka allvarlig fruktan för säkerhet till person och egendom. Det är styrkt att tändvätska funnits på i vart fall kläder som legat på golvet i lägenheten, oavsett hur detta kommit sig, varför hotet har liknande innebörd som att bränna ner bostaden, och alltså omfattas av gärningsbeskrivningen, samt har visst allvar. Det ska dock samtidigt noteras att hotet uttalats närmast i förbigående under ett utbyte som både före och efter handlar om var hans kläder är. På NN:s (kvinnans) ljudinspelning hörs ljud såsom av en tändare. Ljudet hörs mycket tydligare än NN:s (mannens) röst, vilket skulle kunna tyda på att tändaren (om det är en sådan) hållits av henne snarare än av honom; båda hade rökt strax innan händelsen”, skriver rätten.
Mannen har inte straffats tidigare.
Tingsrätten anser att påföljden kan stanna vid en villkorlig dom med tanke på att han har suttit häktad under en längre tid.
Genrebild: Freepik
