LÖRDAGSKRÖNIKAN
Ny termin.
När man arbetar i skolans värld går tiden i cykler, termin för termin och läsår för läsår, men även i treårsperioder.
Man tar emot gymnasieleverna när de lite osäkert kommer in genom skolans entré och knappt tre år senare springer de självsäkert ut genom precis samma dörrar på väg mot framtida mål och med ena foten redan i vuxenlivet.
Att få vara med på den utvecklingen som en ung människa genomgår under sin tre gymnasieår är en förmån. Det ger perspektiv på livet och tiden och ett hopp om framtiden.
I mitt jobb handlar det självklart om att ge dem förutsättningar att lära sig mer om kemi och biologi som är de ämnen jag undervisar i, men det handlar om så mycket mer.
Via samtal under lektioner, i korridoren, på friluftsdagar och under utvecklingssamtal lär man känna eleverna och deras personligheter, genom att lyssna, ställa frågor och utmana deras sätt att tänka bidrar man förhoppningsvis en del till att de hittar rätt i livet.
Räcker bra att bara lyssna
Ibland räcker det bra att bara lyssna.
Om eleverna när de lämnar gymnasiet har utvecklats till unga vuxna med en tro på sig själv, att de litar på sin förmåga att klara av prövningar och hinder av olika slag, med respekt för andra individers egenskaper och egenheter, ett kritiskt tänkande och en förståelse för att man har ett eget ansvar för sina handlingar och sin framtid – då kan vi vara nöjda med vårt arbete.
Det är klart att det också är viktigt med betyg, men det handlar inte alltid om det i livet. Dessutom har alla olika förutsättningar och utgår från olika startpunkter – på olika plan.
Själv har jag nu haft turen att få följa några elever ännu längre än tre år. Det beror på att jag sedan flera år även undervisar på högstadiet som ligger intill gymnasiet. En del av de lever som nu påbörjat sitt sista år på gymnasiet träffade jag för första gången när de började årskurs sju. Där kan man prata om personlig utveckling.
När man börjar i årskurs sju är man inte så stor, det är det året man fyller tretton år. Mognadsgraden på pojkar och flickor är också stor.
”Makalös skillnad”
Men det händer saker under högstadiet och nu i slutet av gymnasietiden är det oerhört intressant att jämföra Elev X 2015 med samma elev 2020. Det är en makalös skillnad.
Från barn till ung vuxen både i kropp och själ. Häftigt att se.
I juni släppte jag ut en klass studenter från Naturvetenskapsprogrammet och vad jag hör står de allra flesta nu i begrepp att börja med sina universitets- och högskolestudier, medan några börjat arbeta medan de funderar över framtiden.
De har inlett en ny fas i livet.
Själv har jag nu tagit emot en ny klass som jag är mentor för. Tillsammans börjar vi nu vår resa mot deras gymnasieexamen – ett delmål för dem på väg mot en spännande framtid.
Jag hoppas och tror att de ska trivas hos oss på gymnasiet och känna att vi är med dem och stöttar dem i de utmaningar vi kommer att utsätta dem för under de kommande åren.
Att de kommer att utvecklas mycket tvivlar jag inte på en sekund.
Förhoppningsvis kan även en lite till åren kommen gymnasielärare utvecklas en aning…
Ha en fortsatt trevlig helg!
Ta hand om er!
Thomas
TEXT
THOMAS WENNERKLINT
Krönikör. Lärare som levererar lördagskrönikan om skolan, samhällsfrågor, sport och mycket mer. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
