LÖRDAGSKRÖNIKAN
Dags för ett uttag från blåskontot?
Det är lätt att bli lurad i dagens samhälle.
Det gäller att vara på sin vakt när man ska köpa något, vare sig det gäller varor eller tjänster.
Finns det garantier, hur är det med ångerrätt?
Visst finns det lagar och regler, men det är inte alltid så tydligt vad som gäller.
Om du handlar i en fysisk butik får du ett kvitto, oftast står det på detta vad som gäller angående bytesrätt eller öppet köp.
Ska du bygga om hemma så får du en offert av hantverkare och ni kommer överens om vad som ska utföras och vad priset blir.
Att handla på nätet är ju en annan sak, även om man som konsument har samma rättigheter som när du handlar i en butik på stan.
Lagstiftningen försöker ju hänga med och skydda konsumenterna från att bli lurade via näthandel men naturligtvis finns det mindre nogräknade företag som försöker tjäna lätta pengar på att faktiskt mer eller mindre lura folk.
En del är bättre än andra.
De sämsta är väl de som skickar ut bluffakturor i drivor i förhoppning om att en del mottagare ska betala av ren slentrian eller rädsla för att hamna hos inkasso eller kronofogden.
Själv handlar jag då och då på nätet och det har faktiskt aldrig varit några problem.
”Ibland blir det fel”
Nu använder jag mig av rätt stora nätbutiker som är välkända så risken att bli lurad har aldrig känts speciellt stor.
Det finns dessutom många olika betalnings- och leveransalternativ att använda sig av.
Fast ibland blir det fel.
Förra helgen var jag ute på långpromenad med barnen.
Dottern gick i vanlig ordning femtio meter före mig, med musik i hörlurarna, och strax efter mig gick sonen i sin egen lilla värld.
Jag var lite trött och sliten och gick och funderade på lite allt möjligt.
”Undrar vad min bil är värd idag” tänkte jag lite tankspritt.
”Visst finns det värderingssajter på nätet” funderade jag vidare och plockade upp telefonen och började söka.
Visst fanns det många sidor på nötet som erbjöd sig att värdera min bil – först gick jag in på en sida, men nej – den kändes inte seriös.
Sedan tänkte jag strunta i alltihop, men då hamnade jag på en annan sajt och då knappade jag in de begärda uppgifterna och tryckte på ”skicka”.
En värdering skulle komma till mig inom ett par dagar.
Sedan tänkte jag inte så mycket mer på det hela utan traskade vidare i höstvädret.
När jag kom hem i tisdags kväll efter en lång arbetsdag hade jag fått ett brev från bilvärderingsföretaget.
Det innehöll mycket riktigt en värdering som kändes både seriös och helt rimlig.
Bilen köpte jag begagnad för ett år sedan, ett köp som jag är väldigt nöjd med för övrigt.
Nu i höst har den dessutom fått lite kärlek i form av ny vindruta och nya däck samt att den blivit av med ett par små begynnande rostangrepp.
Det var nog lite därför jag blev nyfiken på värdet där ute i skogen under promenaden.
I kuvertet fanns också en faktura.
På 1 995 kronor.
Hoppsan Kerstin, det var en liten överraskning för mig.
Nu var jag på gott humör, hade nämligen precis fått reda på att den person jag övningskört med under snart ett års tid klarat sin uppkörning, så jag blev inte ens förbannad.
Men hur kunde jag ha missat detta, var stod priset någonstans – jag såg aldrig det när jag var inne på sajten.
Jag brukar ju vara så noga, men visst borde jag tänkt att det inte var gratis – det är det ju inget som är idag.
Gick in och kollade på sajten och då var det ju så att det fanns en ruta man skulle kryssa i.
Efter rutan stod det att man då godkände avtal och villkor.
Man kunde klicka på den länken… Det hade inte jag gjort – jag bara godkände villkoren som man så ofta gör i olika andra sammanhang på nätet, som tex godkännande av licenser eller hantering av personuppgifter.
Hade jag läst avtalet som jag ingick så hade jag under paragraf tre sett vad priset för tjänsten var.
Vad jag hade gjort var att beställa en tjänst och kryssat i en ruta där jag godkände avtalet. Priset angavs inte någon annanstans än om du följde länken till avtalet.
”Mer eller mindre seriöst”
Nu har jag ju kollat upp lite kring det här via Konsumentverket och det finns tydligen många sådana här värderingssajter som opererar mer eller mindre seriöst.
En del skickar tydligen ut fakturor på måfå medan andra försöker dölja att tjänsten faktiskt kostar en slant.
En del gör seriösa värderingar, andra inte.
Summa summarum så skulle jag nog, möjligtvis kunna bestrida fakturan, men eftersom jag aktivt faktiskt beställt en tjänst – som jag också fått levererad så är det inte glasklart vad gäller ångerrätten.
Var till och med inne på Flashback och hittade lite kommentarer om liknande sajter – där tyckte någon att det bara var att strunta i att betala, det kommer inte att hända något eftersom de obskyra företagen inte har råd att driva ärenden mot dem som inte betalar.
Om man betalar så stimulerar man ju dessutom dem att fortsätta med sina tvivelaktiga verksamheter.
Så vad göra? Ska jag börja bråka med företaget och bestrida fakturan? Eller ska jag betala och sätta upp 1 995 kronor på blåskontot?
Det är ju så att jag faktiskt fick en värdering på bilen, jag har råd att betala 1 995 kronor och dessutom lärde jag mig en liten läxa på kuppen.
Läs det finstilta
Det är nästan så att jag kan känna att det är på sin plats att gratulera företaget som fick mig att gå på den här tekniska finten. De kan till och med vara värda pengarna.
Jag får ta mig en promenad i helgen och fundera över hur jag ska göra, men en sak är säker; jag ska aldrig beställa någonting över nätet utan att ha läst allt det finstilta först.
Ha en fortsatt bra helg!
Ta hand om varandra.
/Thomas
TEXT
THOMAS WENNERKLINT
Krönikör. Lärare som levererar lördagskrönikan om skolan, samhällsfrågor, sport och mycket mer. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.