LÖRDAGSKRÖNIKAN
Nu vågar man väl ändå säga att våren har kommit på riktigt. När detta skrivs på fredagseftermiddagen känns det till och med nästan som att vi hoppade över våren och gick direkt på sommaren.
Hur som helst är det härligt med värmen och de ljusa kvällarna. Man vill ju bara vara ute – och det har jag verkligen varit i veckan.
“Som många av er vet så startade årets säsong av “Hitta ut” här i Oskarshamn förra lördagen och ni som läst mina krönikor har säkert koll på att detta är något som jag tycker är fantastiskt roligt”
THOMAS WENNERKLINT, KRÖNIKÖR
Som många av er vet så startade årets säsong av ”Hitta ut” här i Oskarshamn förra lördagen och ni som läst mina krönikor har säkert koll på att detta är något som jag tycker är fantastiskt roligt.
Nya promenadvägar
Att följa kartan och hitta kontroller (checkpoints) leder en till platser man inte varit på och heller kanske inte skulle kommit till annars. För mig som inflyttad har ”Hitta ut” verkligen hjälpt mig att hitta nya promenadvägar i kommunen.
Den gångna helgen hade jag inte möjlighet att börja jaga checkpoints så starten för min del gick av stapeln i måndags. Då började jag med kontrollerna som låg i Kolberga, Humlekärrshult, Norrtorn, Fagereke och runt stadsparken. Det blev en promenad på ungefär 15 kilometer. Uppfriskande.
Tisdagens promenad och kontrolljakt gick söderut mot Gunnarsö och Sjöboviken. Det blev kanske lite väl långt i och med att jag gick hela vägen från Kolberga…
“Två mil och fyra timmars frisk luft blev det totalt”
Två mil och fyra timmars frisk luft blev det totalt.
Tyvärr var jag fast i ”Hitta ut”-träsket och kände att jag vill ta alla kontrollerna snabbt den här veckan. Det blev som ett beroende.
Oländig terräng
Så onsdagen blev det en runda kring Scaniaslingan och Kristinebergsslingan – 18 kilometer till. Jag gick alltså återigen från hemmet i Kolberga.
När jag hade två kontroller av de hittills totalt 50 utsatta kände jag att jag var tvungen att avbryta för kvällen. De två sista låg nämligen i oländig terräng i Sjöbovikens naturreservat och det började skymma. Så jag fick lite vuxenpoäng och promenerade hemåt.
“På torsdagen tog jag faktiskt bilen till nämnda naturreservat och tog de två sista kontrollerna”
På torsdagen tog jag faktiskt bilen till nämnda naturreservat och tog de två sista kontrollerna. Nu kan jag stoltsera med en sjunde plats på topplistan i kommunen och dessutom en femteplats på ”Veckans raket”.
Jag har dock dåligt samvete för att jag fick så bråttom och inte väntade in min vapendragare Dennis, men jag kunde inte hejda mig. Vi brukar ju annars vara ute tillsammans ibland. Förlåt Dennis.
“Många bilister kör vansinnigt fort”
Under kvällspromenaderna har jag haft tid att iaktta några saker.
- Det finns väldigt mycket skräp, både i naturen och i stan. Hur svårt ska det vara att plocka upp efter sig?
- Många bilister kör vansinnigt fort. På 40-sträckan på Stångehamnsvägen är det inte ovanligt med dubbla hastigheten. Idioter.
- Många bilmodeller saknar helt färdriktningsvisare. Uselt.
- Dieseln kändes plötsligt billig när literpriset gick under 24 kronor per liter.
- En Dajmstrut kostar i år 28 kronor – huvaligen.
- Fönstershoppa är billigt
- Även om man befinner sig till synes mitt ute i skogen, som till exempel i spenaten runt Sjöboviken, så vet man att man inte har långt till civilisationen eftersom man hör Hemglassbilens enerverande melodi
Det har inte varit så många andra ute samtidigt och jagat kontroller, men lite möten har det ändå blivit.
Trevlig dam
I måndags träffade jag en trevlig dam som var ute med sin hund vid stadsparken. Vi hälsade och kommenterade att det var skönt med lite bättre väder. Hon var dock inte nöjd med att det fortfarande blåste så mycket.
Jag sa att jag var från Helsingborg så jag var van vid blåst. Det blåser nordvästlig vind 360 av årets dagar i den staden. Damen blev dock inte så imponerad då hon på dialekt upplyste mig om att hon var från Gotland… Ett trevligt möte.
“Jag trodde det var en älg”
Ett annat möte var på tisdagen. Jag var på väg nerför en brant backe med besvärlig terräng och det brakade rejält i skogen av min framfart. På stigen nedanför upptäcker jag plötsligt en kvinna som tittade oroligt åt mitt håll. När hon fick syn på mig utbrast hon
– Jag trodde det var en älg!
En älg hade nog varit betydligt smidigare misstänker jag…
På onsdagen var jag av förklarliga skäl lite sliten så när jag var på väg hem mot Kolberga så slog jag mig ner en stund hos Rose-Marie på Skeppsbrokajen.
Det var skönt att vila benen lite, innan jag tog mig an de sista kilometrarna hem.
Jag satt där en stund och såg bilar och lastbilar köra på Gotlandsfärjan. Det var lugnt och stilla.
Jag tittade på Rose-Marie och undrade vad hon satt där och tänkte på just ikväll. Kanske tänkte hon som jag på vilken vacker kust vi bor vid och att vi bor i en kommun där vi med en väldigt liten ansträngning kan komma ut i en storslagen natur.
Blir ödmjuk
Man blir ödmjuk.
Tänk så mycket naturen ger oss helt gratis. Frisk luft och motion, tid för återhämtning och reflektion, för att inte tala om allt det vackra vi får se.
Vi får bara se till att vara rädda om den.
Ha nu en riktigt skön helg i det förhoppningsvis fortsatt sköna vädret. Har ni inte provat på ”Hitta ut” än så tycker jag att ni ska göra det.
Risken är ju förstås att ni får blodad tand… och då går alldeles för långt, bokstavligen.
/Thomas
Krönikör. Lärare som levererar lördagskrönikan om skolan, samhällsfrågor, sport och mycket mer. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
