LÖRDAGSKRÖNIKAN
God fortsättning alla läsare!
Så blev det till slut jul även detta år.
Trots en pågående pandemi som inte släpper taget om oss så blev det faktiskt jul – snart är den till och med över för denna gång och alla hoppas vi naturligtvis att nästa jul ska vara som vanligt.
Vi har ju vant oss vid att ordna våra högtider för oss på ett visst sätt, alla släkter och familjer har sina egna traditioner kring jul, nyår, påsk och midsommar.
”Trygghet”
Man vet hur det ska vara, vad som förväntas, vad som ska ordnas och det ger en känsla av trygghet.
Men i år blev det inte som vanligt för de allra flesta, vi fick anpassa oss efter ett jäkla virus.
För många blev det en annorlunda jul, med betydligt färre personer runt matbordet och inga besök av barn och barnbarn.
Det är hårt och flera fick nog känna den där känslan av ensamhet som tyvärr alltför många i Sverige upplever alla dagar, inte bara under julhelgen.
”Kanske har vi lärt oss något av det här året. Att inte ta allting för givet och uppskatta det som faktiskt betyder något”
THOMAS WENNERKLINT, KRÖNIKÖR
Kanske har vi lärt oss något av det här året.
Att inte ta allting för givet och uppskatta det som faktiskt betyder något.
De allra flesta önskade sig nog inte materiella ting i julklapp i år.
Ett coronafritt 2021 stod säkert överst på de flesta önskelistor.
”Trist beslut”
För egen del spenderade jag och barnen julen på hemmaplan i Kolberga. Den traditionsenliga resan till min mor, faster och farbror i Helsingborg ställde vi förstås in.
Självklart ett trist beslut, men icke desto mindre nödvändigt.
Helsingborg är ju en av de värst drabbade kommunerna för tillfället och belastningen på sjukvården där är hög.
Det var inte läge att ta några risker.
Men det blev en bra jul trots allt – jag fixade fram ett helt okej julbord till mig och barnen.
Vi har en fin gran – det har vi inte haft på många år eftersom vi inte brukar vara hemma under julen, och det blev även sedvanlig julklappsutdelning.
Eftersom vi lever i ett samhälle med fina tekniska förutsättningar så körde vi Face Time med Helsingborgarna och det kändes som om vi ändå var nära varandra.
Långa promenader
Vi var säkerligen inte ensamma om att använda Face Time eller andra former av virtuella möten under julafton, det var nog hög belastning på nätverken runt om i landet.
Jag och barnen har ju för vana att ta långa promenader, runt 12 kilometer, minst en varje dag – det är alltid skönt, men speciellt i jultider när intagandet av mat och dryck tenderar att bli högre än annars.
Vi har, helt väntat, mött mycket fler människor än vi brukar göra ute i skogen.
Det är många som behöver en extra promenad…
Under promenaderna genom Kolberga, Mockebo, Saltvik och Fallebo i juldagarna har jag också sett många möten mellan släktingar och vänner i trädgårdar eller på altaner.
”Vi löser problemen, vi anpassar oss – livet går vidare”
Även grillplatserna i Havslätt och Fallebo har blivit samlingspunkter nu när man inte kan ses inomhus på samma sätt.
Vi löser problemen, vi anpassar oss – livet går vidare.
När ni läser det här är det en annan dag, Annandag jul.
Passa på att hämta andan för snart är det dags för nästa högtid – nyår – och när ni läser nästa text från undertecknad är det 2021.
Jag önskar er en god fortsättning på helgen, ett gott slut och en god början på det nya året!
Ta hand om er!
/Thomas
TEXT
THOMAS WENNERKLINT
Krönikör. Lärare som levererar lördagskrönikan om skolan, samhällsfrågor, sport och mycket mer. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
