LÖRDAGSKRÖNIKAN
Atomkraft – ja tack? Än så länge…
Ni som är gamla nog minns säkert kärnkraftsomröstningen 1980. Själv var jag nio år gammal och varför jag då tydligen var intresserad av densamma vet jag inte riktigt.
Det kan ha varit mina föräldrars diskussioner eller att vi pratade om det i skolan, men jag minns väldigt tydligt att jag ritade av de olika alternativens kampanjmärken i något sammanhang.
Anledning att fundera
Så här dryga fyrtio år senare har vi fortfarande anledning att fundera kring energifrågan, inte minst efter den senaste tidens turbulens kring tillgång/efterfrågan och prisutveckling.
En liten historisk tillbakablick:
Folkomröstningen kom till efter debatten i efterdyningarna kring kärnkraftsolyckan i Harrisburg i USA 1979. Frågan var ju hur vi i Sverige skulle förhålla oss till kärnkraften, dess risker och den framtida energiförsörjningen i landet.
Det fanns tre alternativ, eller linjer som det hette, att rösta på, i korthet var det följande:
- Linje 1 innebar att kärnkraften skulle avvecklas i den takt som var möjlig. Man skulle avvakta att förnybara energikällor blev tillgängliga och ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad skulle få förekomma.
- Linje 2 var i princip identiskt med linje 1, men krävde även att alla framtida energianläggningar av betydelse skulle ägas av stat och kommun.
- Linje 3 sade ett definitivt nej till utbyggnad av kärnkraften. Vidare förespråkades att all kärnkraft skulle vara avvecklad inom tio år.
Som ni märker hade de som ville ha kärnkraft i Sverige inget att rösta på och därför har folkomröstningen ifrågasatts ur demokratisk synpunkt – alla tre alternativen var ju nej-alternativ till kärnkraft, fast med avveckling i olika takt
Valdeltagandet var 75,6 %, vilket kan jämföras med valdeltagandet i riksdagsvalet 1979 som var 90,7 %, betydligt lägre alltså.
“Resultatet blev väldigt omdebatterat”
THOMAS WENNERKLINT, KRÖNIKÖR
Resultatet blev väldigt omdebatterat. Det första alternativet, Linje 1 fick 18,9 %, Linje 2 fick 39,1 %, Linje 3 fick 38,7 % och 3,3 % röstade blankt. Efter omröstningen beslutade riksdagen att kärnkraften skulle avvecklas, och satte upp ett “slutdatum” 2010 när den sista reaktorn skulle vara tagen ur bruk. Årtalet baserade sig på att kärnkraftverkens livslängd bedömdes till 25 år, och den sista reaktorn planerades få starta 1985.
Jag minns att jag var för Linje 2, men det berodde nog mer på den socialdemokratiskt präglade uppväxten, partiet som låg bakom Linje 2, än på faktiskt kunskap i sakfrågan.
Gick som det gick
Som ni alla vet så gick det ju som det gick med avvecklingen av kärnkraften, 2010 är ju passerat sedan länge.
Satsningen och forskningen på andra energikällor gick nog trögare än förväntat samtidigt som kärnkraften tickade på ganska bekvämt.
Visserligen har vi stängt ett antal reaktorer och jag har sett siffror på att man till år 2040 ska ha ersatt all energiproduktion från kärnkraft med andra alternativ, främst utbyggnad av vindkraften.
“Jag kan ändå inte låta bli att fundera på hur en folkomröstning hade sett ut idag”
Jag kan ändå inte låta bli att fundera på hur en folkomröstning hade sett ut idag. Vilka alternativ skulle vi ha att rösta på? Spontant känns det som att det hade kunnat vara rätt många olika alternativ med vitt skilda innehåll.
Energiförsörjningen är en av vår tids mest komplexa frågor och det finns så många parametrar att ta hänsyn till. Driftsäkerhet, ekonomi och miljöpåverkan är väl de tre största.
Ingen energikälla har bara fördelar, men heller inte bara nackdelar – man behöver alltid kompromissa med något hur man än gör.
Jag gillar egentligen inte kärnkraft, det är inte förnybart och förenat med rejäl miljöförstöring i samband med uranbrytningen. Dessutom finns det ju alltid en risk för driftfel även om den känns väldigt liten i Sverige. Sedan har vi ju avfallsproblematiken också.
“Däremot så anser jag att vi, trots att det gått lång tid sedan 1980, inte behöver stressa med att lägga ner de reaktorer vi ännu har i drift. Först måste vi säkerställa vår energiförsörjning och se till att vi kan distribuera elen i tillräcklig omfattning i hela landet”
Däremot så anser jag att vi, trots att det gått lång tid sedan 1980, inte behöver stressa med att lägga ner de reaktorer vi ännu har i drift. Först måste vi säkerställa vår energiförsörjning och se till att vi kan distribuera elen i tillräcklig omfattning i hela landet.
“Måste bli begriplig”
Dessutom behöver man ju se över avtal och prissättning, både internationellt och nationellt, kring elhandeln. Om inte annat så måste energipolitiken bli begriplig för gemene man. Det är den inte idag.
Avveckla kärnkraften, men med förnuft – det var det som var mottot för Linje 2 en gång i tiden. Det kan gälla än idag.
Ha en trevlig helg!
Ta hand om varandra1
/Thomas
Arkivfoto: Peter A Rosén
Krönikör. Lärare som levererar lördagskrönikan om skolan, samhällsfrågor, sport och mycket mer. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
