OSKARSHAMN
På söndagen berättade vi om en anställd som slår larm om situationen på ett äldreboende i Oskarshamns kommun.
– De äldre är delvis helt utlämnade till personer som inte ens kan ta hand om sig själva. ”Ni får ta dem ni får – det är bara så”, säger ledningen till oss. ”Men om de inte kan svenska?”, frågar vi. ”Nämen, då får vi försöka lära dem det”, svarar ledningen. Det finns till och med otäck personal – personer som de äldre är rädda för. ”Jo, men vi har ingen annan – det är bara att gilla läget”, får vi höra från ledningshåll, sa den anställde till ON. Läs hela artikeln här.
På nationaldagen pratar vi med socialnämndsledamoten Leif Axelsson (SD). Han berättar att han blev mycket upprörd när han läste artikeln.
– Stämmer det här – och jag har ingen anledning att betvivla det, varför skulle någon hitta på detta? – så finns det knappt ord för det. Vem eller vilka av oss skulle vilja ha sina anhöriga, vänner och bekanta på ett sådant boende – där de känner den rädslan som den anställde beskriver? Personen som upplevs som otäck måste tas ur tjänst omedelbart. Jag hoppas också att en anmälan skrivs – för det här är inte klokt. Det får inte förekomma att de äldre är rädda för någon inom personalen. Närmsta chef måste agera snabbt i det fallet.
– Man ska kanske inte gå till medierna direkt så fort det uppstår ett problem, men den här personen har ju inte fått gehör från chefshåll. Det är fruktansvärt att man inte har en ledning som lyssnar. Det är jättebra att det finns visselblåsare som går ut i medierna och berättar hur det ser ut. All heder till den anställde som har reagerat på det här. Det visar på ett gott omdöme. Personen i fråga månar verkligen om våra gamla på boendena.
– Men han eller hon funderar tyvärr på att byta jobb. Det finns bevisligen en uppgivenhet – och det är fruktansvärt. Utbildad och bra personal ska inte säga upp sig.
Under intervjun berättade den anställde att kommunen tar in folk som inte behärskar svenska i tal och skrift. En del är dessutom direkt olämpliga av andra skäl. Det finns till och med otäck personal, personer som de äldre är rädda för, enligt den anställde. Hur ser du på det?
– Våra äldre ska inte ha det så här. De ska inte ha sådan personal omkring sig. Det får inte förekomma. Jag blir så upprörd.
Oskarshamns-Nytt har under de senaste två åren fått in ett flertal berättelser, från olika personer, om språkförbistringen inom äldreomsorgen – både på boenden och inom hemtjänsten. Hur ser du på det?
– Jag och mitt parti driver, och har drivit, den här frågan. Vi ska ha ett språkkrav. Den som jobbar inom äldreomsorgen ska behärska svenska i tal och skrift. Kanske inte perfekt – men de ska kunna göra sig förstådda. Det får inte vara så här – det äventyrar omsorgen, vården och patientsäkerheten. Vi sverigedemokrater kräver också ett utdrag ur brottsregistret.
I tidigare ON-intervjuer har man från chefshåll i kommunen berättat om svårigheterna med att få tag i utbildad och svensktalande personal. Men man måste väl ändå kunna hitta personer som är lämpliga för ett jobb inom äldreomsorgen?
– Ja – och då är det nästan bättre att gå en person kort på något ställe under en period. Och det ena stället är inte det andra likt. Man kan ha olika lösningar på olika ställen. Det behöver inte se likadant ut överallt. Sedan är det viktigt att den ordinarie personalen får sin semester och sin ledighet. Och de ska kunna vara hemma utan att känna dåligt samvete för det. Ibland tvingas man dessutom vara hemma på grund av sjukdom. Någonting måste göras. Att cheferna jobbar nära verksamheten är väldigt viktigt.
Den anställde som jag intervjuade berättade att chefen nästan aldrig är på plats…
– Nej, och då undrar jag var chefen är när han eller hon inte är där? Vi ska ha chefer som jobbar nära sina grupper. En chef ska kunna agera. Och jag vill betona att cheferna har arbetsmiljöansvaret. Lyssnar inte cheferna, som den anställde berättade på det här boendet, så måste frågan upp på vårt bord i socialnämnden, som har det yttersta ansvaret.
– Nyligen reagerade hemtjänstgruppen i Figeholm i ett öppet brev (läs det här). Och nu har vi berättelsen från det här boendet. Och i dag tog en anhörig kontakt med mig och berättade om hur vedervärdigt det är på ett boende i kommunen. Är det detta du, jag och våra äldre har betalat skatt för? Mitt svar är nej.
Den anställde som jag intervjuade berättade att tydliga signaler från de andra boendena i kommunen vittnar om att det ser ungefär likadant ut där. Hur ser du på det?
– Ja, det är fel någonstans. Jag har jobbat inom vården och omsorgen under många år – och så här eländigt var det aldrig. På sommaren måste man plocka in outbildad personal – men då måste man även ställa krav på dem. De ska förstå svenska och de ska förstå sitt arbete. Man ska aldrig sätta en person med språksvårigheter ensam på ett ställe, på nätterna exempelvis. Och det är inte meningen att ordinarie personal ska agera som SFI-lärare på våra boenden. Det har de inte betalt för, säger Leif Axelsson.
– Jag efterlyser reaktioner från de andra ledamöterna i socialnämnden, med tanke på att nämnden har det yttersta ansvaret.. Varför reagerar inte fler när de läser detta? Det här är oacceptabelt. Jag och Sverigedemokraterna sticker ut hakan och säger att Oskarshamns kommun ska ha Sveriges bästa äldreomsorg.
ON har skickat ett e-postmeddelande med frågor till socialnämndsordföranden Rolf Lindström (M). Han berättade att han har fullt upp under nationaldagen, men han återkommer med ett svar under tisdagen.
– Rolf måste kalla ihop socialnämnden – eller åtminstone socialnämndens arbetsutskott. Det här är kris. Vad ska vi göra? Vi måste diskutera den här frågan. Jag kommer att ta upp detta på arbetsutskottsmötet på onsdag. Det är majoritetens ansvar (Socialdemokraternas och Moderaternas), men jag är beredd att hjälpa dem. Men då måste vi sätta oss ner och samtala kring det. ”Ja, hur ska vi lösa det här, Leif?”, kanske de säger. Det är lite i elfte timmen, med tanke på att semestern är i gång inom kort. Men den personen som de äldre är rädda för ska bort därifrån omedelbart. Det är det viktigaste, säger Leif Axelsson.
– Jag uppmanar dessutom den anställde, som ON har pratat med, att återigen gå till sin chef. Jag erbjuder mig att vara med vid ett sådant samtal, som ledamot i socialnämnden. Detta är allvarligt – vi kan inte hålla på så här. Det är självklart inte bra att anställda tvingas gå ut anonymt i en tidning och berätta om hur det ser ut på ett boende. Men jag har också stor respekt för rädslan som finns (den anställde använde sig av rätten att vara anonym i artikeln, på grund av rädsla för eventuella repressalier).
Kommunen måste väl ändå ha koll på vilka som släpps in på äldreboendena?
– Ja, man kan inte bara ta någon från gatan. Det är ungefär som att låta en outbildad busschaufför köra en buss med 50 passagerare. Vem törs åka med den? Och törs vederbörande ta ansvaret och köra bussen till målet? Det kan gå bra – men det kan också gå i diket. Och här har det gått i diket, säger Leif Axelsson.
Han fortsätter:
– Vi har ett rekryteringsproblem inför varje sommar – men vi måste göra något åt detta.
Och det måste väl vara möjligt att rekrytera personal som är tillräckligt bra på svenska i tal och skrift?
– Ja, kan man inte göra sig förstådd, så har man absolut inte i äldreomsorgen att göra. Jag förstår inte hur rekryteringen går till i dag. Hur gör vi för att vi ska få tag på semestervikarier? Hur gör vi jobbet attraktivare bland ungdomar och arbetslösa? De frågorna måste man fundera på.
Borde man inte titta på en lönehöjning också – för att göra omsorgsarbetet attraktivare?
– Jo, det behöver man. Sedan kan de som inte behärskar svenskan utföra andra arbetsuppgifter inom gruppen – jag tänker exempelvis på matlagningen, städningen och tvätten. Men man kan inte ha dem i den direkta vården.
Och då lär de sig språket under tiden…
– Ja.
Språket är en hörnsten. Men man får inte glömma den personliga lämpligheten…
– Ja, en person med felaktig attityd ska definitivt inte vara kvar inom vården.
”Vi har en som har blivit fast anställd – men ingen kan jobba med honom. Och ingen av de boende är trygga med honom. Alla vet om detta – men han får ändå jobba så mycket han vill”, sa den anställde som jag intervjuade. Hur ser du på det?
– Ja, då skulle inte jag vilja vara den chefen om det händer något. Chefen är ytterst ansvarig för sin verksamhet. De äldre ska inte vara rädda för någon.
Den anställde underströk också att en del är jätteduktiga på sitt jobb…
– Ja, och all heder till alla dem som gör ett bra jobb på våra boenden. Jag vill tacka alla som kämpar och sliter, och jag vädjar till dem att stanna kvar, säger Leif Axelsson.
Chefredaktör & ansvarig utgivare. Utbildad journalist med mångårig erfarenhet från flera lokaltidningar som nyhetsreporter, sportreporter och fotograf.