LÖRDAGSKRÖNIKAN
Svenska relationsbyggarveckan.
Så där ja, nu har skolorna i Sverige startat och fyllts med elever.
Sällan under året skapas det så många nya kontakter mellan människor än under just denna vecka.
I måndags kom alltså eleverna tillbaka för att börja det nya läsåret och det är alltid lite av en befrielse att få ta emot dem.
Skolan fylls av liv och det är en skön känsla efter den första veckans förberedande dagar för oss i personalen.
Det blir helt enkelt skola på riktigt och ni får nu ännu en lördagstext med skoltema, men det är inte så konstigt eftersom hela min tillvaro denna vecka i princip kretsat just kring jobbet.
För de som börjar förskolan, ettan, fyran, sjuan eller gymnasiet är det mycket nytt. Eleverna kommer kanske till en helt ny skola, andra byter stadie och byggnad.
“Kungarna och drottningarna”
De som börjar åttan och nian återvänder till en bekant miljö och för niorna är det en spännande känsla att nu vara de äldsta på skolan – kungarna och drottningarna.
Hur som helst så betyder skolstart att det blir en massa nya relationer som skapas och som ska utformas till förhoppningsvis något bra och värdefullt.
För mig som är helt ny på Rödsleskolans högstadium innebär det otroligt många nya kontakter – jag har fyra olika klasser som jag ska bekanta mig med. Två i sjuan, en i åttan och en i årskurs nio – totalt drygt 110 nya elever att lära känna.
Eleverna har ju inte lika många nya ansikten att hålla reda på även om de får fler nya lärare än mig och lite nya klasskamrater.
“Det är häftigt att möta dessa barn och ungdomar!”
Thomas Wennerklint, lärare och krönikör
Men det är häftigt att möta dessa barn och ungdomar! Det är väl därför jag har valt det här jobbet. Jag är intresserad av människor och har ett intresse av att se ungdomar utvecklas som människor och individer. Lärarjobbet handlar ju långt ifrån bara om att få eleverna att lära sig till exempel matematik och biologi.
Personlig utveckling utifrån sina egna förutsättningar är en ynnest att få se och vara en del av. En del elever i Mönsterås hade jag i sex år från det att de började sjuan till att de på studentdagen sprang ut genom Mönsteråsgymnasiets dörrar.
“Hände en del”
Det hände en del under de sex åren kan jag lova.
Innan eleverna kom i måndags hade jag hunnit lära mig mina kollegors namn och nu i slutet av första riktiga skolveckan så kan jag i alla fall namnen på de tjugoåtta eleverna i min mentorsklass i sjuan. Rätt nöjd med det faktiskt, men så har jag dem minst en lektion per dag också.
Årskurs åtta och nio är lite knepigare, men det börjar sätta sig där också.
“Jag trivs med de nya kollegorna, jag har fått träffa härliga elever och det känns som att jag kan göra bra saker för ungdomarna – man kanske kan göra lite skillnad för några som behöver det”
För varje dag som gått i veckan har jag mer och mer känt att jag har hamnat på rätt plats. Jag trivs med de nya kollegorna, jag har fått träffa härliga elever och det känns som att jag kan göra bra saker för ungdomarna – man kanske kan göra lite skillnad för några som behöver det.
Det är ju därför som relationsbyggandet är så viktigt. Som lärare vill man ju att eleverna känner ett förtroende för att man inte bara kan sina ämnen, utan att man också går att prata med om andra saker de kan ha funderingar kring eller bekymmer med.
Dessutom handlar den första tiden också om att skapa ramar, eller kalla det regler, för vilket arbetsklimat man vill ha i klassen. Hur vill vi, elever och lärare, ha det på jobbet? Vi är ju faktiskt varandras arbetsmiljö.
Jag är medveten om att jag förmodligen är inne i en sorts smekmånadsfas på en ny arbetsplats, men jag tror att jag är så pass erfaren att jag kan glädjas åt allt som är bra, trots att jag vet att det kommer att bli tufft ibland också – på många olika sätt.
“Stabil grund”
För en del elever testar ju gärna var gränserna går, eller så är mognadsgraden lite så där att man i oförstånd inte sköter sig som man borde.
Så det finns en del utmaningar för mig och mina kollegor att jobba med.
“Det är ett tufft jobb, men det ska göras”
Men det känns som om det finns en stabil grund på Rödsleskolan. För att använda ett slitet uttryck i skolsammanhang: en gemensam värdegrund – och det är en vilja att se till alla elevers bästa utifrån varje individs unika egenskaper och förmågor. Det är ett tufft jobb, men det ska göras.
Det är en bra förutsättning för en lyckad skoltid.
Sammanfattningsvis har det varit en intensiv, men mycket lyckad och rolig vecka.
Men nu är det faktisk fredag eftermiddag och jag ska inte sticka under stol med att det är väldigt skönt.
Att möta nya människor i den här omfattningen är omtumlande och tar en hel del på krafterna, hur roligt det än är.
Ha en skön helg ni också!
/Thomas
Genrebild: Freepik
Krönikör. Lärare som levererar lördagskrönikan om skolan, samhällsfrågor, sport och mycket mer. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
