LÖRDAGSKRÖNIKAN
Betygsfunderingar framåt nattkröken…
Nu vet man att man lever. Det är snart dags för höstterminsbetygen att sättas och då är det bråda dagar för både lärare och elever.
För egen del så har jag suttit alla veckans kvällar och rättat prov, förmedlat resultat, skickat ut kompletteringsuppgifter och meddelat omprovstillfällen. Därav kanske kommande rader kränger lite hit och dit, men det får ni ha överseende med. Dessutom har klockan egentligen passerat läggdags för undertecknad för ett bra tag sedan.
“Går inte bra”
Det är en hel del prov och uppgifter som ska läsas och bedömas och sedan måste alla elever och vårdnadshavare få besked om hur landet ligger.
Blir ju en del att göra när man som jag och mina kollegor har sisådär 220-250 betyg att sätta.
Om eleven riskerar att få ett F är det extra viktigt.
Och det är det ju en hel del som gör, det förstår man ju om man läser Sveriges resultat i PISA-undersökningarna. Det går generellt sett inte bra för våra barn och ungdomar i internationella jämförelser.
“För första gången så andades ansvariga myndigheter om att svenska elever kanske borde öka sin insats och faktiskt anstränga sig lite mer”
Thomas Wennerklint, lärare och krönikör
För första gången så andades ansvariga myndigheter om att svenska elever kanske borde öka sin insats och faktiskt anstränga sig lite mer.
Inge dum idé. Det är väldigt många elever som faktiskt inte ids göra någonting idag, de kastar bort sin tid.
Men det brukar ju i sin helhet skyllas på skolan som inte är rolig nog.
“Måste allt vara roligt?”
Måste allt vara så förbannat roligt hela tiden då, kan man undra?
Hur som helst så har vi ett stort problem med betygsystemet idag och det är bokstaven F.
F är ett betyg, men det är inte ett godkänt betyg, och det stänger dörrar för eleverna.
Hela skoltillvaron i Sverige idag verkar nästan gå ut på att ingen ska ha det där F:et, det fixas och trixas och kompletteras och skrivs omprov så det står härliga till.
Det ordnas sommarskolor där elever når E på ett par veckor när de fixar saker som de inte gjort på tre år på högstadiet.
“Det ses nog mellan fingrarna rätt ofta kan man misstänka”
Det ses nog mellan fingrarna rätt ofta kan man misstänka.
Det skapar en stress hos eleverna förstås, men också en stress hos lärarna som vet att man får en större arbetsbörda om man underkänner elever eftersom de då ska erbjudas nya chanser att nå ett godkänt betyg.
Paradoxalt nog så får lärare mer att göra ju mindre eleven gör.
En del frestas säkert att sätta E i stället för F för att slippa merarbete och göra eleven en tjänst – som bara blir en björntjänst.
“Återgå till betygen 1-5”
Nej återgå till betygen 1-5, där man kunde få ettor och tvåor och ändå gå vidare i systemet. Det fungerade ju bra då och skulle säkerligen fungera idag med, stressen för alla skulle förmodligen minska.
Alla kan, eller vill, inte nå E i alla ämnen/kurser oavsett var man sätter ribban. Människor är olika.
Dessutom undrar jag varför man ska ha terminsbetyg i årskurs sju? Alltså, de har gått en termin på högstadiet. En stor förändring för eleverna jämfört med mellanstadiet och många vet knappt var de har huvudet någonstans.
“Killar och tjejer kan vara mil ifrån varandra”
Mognadsgraden varierar också högst betänkligt. Killar och tjejer kan vara mil ifrån varandra även om det förstås är stora skillnader mellan individer också.
I veckan kom tre pojkar tio minuter för sent till biologiprovet vi hade efter lunch – de var ute och hade snöbollskrig…
“Fel fokus”
Lite gulligt ändå, men fel fokus där och då.
Ett omdöme om hur man ligger till och ett samtal om vägen framåt hade varit tillräckligt, men betyg – nej, det är lite onödigt och det blir ju inte mindre stress av betyg redan efter en termin i sjuan.
Å andra sidan… det här med stress. Vi pratar så mycket om att ungdomar är så stressade, jag vet inte om det beror på att de har mer att göra i skolan idag än förr i tiden, men jag vet däremot att det finns så oerhört mycket annat att hålla reda på och göra. Alla skärmar och sociala medier tar bort fokus från det som ska göras. De ger snabbare återkoppling än att lära sig nya saker man inte vet om man kommer att ha nytta av.
“Ett annat betygssystem, det gamla typ, och inte betyg varje termin hade nog tagit ner stressnivån ett par snäpp”
Men ett annat betygssystem, det gamla typ, och inte betyg varje termin hade nog tagit ner stressnivån ett par snäpp. Inte bara för eleverna utan även för den hårt prövade lärarkåren som ska försöka knyta ihop alla lösa ändar i sina ämnen
Förr jobbade man med ett arbetsområde och redovisade det på något sätt (prov eller inlämning av arbete, kanske en muntlig presentation), men eftersom många av eleverna inte blir färdiga, struntar i att lämna in, eller får omprov och rester så blir man aldrig helt färdig.
I stället kommer en stor del av klassen att ha gamla saker som ligger och skvalpar med sig in i nästa arbetsområde då man egentligen bara ska fokusera på det nya.
Det här gäller ju för alla ämnen.
Många har väldigt mycket efter sig, ryggsäcken fylls på hela tiden. Det blir en ond spiral.
Speciellt när innehållet i många ämnen bygger på att du lär dig successivt, du behöver grunder för att kunna komma vidare till svårare moment.
Men avslutningsvis så måste jag bara få undra; vad har hänt med arbetsmoralen hos så många av våra unga?
“Bränner chans på chans”
Man gör inget på lektioner, läser inte på till prov. Struntar i att läsa till eventuella omprov. Orkar inte lämna in enkla uppgifter eller kompletteringar.
Man bränner chans på chans och tror att det ska lösa sig.
Och det verkar ju göra det – de ska ju erbjudas nya möjligheter tills de kravlat sig över E-gränsen.
Men vad är det värt i slutändan?
Dags att ta tag i den där betygsutredningen igen. Jag vet att det finns tankar om förändring.
Ju fortare desto bättre.
Ha en fantastisk helg!
/Thomas
Foto: Freepik
Krönikör. Lärare som levererar lördagskrönikan om skolan, samhällsfrågor, sport och mycket mer. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
