LÖRDAGSKRÖNIKAN
Henke Larsson eller Zlatan? Lagspelare eller individualist?
Det känns som om samhället är på väg att bli alltmer individualistiskt. Vi sätter oss själva i centrum, framhäver oss själva och förutsätter att andra ska göra oss till lags.
Samtidigt vill ingen ta ansvar.
Jag får inte ihop det.
När man pratar om lagspel så tänker man kanske först och främst på idrott. Lagsporter som fotboll och handboll, som jag själv utövat, för att ta några exempel.
Att vara en del av ett lag, kämpa mot ett gemensamt mål, glädjas åt framgångar och hantera motgångar tillsammans med andra människor är oerhört utvecklande. Inte alltid enkelt, men väldigt nyttigt för ens person.
Man får lära sig vikten av att samarbeta, att man inte alltid kan klara allt själv och att man faktiskt inte alltid kan få allting precis som man vill ha det.
Som att göra lumpen
Lite som det var att göra lumpen – en del av er kan säkert relatera…
Som handbollsmålvakt kunde jag göra bra matcher med massor av räddningar och bra procent, men om vi ändå förlorade var jag sanslöst besviken. Laget, VI, hade ju inte lyckats.
Därför var det märkligt för mig då en del spelare efter match stod och tittade i matchprotokollet hur många mål de hade gjort och dessutom blev malliga om de hade gjort flest i laget. Det spelade ju ingen som helst roll i sammanhanhanget.
Ett annat exempel var att man kunde hitta på svepskäl för att slippa åka med på långa bortaresor. För mig obegripligt. Detta har jag också tyvärr upplevt i rollen som tränare.
En lagspelare tänker inte så, har man sagt att man ska vara med i laget – då är man det, vilket innebär att man alltid gör sitt yttersta.
Att vara lagspelare innebär att man behöver underordna sig ett system eller vissa regler. Gör man det kan man också dra nytta av de fördelar som laget kan medföra för individen.
Här kan man dra paralleller till annat än idrott. Se på samhället i stort.
Vi har lagar och regler i vårt samhälle; det kan handla om trafikregler, ordningsregler i skolan, regler för hur man ska söka tillfällig föräldrapenning och enklare saker som att passa tider och respektera människor man möter.
JAG, JAG, JAG
Det känns som att hela vårt samhälle håller på att urholkas, vi blir mer och mer individualister. JAG vill göra så här, JAG ska ha den här rättigheten, JAG ska komma på den tid JAG vill – ni andra ska rätta er efter MIG.
JAG är viktig, vilka konsekvenser det får för andra har man inte koll på. Märk väl att jag inte säger att man inte bryr sig – men man TÄNKER inte på att andra påverkas av mitt agerande.
Kan den här utvecklingen vändas? Vet inte.
Varför har det blivit så här då? Tja, en helt icke-vetenskaplig fundering jag har är att det kan bero på nya möjligheter att göra sig hörd och vädra sina åsikter på olika sociala medier. Utan att bli motsagd. Alla har rätt – och jag har rätt till min åsikt. Det är helt riktigt, vi har tack och lov yttrandefrihet i det här landet.
MEN – bara för att man kan tycka något innebär det inte att det är rätt, eller för den delen att det leder till något bra.
Det skapar däremot en känsla av att jag är viktig!
Men kan vi bli lite mer lagspelare? Det vore bra tror jag. Våra grundläggande värderingar som samhället är byggt på skulle må bra av det.
Att inte bara tycka, utan tänka lite också. Dessutom vara beredd att ta ansvar.
Fler Henke Larsson-typer
För att ta en jämförelse från sportens värld så behöver vi fler Henke Larsson-typer och färre Zlatan-typer. Fler lagspelare och färre individualister.
Henke och Zlatan är två av Sveriges bästa fotbollsspelare genom tiderna, Zlatan kanske den bäste även om det bär mig emot att säga det som Helsingborgare.
Dessutom är Henke och Zlatan goda vänner och hyser den största respekt för varandra.
Båda har lyckats på den stora fotbollscenen men rönt uppskattning genom att uppträda på helt olika sätt. Den ene genom att alltid underordna sig laget, framhäva andra och inte sig själv, den andre genom att göra precis tvärtom.
Att lyckas som fotbollsproffs är naturligtvis tufft och kräver mycket, ibland rätt vassa armbågar – men det går genom att vara ödmjuk också.
”Zlatan är inte så populär”
I Barcelona pratar man fortfarande om Henrik Larsson, Zlatan är inte så populär.
Naturligtvis är vårt samhälle mer komplext och påverkas av långt fler faktorer än om människor är lagspelare eller inte.
Men om vi ska ha en positiv samhällsutveckling så tror jag att vi behöver fler ödmjuka ”Henkemänniskor” än arroganta ”Zlatantyper”.
OBS! Det är MIN åsikt!
Trevlig helg!
TEXT
Thomas Wennerklint
Krönikör. Lärare som levererar lördagskrönikan om skolan, samhällsfrågor, sport och mycket mer. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
