KRÖNIKA

Det verkar råda en del förvirring idag om vad som är vänsterpolitik.

Jag kan ju bara utgå ifrån den kompass jag har fått med mig som varande vänstermänniska sedan början av 70-talet.

Vänsterpolitik är att vilja ha ett välfärdssamhälle med samhällsfinansierad sjukvård och utbildning åt alla.

Ekonomisk och social trygghet vid sjukdom, arbetslöshet och ålderdom.

Bra bostäder åt alla med lägsta möjliga hyror.

6 timmars arbetsdag, sänkt pensionsålder samt höjda pensioner och löner för främst LO-kollektivet är vänsterpolitik. Anställningstrygghet (LAS) och att bekämpa osäkra och lågavlönade timanställningar är vänsterpolitik.

“Lagstadgad rätt till arbete”

Lagstadgad rätt till arbete är vänsterpolitik.

Allting som handlar om att förbättra främst LO-kollektivets, det vill säga arbetarklassens, villkor vad gäller lön, arbetsmiljö, arbetstider, välfärd, trygghet är vänsterpolitik.

Vänsterpolitik är att människor som på grund av sjukdom, handikapp, ålder med mera inte kan klara sig utan hjälp ska kunna ha bra boenden där de kan tas om hand av fastanställd personal som de är trygga med.

De ska inte behöva tas om hand av timanställd personal som byts ut från ena dagen till den andra.

Skattefinansierad och samhällsägd utbildning från första klass till universitet är vänsterpolitik.

Att skatterna går till vinstdrivna, privatägda skolor är däremot högerpolitik.

Progressiv skatt, det vill säga de som har högst inkomster betalar mest, är vänsterpolitik.

Fred på jorden och alla länders rätt att utveckla sin egen ekonomi och politik utan att utsättas för krig, sanktioner och statskupper är vänsterpolitik.

Införde kvinnodagen

Jämlikhet mellan könen är vänsterpolitik och har konsekvent förts fram av just vänstern, den socialistiska rörelsen, ända sedan dess begynnelse.

Det var också de som införde internationella kvinnodagen.

Att ordet feminism utnyttjas i identitetspolitiska sammanhang är en annan sak som kräver ett eget kapitel.

Det var exempelvis inte vänsterpolitik när kvinnliga partiledare tyckte att de lägsta ingångslönerna skulle sänkas med 40 procent eller när Hillary Clinton medverkade i högerstyrda statskupper i Latinamerika.

Däremot var det vänsterpolitik när Dilma Rousseff och hennes arbetarparti försökte förbättra villkoren för arbetarklassen i Brasilien.

Då har jag ännu inte nämnt planekonomi med samhällsägd och demokratiskt kontrollerad produktion, det vill säga ett socialistiskt samhällssystem.

Det är också vänsterpolitik.

Då är det den demokratiskt samhällsägda produktionen som står för trygghet, välfärd och utbildning.

Hur ett sådant samhälle ser ut i detalj är än så länge bara en filosofisk skrivbordsprodukt.

“Alla har rätt till en bostad”

I ett sådant samhälle har i alla fall alla rätt till ett arbete och anställningstrygghet.

Man har en sjukvård som är samhällsförsörjd.

Alla har alltså rätt till sjukvård.

Alla har rätt till en bostad och så vidare.

Att de anställda arbetar för att ta över ägandet av företagen de jobbar på är således också vänsterpolitik.

———————————————

Högerpolitik är det motsatta till allt som nämnts ovan.

Högerpolitik är högre vinster och lägre löner.

Minskad välfärd på alla plan är högerpolitik.

Att alla samhällsfunktioner helst ska ägas av privata företag där bara ägaren har något att säga till om är högerpolitik. Högerpolitik är det också när man vill att skatter helst ska avskaffas helt eller i så stor utsträckning som möjligt gå till den privata företagsamheten.

Bara nödvändiga institutioner som inte går att driva med vinst på annat sätt ska vara skattefinansierade eller samhällsägda.

“Privata skolor är högerpolitik”

När kommuner vill lägga ned äldreboenden så är detta ett resultat av den borgerliga högerpolitiken som går ut på att sänka skatten främst för de högavlönade.

Att försöka få stopp på stängningarna är en kamp för välfärdspolitiken och således en vänsterfråga.

Privata skolor är högerpolitik.

Att skattemedel går till privatägda skolor och lika privatägda sjukhus, med mera, som drivs med vinstsyfte är högerpolitik.

Att företag kan hyra in billig arbetskraft utanför gällande svenska fackliga avtal, så kallade EU-avtal, är högerpolitik. Lönebidrag där skattemedel går till att betala hela eller delar av lönerna är högerpolitik.

Västetablissemangets krigspolitik är högerpolitik.

Den syftar till att de gamla kolonialmakterna fortsätter att utöva sitt våldskapital mot de svagare delarna av världen så att företagen i väst får närmast fri tillgång till deras råvaror och arbetskraft samt förhindrar att dessa länder kan utvecklas.

Detta sker med krig, sanktioner, organiserande av statskupper (regim change), med mera, mot alla som inte lyder västvärlden.

Överklassen behöver arbetarklassen, inte tvärtom.

———————————————

Allsköns identitetspolitik, HBTQ, vilken religion är elakast, invandringens vara eller inte vara, hudfärg, med mera, är egentligen inget av ovanstående men brukar som regel gynna högerkrafterna.

“Trams”

Det tar bort fokus från ovanstående frågor.

Nedskärningar i välfärd, försämrade arbetsförhållanden, att kringgå fackliga avtal, med mera, kan ske i det tysta, dolt under bruset av allt identitetspolitiskt trams som våra medier i TV och tidningar försöker framställa som viktigast.

Bara för att det finns partier som kallar sig vänster och anser att dessa frågor är viktiga(st), så innebär inte det att frågorna är vänsterfrågor.

Att försöka skapa motsättningar mellan människor baserat på hudfärg, kultur, geografiskt ursprung, läggning, kön, med mera, är identitetspolitik som syftar till att få människor att slåss mot varandra istället för att kämpa för de villkor som är gemensamma och klassmässiga.

Alltså är det högerpolitik.

Invandringens vara eller inte vara är en fråga som jag inte vill ta lätt på och som egentligen borde hanteras i en egen text.

Den är ofta(st) ett resultat av den imperialistiska krigspolitiken som dels tvingar människor på flykt och dels driver människor från svagare länder att söka lyckan på annat håll.

Observera att jag skriver svagare och inte fattigare länder.

Dessa länder är ofta mycket rika men får inte chansen att utnyttja sina rikedomar för egen del eftersom västföretagen är där och plundrar.

Den folkfördrivning som är ett resultat av krigs- och plundringspolitiken utnyttjas naturligtvis av borgerligheten och företagen till att försöka driva ner löner, kringgå fackliga avtal samt att man med hjälp av diverse politiska partier, med mera, försöker skapa motsättningar mellan folk av olika ursprung istället för att de slåss för sina gemensamma intressen.

“Med samma solidaritet”

Hur invandring ska hanteras är inget jag har någon patentlösning på.

Jag vet bara att de som kommer hit och kommer ut i arbetslivet har gemensamma ekonomiska och klassmässiga intressen med sina arbetskamrater.

De ska därför tas omhand som arbetskamrater med samma solidaritet som övriga samt arbeta efter gällande fackliga avtal.

Än så länge vet jag bara att om man får stopp på krigspolitiken och utplundringen av länder i Afrika, Latinamerika, Asien, med mera, så minskar folks vilja att flytta.

Då får de möjlighet att bygga upp sina hemländer istället.

Kampen för att göra det möjligt är vänsterpolitik och gäller både här hemma och i övriga världen.

Jag håller med om att det låter naivt och långsökt och att det kan finnas fler saker som måste diskuteras eller göras i denna fråga.

Detta är bara vad jag kan komma på i nuläget.

Jag tycker ingen har alla hästar inne i denna fråga.

Sedan, hur man idag från vänster till höger ojar sig över kriminaliteten, gäng, klaner, hederskultur, med mera, i invandrartäta områden med i princip samma retorik och tonläge som borgare alltid ojat sig över kriminaliteten i arbetarområdena får bli en fråga i en egen artikel.

“Bör diskuteras särskilt”

Även frågan om reglerad eller oreglerad invandring bör diskuteras särskilt.

Det är, ska erkännas, något som kräver mer kunskaper än de jag har.

De som säger att frågan är lätt och självklar har som regel fattat lika lite som jag.

Såvida det inte handlar om rent röstfiske…

TEXT

PIERRE STJERNFELDT

Redaktionen

redaktionen@oskarshamns-nytt.se