KRÖNIKA
Nu tar vi det där med konspirationsteorier – en gång för alla.
För att börja i rätt ände kan vi konstatera att det ligger i människors natur att konspirera och därmed skapas konspirationsteorier.
Det förekommer i stort som smått. Ibland är det till nytta, ibland till skada.
Det verkar vara något vi behöver.
Ytterst kanske det handlar om ren överlevnad.
– Har du hört det där om hen som…?
– Va! Näh, vadå?
– Jo, du vet, att det och det sägs ha hänt och hen gjorde så, för att…
– Men hu så hemskt! Och så där kan det fortsätta kafferepet ut och långt utöver kretsen än de som satt där och stickade, sippade på sitt kaffe och, mer eller mindre, deltog i diskussionerna.
När historien lämnar sällskapet tenderar den att förändras som i ett fritt svävande ”tyckarmoln”, eller viskleken.
När President Biden och hans stab hittar på något fiffigt för att få Putin ur sadeln har det föregåtts av oändliga diskussioner i allt från kafferepsliknande- till mer formella församlingar.
Man har vridit och vänt på frågan hur Putin skall reagera, hur talibanerna skall reagera och vad Bidens fru skall säga.
Väl ute i världspolitiken knådas det på alla tänkbara sätt beroende på politisk åskådning, ekonomiska intressen eller ren skär självhävdelse.
Politiker, militärer, diplomater och affärsmän ägnar sig dagligen åt konspirationer.
Det bestämmer vi här och nu för resonemanget skull, vilket kanske är lite konspiratoriskt.
Men vad är en konspirationsteori?
Utan att göra anspråk på djupare kunskaper i psykologi, än det livet givit, skulle man kunna säga ett det är en teori om en sammansvärjning med en samling människor som bestämt sig för att göra si eller så, tillrättalägga dokument eller rent av se till så att människor med vetskap tas av daga.
Det finns inget för stort eller för litet som inte kan bli föremål för konspirerande.
Kan leva i hundratals år
Det dagliga, kalla det skitprat om du så vill, brukar fada ut med tiden.
Det tyngre kan leva i hundratals år.
Några kända stora händelser som gött, och göder, oändliga konspirationsteorier är ”Nine-eleven-attacken” i New York, Palme-mordet och Estonia katastrofen.
Det gemensamma för långvariga spekulationer är att ingen lyckats presentera händelsen på ett trovärdigt sätt.
Vem tror att det var Scandiamannen som mördade Palme?
Vem tror att det var ett avtrillat bogvisir som sänkte Estonia?
Vem tror att det var några studenter som rammade Twin tower? På riktigt?
Det i sig behöver inte betyda att det finns goda skäl att inte presentera sanningen. Om så är fallet hemligstämplar man eller så får man leva med att frågorna dyker upp då och då för lång tid framöver.
Inte sällan innehåller en konspirationsteori logiska tankevurpor som inte tål några följdfrågor.
Människor som av olika anledning inte har sitt psyke i ordning kan se samband mellan både det ena och det andra som kan leda till framväxten av märkliga teorier.
Det är inte ovanligt att människor med psykopatiska drag lanserar konspiratoriska tankar för att kontrollera sin omgivning och därmed gynna sin egen person och/eller karriär.
“Har du hört att hen…?”
Du har säkert varit med om att någon frågar dig:
– Har du hört att hen…? Du skall inte tro på…! eller Lita på mig…!
Politiken är gödslad med konspirationsteorier.
Inte minst i våra dagar när det är dags att snickra ihop ett valprogram.
Alla partier måste analysera valmanskåren.
De delar som ligger långt ifrån den egna uppfattningen kan lämnas därhän.
Väljargrupperna som till dels sympatiserar blir det huggsexa om.
I dagarna lanserar LO sin 50-miljonerskampanj för att hjälpa S att få tillbaka sympatisörerna som gått högerut.
Jag är övertygad om att alla borgerliga partigängare ligger vakna om nätterna med tankar om hur man skall ta hand om vilsna själar i ett lika vilset Centerparti.
Stöttas eller störtas?
Göran Persson lär på sin tid ha sagt (konspirationsteori?) att om V förväntas komma över riksdagsspärren skall de stöttas, annars störtas.
Om nu det stämmer blir min förutsägelse att S inte kommer att lägga två strån i kors för att MP skall stå någon annanstans än ute i kylan efter valet.
Termen konspirationsteori används ofta i nedsättande bemärkelse i akt och mening att få en meningsmotståndare att hålla truten.
Alla har vi hört mer än ingen potentat som viftat bort frågor som ”konspirationsteorier” när hen känt sig pressad.
De vet att de flesta av oss inte vill bidra offentligt till ryktesspridning eller fortsätta frågeställningen efter ett sånt påhopp.
Diskussionen brukar oftast sluta där som om det inte fanns några konspirationer.
Men, nu vet vi alla bättre.
Vi vet att hela vårt liv är omgärdat av konspirationer på gott och ont, i stort som smått.
Vi vet att det finns människor som i princip ägnar hela sin vakna tid åt att konspirera.
Känner du dig ibland lite rutten, vilket vi alla understundom gör i dessa sammanhang, ska du inte känna dig ensam.
Du skall framför allt inte låta dig nedslås av ”det är bara konspirationsteorier”.
Talesättet ”han som nämnd-et-han klämd-et”, som vi säger här uppe i norr, är alltid tillämpbart.
Har du bara någorlunda på fötterna skall du fortsätta fråga, till dess att sanningen kommer fram.
I dag är det vegetariska dagen, om du inte visste det. Då får det väl bli sallad till lunch – kycklingsallad!
Foto: Freepik
Krönikör. Senior boendes i nordligaste delen av länet vars liv kretsar mycket runt livet på landet. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.