OSKARSHAMN
ON intervjuar Renée Solstad – ordförande i fackförbundet Kommunals sektion i Oskarshamns kommun – med anledning av att en undersköterska nyligen slog larm om brister på ett äldreboende i kommunen.
– Så här grova berättelser har vi inte hört, men visst får vi indikationer till oss om att det är tufft och tajt om tid – och att det behövs fler händer i vården och omsorgen, säger hon när vi ber henne att kommentera undersköterskans uppgifter.
– Vi uppmanar våra medlemmar att skriva tillbud om de upplever att det är på det här viset. Kommunal tittar på arbetsmiljön och om vi kan hjälpa till på något sätt. Ett verktyg är ju att man – som medarbetare i vården – skriver tillbud. Det är viktigt att det blir tydligt, att man får ett underlag som visar att så här är det. Är bemanningsbristen konstant eller rör det sig om enstaka toppar? Det är en viktig fråga. Svaret hjälper både arbetsgivaren och oss inom Kommunal, så att vi kan driva på i samverkan med arbetsgivare.
– Man måste se till så att det finns folk på arbetsställena, så att brukarna får insatserna som har beviljats.
Undersköterskan säger att hon och hennes kollegor blir tystade när de vill skriva avvikelser. De får ”skit av chefen”, enligt henne. Hur ser du på det?
– Avvikelser skrivs på brukarna – om de inte får insatserna som är uppskrivna i deras genomförandeplan. Det kan exempelvis handla om duschar eller att man ska gå ut och gå tre gånger i veckan. Genomförandeplanen har arbetats fram tillsammans med brukaren. Om inte den följs, så skriver man avvikelser. Man kan även skriva avvikelser när det gäller mediciner.
– Men när det kommer till arbetsmiljön, så kan man skriva ett tillbud, så att man kan prata om dem på arbetsplatsträffarna, och se till att handlingsplaner upprättas – så att det inte inträffar igen. Det kan exempelvis handla om att man är stressad och mår dåligt och behöver gå hem på grund av det. Eller så skriver man en arbetsskada. Att man mår så dåligt på sitt arbete att man blir sjuk av all stress. Cheferna har ett stort ansvar – det är de som har arbetsmiljöansvaret. De måste gå vidare med det, uppåt, till sina chefer. Det finns en hierarki. Man tycker att det här ska följas – men alla är stressade och det är svårt att få tag på personal i dag.
Undersköterskan sa att personalen får skit från chefshåll även när de vill skriva rapporter om arbetsskador. Hur ser ni på det, om det stämmer?
– Man får skriva arbetsskador enligt arbetsmiljölagen. Att få skit för det låter märkligt. Är det psykosocialt, så är det personen själv som känner sig stressad och upplever att han eller hon inte räcker till. Man kan få olika symtom på det – och till slut blir man kanske sjuk. Och då måste man stanna hemma från sitt arbete. Då ska en arbetsskada skrivas, anser vi. Om det beror på arbetet. Sedan kan det finnas många olika anledningar – för i dag lever många ett stressigt liv – man ska vara tillgänglig och uppkopplad.
“Det är hemskt, om det är så”
Undersköterskan sammanfattade det hela som att cheferna vill mörka alla problem – och att personalen ska vara tyst. Hur ser ni på det?
– Det är hemskt, om det är så. Får man sådana problem, som undersköterskan berättar om, så är det allvarligt. Då måste man ta tag i det.
Jag tänker på det här med att en chef, eller högt uppsatta personer i samhället, alltid betecknas som trovärdiga när de säger något. Nu har jag varit i kontakt med en undersköterska, mycket trovärdig enligt min bedömning – men från flera håll går det att skönja ett visst ifrågasättande av hennes uppgifter. Det luktar lite klassförakt. Varför skulle inte en undersköterska kunna vara minst lika tillförlitlig som en chef?
– Ja, absolut. Det är klart som tusan. Man måste lyssna på undersköterskorna, och på dem som gör jobbet på arbetsplatserna. Det måste finnas en samklang. Man måste jobba med problemen tillsammans. Skulle man mörka det här på något vis, och blunda för verkligheten, så vore det förstås inte bra. Finns det ett problem, så måste man ta tag i det – på vilken nivå det än är, svarar Renée Solstad.
“Många led”
– Enhetschefen är oftast den närmaste chefen, som man kanske går till först. Är det för stort för enhetschefen, så måste man skicka det vidare. Det finns en hierarki uppåt – det finns verksamhetschefer, områdeschefer och en socialchef – och en kommundirektör. Sedan har vi politiken också. Det finns många led.
Renée Solstad berättar också om hur Kommunal jobbar när det kommer till arbetsmiljöfrågor, för att ge en tydlig bild av hur facket arbetar.
– Vi har gjort insatser där vi ville påvisa något gällande arbetsmiljön – och då fick våra medlemmar komma hit och skriva på och visa att de stod bakom något. Exempelvis att man ville ha bort de delade turerna. Eller att man inte ville ha så långa arbetspass. Eller att man ville ha bättre scheman, med mera. Och vi har väldigt många medlemmar som är engagerade och vill hjälpa till för att få till förändringar.
“Många som jobbar inom vård och omsorg säger att de älskar sitt arbete”
– Man vill jobba i kommunen, man tycker om sitt arbete. Många som jobbar inom vård och omsorg säger att de ”älskar sitt arbete”. Men sedan kanske man ändå funderar på att byta arbetsbana. För det är tufft. Vikarierna är många och det har varit vanligt med chefsbyten inom äldreomsorgen. Det finns också några stycken som har varit chefer väldigt länge – och de är stabila. Det är också något som man ser i deras grupper. Där finns det en grundtrygghet. Men sedan har vi effektiviseringarna…
Besparingarna?
– Ja.
“Det är förskräckligt om det är på det viset”
Undersköterskan som kontaktade vår tidning valde att vara anonym, vilket är en grundlagsskyddad rättighet. Hon berättade att det finns en rädsla för cheferna och eventuella repressalier. Hur ser du på det?
– Ja, det är förskräckligt om det är på det viset. Jag tänker att man går ihop, tillsammans på det här stället, om det är på det här sättet. Man tar upp det på arbetsplatsträffarna, man skriver ihop det tillsammans – och vi kan hjälpa till härifrån, från Kommunals sektion. Vi kan ha medlemsmöten och försöka ta reda på om det är så här på fler ställen.
“Bemanningsbrist”
– Vi är olika som personer. En del tycker kanske inte att det är så farligt – och sedan finns det kanske några som tycker att det är förskräckligt. Då måste man ta reda på vad man kan göra här och nu – och vad man kan göra på längre sikt. Vi har ju bemanningsbrist. Och då måste man se till att arbetsmiljön blir bra – så att fler söker sig till vården och omsorgen. Det är viktigt att man gör det till ett attraktivt yrke, så att fler vill jobba med detta.
Jag upplever det som att undersköterskan i fråga inte känner att hon, med flera, kan ta upp problemen med cheferna. Men det finns väl ingen anledning att vara rädd för att ta upp detta med er inom fackföreningen?
– Nej, absolut inte. Vi har ju sekretess. Vill man komma hit och prata, så får man det.
Ja, och till er kan man vara öppen med vilket boende det handlar om, utan att behöva vara rädd för att det ska avslöjas varifrån informationen kommer…
– Ja.
Det bästa är helt enkelt att vända sig till Kommunal…
– Ja, precis.
“Hon är välkommen”
Hos er kan man sitta och berätta och känna sig trygg med att det inte förs vidare att just den personen har berättat det och det…
– Ja, hon är välkommen.
Sammanfattningsvis kan man säga att undersköterskan i fråga tycker att det är stressigt på det aktuella boendet. Många i personalstyrkan är trötta, berättade hon. De hinner knappt ta rast, eller äta och dricka och gå på toaletten. Arbetsmiljön är i botten, anser hon. De delarna är ju verkligen fackföreningsfrågor…
– Ja.
Hon berättade också att de är två personer i personalstyrkan under kvällar och helger. Är det något som du känner igen?
– Ja, minst två brukar de vara – men det kan vara upp till tre. Det beror på hur stora arbetsplatserna är. Det är klart att det händer saker ute i verksamheterna efter alla besparingarna som har genomförts under åren. Man skulle kanske vilja sitta ner och prata eller spela spel med omsorgstagarna. Eller titta i en tidning tillsammans. Det är många som säger att de inte hinner med sådana saker. Det kommer larm och sedan har vi dokumentationen som tar mycket tid.
– Mer och mer dokumentation har lagts på personalen. Och det kan vara många som ska dela på en dator. Då får man vänta – och det leder till en stress. Jag brukar säga att man ska ha avsatt dokumentationstid i sitt schema. Kanske sista halvtimmen, så att man vet att man kan sätta sig och skriva utan att känna den där stressen.
Nej, de hinner inte med det sociala med omsorgstagarna, sa undersköterskan. Så fler händer i omsorgen och vården är väl lösningen, som du sa…
– Ja, precis. Och karriärstegen är viktig. Det är också något som arbetsgivarna har tagit tag i. Kommunal är med i det här – och vi ska ha medlemsmöte, så att våra medlemmar får berätta hur de ser på det här.
– Servicepersonal är det första steget – sedan är det omsorgspersonal och så vidare, uppåt. Så det är på gång. Ser man det från arbetsgivarnas håll, så kan man konstatera att de måste göra något. Man borde ha börjat med det här tidigare. Det är lätt att vara efterklok – man trodde kanske att det skulle lösa sig. Men det har inte löst sig.
Undersköterskorna ska kunna koncentrera sig på omvårdnaden – och en annan yrkesgrupp tar hand om matlagningen och tvätten…
– Ja, precis. Det är också något som fungerar bättre inom äldreomsorgen än inom LSS och boenden för psykiskt funktionsnedsatta. Där ska man göra allt som en aktivitet. Man kan inte ha för mycket folk inne hos personer med vissa diagnoser. Därför måste man titta på de olika ställenas arbetssätt, så att det blir så bra som möjligt.
Ordinarie personal säger upp sig, enligt undersköterskan som kontaktade ON. Är det en bild som ni känner igen?
– Ja, nu har vi ingen statistik på det – men vi ser ju att många byter yrke. Och då går man ur Kommunal och in i ett annat fackförbund i stället. Så det kan vi se. Och att vi får in fler nya medlemmar. Vi ser att det händer något. Sedan är det många som går i pension också.
“Många förstår hur värdefullt det är att gå med i Kommunal”
Hur många medlemmar har Kommunal i Oskarshamns kommun?
– Drygt 900. Vi har även medlemmar hos privata arbetsgivare. Många förstår hur värdefullt det är att gå med i Kommunal.
Har ni en bra dialog med partiet, Socialdemokraterna, också, när det gäller att försöka få till satsningar på omsorgen?
– Ja, absolut. Vi kom ju överens om handslaget innan valet. Punkterna som ligger där ser vi över nu i en samverkan. I handslaget finns exempelvis fler yrkesgrupper inom äldreomsorgen. Och det arbetar vi med, säger Renée Solstad.
Arkivfoto: Peter A Rosén
Chefredaktör & ansvarig utgivare. Utbildad journalist med mångårig erfarenhet från flera lokaltidningar som nyhetsreporter, sportreporter och fotograf.
