KRÖNIKA
Sommarliv någonstans i Sverige…
Vem vill inte koppla av från den dagliga lunken?
Tyvärr är det inte alla förunnat med större utsvävningar.
En del åker utomlands emedan några styr kosan till ett namnkunnigt sommarsamhälle utmed vår långa kust.
Många drar bara till sitt ”land” – som det kallas i huvudstaden, oavsett geografisk lokalisering.
Trots att vi alltid bor på landet så har hustru och jag dragit till vårt ”land”, en liten småstad där människor flockas under några hektiska sommarveckor.
Stressigt
Här omges vi av människor vars avkoppling verkar bestå av mer stress än de rimligtvis kan utsättas för i vardagen. Är det inte barn och barnbarn så är det sociala relationer i ett större perspektiv som skall sås, gallras och skördas. Barnfamiljerna har fullt upp med de små som skall proppas med allsköns färdigheter.
Är det inte lustigheter i lekparken så förväntas de lära sig simma, golfa eller segla.
Föräldrarna far runt, där de som begåvats med flera ätteläggare, släpps av i tur och ordning. När väl leveranserna är klara är det dags att börja i andra änden med upphämtning och hemfärd för mellanmål eller lunch.
Däremellan smyger en av föräldrarna in ett träningspass på ställen där så många som möjligt kan studera det senaste i färgglada och åtsittande paltor. Trikåerna kanske är snygga – vad vet jag – men oftast rent opassande då den kropp de krängts över inte sällan antagit former som plaggen var avsedda för, vilket går fortare än de tänkt.
Å andra sidan är det väl det som skall fixas till under sköna sommarveckor på ”landet”. När vi kommer till det sociala verkar det finnas olika stereotyper. De riktigt massiva kindpussarna måste repa av så många som möjligt på lokal och privata drink/eller grillpartyn under ivrigt nonsenspratande.
“Många är väldigt bundna till sin bekantskapskrets. De lämnar inte gärna sin bubbla”
Wolter Stackelberg, krönikör
Många är väldigt bundna till sin bekantskapskrets.
De lämnar inte gärna sin bubbla.
De är här för att ”alla” vännerna är här, utan att varken veta varför eller vem som var först.
Det viktiga verkar vara att umgås med samma ena som man träffar till vardags.
Då känner sig såväl föräldrar som barn hemma.
Risken med nya kontakter minimeras.
Studerar avvikelser
Somrarna är inrutade med middagar utplottade av någon ”osynlig” hand.
I den mån jag deltar så brukar jag roa mig med att studera anomalier, alltså avvikelser från det normala, invanda.
En företeelse som dyker upp med jämna mellanrum är den medelålders, framgångsrike, mannen som bytt fru/flickvän.
Förutom att fruarna i sällskapskretsen kan vara lite stissiga med en ny höna i hönsgården, så kan man identifiera situationen genom klädseln.
Jag har alltid sagt att en man med rosa golfbyxor har en ny, ung fru – vilket ofta stämmer överens med verkligheten, även om vetenskapligheten säkerligen skulle betraktas som bristfällig.
Sist men inte minst har vi dem som varit på plats sedan barnsben och uppnått aktningsvärda åldrar i det övre pensionssegmentet.
De har levt sina liv utan minsta påverkan av moderniteter som idrottsjippon, konserter, elwakeboardtävlingar och ivrigt festande på krog och strandpromenader.
De är uppe strax efter vaskarna (se nedan) gått och lagt sig. De ses vandrande i en strid ström, iförda färgglada, sletna, morgonrockar på väg mot dagens morgondopp i havet. På hemvägen handlar de bröd i bageriet varifrån de går hem till sina frukostrutiner. Alla hälsar vänligt på varandra. En del vädrar sin hund. Ibland tvingas de hoppa över en sönderslagen flaska på gatan. Med sans och erfarenhet ser de fram emot tiden då de festande och utblottade åkt hem.
För att ge lite mer kött på benen av beskrivningarna skall ni veta att Just här pågår, och accelereras, årets händelse där gladiatorer från när och fjärran drar till sig många udda existenser som samlat såväl pengar som sig själva för att lajva jet-set-liv.
“Blir bra ändå”
Det är här någon påstått sig iakttagit Yuppies (80-tal för Start-Up-entreprenören) ”vaska” Champagne (vaska – betala för en butelj som hälls ut i vasken bara för att visa att man kan).
Visst, mycket av det här är roligt, det är liv och rörelse. Det andra kan man välja att inte se. Bygden vaknar till liv, restauranger fylls, hotell, rumsuthyrare och campingplatser likaså.
Tyvärr är det väderberoende. När vädret inte uppfyller SMHI:s ”skräckscenarier” blir det lite avslaget.
Alla får tro sitt om framtiden – men något Saint-Tropez lär vi aldrig få uppleva runt våra vackra kuster. Ta nu vara på det som är kvar av sommaren, myggorna – och torkan uteblev, men det blir bra ändå – som vanligt!
