LÖRDAGSKRÖNIKAN
Jaha, då var det dags för den andra pandemipåsken i rad.
Inte klokt egentligen.
För ett år sedan tänkte man nog lite till mans att ”jaja, till sommaren är det som vanligt igen”, men vi sitter fortfarande i klistret – rejält.
Risken är tyvärr att vi får dras med smittan ett bra tag till eftersom det finns för många fårskallar runt om i landet som fortfarande efter ett år inte begriper vad restriktioner innebär.
Att som myndigheterna lämna över ansvaret på den enskilde individen har visat sig vara en katastrofal tanke.
“Många klarar helt enkelt inte av att ta det ansvaret utan lallar omkring som vanligt utan tanke på att hålla avstånd eller att avstå från vissa ”nödvändiga” saker”
THOMAS WENNERKLINT, KRÖNIKÖR
Många klarar helt enkelt inte av att ta det ansvaret utan lallar omkring som vanligt utan tanke på att hålla avstånd eller att avstå från vissa ”nödvändiga” saker.
Och då har jag inte ens nämnt idioterna som protesterar mot restriktionerna och påstår att hela pandemin är ett påhitt, en konspiration… Högst oklart vad de menar. Man blir mörkrädd.
“Vill inte gå upp”
Men nu går vi ju ändå mot ljusare tider, förra helgen vred vi fram klockan en timme och det har inte varit kul på morgnarna de senaste dagarna. Kroppen vill inte gå upp ur sängen, det är tur att huvudet har makten så att man kommer till jobbet.
Fast det är ju förstås trevligt med ljusare kvällar.
Ett säkert vårtecken är att hockeysäsongen går mot sitt slut.
IKO har svarat för en fin prestation och slipper kvala sig kvar i SHL, ja om nu inte Brynäs vinner med typ 12-0 i dagens match i Oskarshamn, matchen som på förhand skrivits upp som ”ödesmatchen”. Det är stort att lilla Oskarshamn även nästa säsong har ett lag i högsta serien. Grattis IKO, hatten av!
Samtidigt som IKO spelar har stadens fotbollsstolthet Oskarshamns AIK seriepremiär hemma på Arena Oskarshamn.
Evenemangen krockar således tidsmässigt och hade det varit fritt att släppa in publik hade en del personer fått bekymmer att välja.
“För egen del blir det, i egenskap av reporter, en tripp till Arena Oskarshamn för att se OAIK bekänna färg mot topptippade Utsikten. Det ska bli intressant att se vad Agim Hasanis mannar kan uträtta i år”
För egen del blir det, i egenskap av reporter, en tripp till Arena Oskarshamn för att se OAIK bekänna färg mot topptippade Utsikten. Det ska bli intressant att se vad Agim Hasanis mannar kan uträtta i år.
Det är aldrig lätt att tippa en tabell, men jag tror att OAIK kan vara med strax under toppen och de kan definitivt störa alla lag. Tydligare än så vågar jag inte vara.
Ända sedan jag hade mitt första sommarvikariat på dåvarande Nyheterna 2009 har jag haft ett gott öga till OAIK.
Den säsongen låg OAIK i division tre och man hade börjat knackigt, men av någon anledning började det gå bättre när jag var på plats och bevakade laget.
“Då blir det vinst”
Det blev lite av en grej och när jag under sommaren följde laget även på bortamatcher minns jag att dåvarande tränaren Magnus Krantz brukade kommentera ”Fint att du är här idag, då blir det vinst” när jag rullat in med Nyheternas redaktionsbil.
Ett fint minne var OAIK:s 4-1-seger borta mot Gransholm i slutet av juli. Målskyttarna Joakim Lengyel (tre baljor) och Emil Dolk sken ikapp med solen när jag plåtade dem efter matchen.
Min tur tog dock slut på Älmekulla i Älmhult den 9 augusti när hemmalaget vann med 2-0 och OAIK fullkomligt körde fast. Alltid sevärde trollgubben Rasim Reiz hade för ovanlighetens skull väldiga problem att dribbla sig förbi på sin kant.
OAIK slutade till sist på tredje plats i serien.
Men man hade börjat en resa uppåt och den här beslutsamma långsiktigheten har genomsyrat föreningen ett tag nu, åtminstone är det min bild som relativt ny i stan, jag har ju bara bott här 16 år. Inte minst satsningen på egna ungdomar via akademin har varit och är viktig.
Så här har OAIK:s senaste elva säsonger sett ut:
2010: Tvåa i division 3
2011: Serieseger i division 3, uppflyttning
2012: Tvåa i division 2
2013: Serieseger i division två, uppflyttning
2014: Nia i division 1
2015: Åtta i division 1
2016: Tia i division 1
2017: Femma i division 1
2018: Tvåa i division 1, kval till superettan
2019: Trettonde plats i division 1, negativt kval
2020: Tia i division 1
2015 jobbade jag fortfarande lite som inhoppare på OT-sporten och jag bevakade bland annat seriematchen mot Öster i maj. Öster var bara ett av gamla storlag som låg i ettan det året. Trelleborg, Örgryte och Landskrona var också i samma serie.
Matchen mot Öster slutade 1-1 sedan Sani Emmanuel kvitterat på en vacker frispark tio minuter före slutet.
Jag minns fortfarande intervjun med en mycket sur Freddy Söderberg i Öster efter matchen.
2015 var sista året med sportskrivande för min del innan Oskarshamns-Nytt såg dagens ljus, men jag har följt OAIK och 2018 var det oerhört nära en riktig skräll när man förlorade kvalet till superettan mot Varberg, ett lag som idag är i allsvenskan.
Ett mål ifrån superettan
OAIK började hemma i dubbelmötet och spelade strålande, man hade 4-1 på övertid när man onödigt släppte in 4-2, ett mål som visade sig vara ödesdigert.
Varberg vann sedan returen med 2-0, totalt 4-4 och Varbergseger på bortamålsregeln. OAIK var alltså ett mål ifrån superettan det året.
2019 gick det betydligt sämre och man fick kvala sig kvar i ettan via två komfortabla 2-0-vinster mot IFK Berga.
Förra säsongen slutade med en tiondeplats och det var nog ingen nöjd med. Inför det här året har det, som vanligt, varit en del spelaromsättningar och det ska bli intressant att se hur de nya pusselbitarna passar in lagbygget.
Snart är kulan i luften och spelet kan börja.
Glad påsk! Håll i, håll ut och håll avstånd!
/Thomas
Krönikör. Lärare som levererar lördagskrönikan om skolan, samhällsfrågor, sport och mycket mer. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
