SÖNDAGSKRÖNIKAN
“Ropen skalla, kärnkraft åt alla!”
Nej, jag skämtar inte.
Jag anser på fullt allvar att kärnkraft är vad vi behöver för att lösa energikrisen.
Kanske kan den till och med göra det möjligt för oss alla att en dag köra elbil.
Det finns många sätt att skapa energi.
Ta en rad ur Ted Gärdestads “Sol, vind och vatten” så har du tre sätt att utvinna energi.
Men solen kan gå i moln, vinden mojna och vattnet sina i våra svenska älvar.
Jag var tretton år när kärnkraftsolyckan i Tjernobyl inträffade 1986.
Det har hunnit gå trettiofem år sedan dess och mycket har hunnit hända såväl i mitt liv som med utvecklingen inom kärnkraften.
Rädslan för kärnkraften som tog många människor i besittning då, har fortsatt att prägla synen på kärnkraft in i vår tid.
“Förnuftet tystas”
Man låter gamla fasor ta överhand och förnuftet tystas när debatten handlar om energi och varifrån den ska komma.
Men nu måste vi faktiskt ta den här frågan på allvar och den senaste tidens skenande elpriser gör det till en viktigare fråga än priset på julskinka och tillgången på grönkål.
Alla vet vilken katastrof ett utsläpp från en reaktor kan leda till.
Men tiden har inte stått still och utvecklingen när det handlar om säkerheten kring kärnkraften går det ständigt framåt.
Viktigt att komma ihåg är att vindkraftverk inte bara kan stå still av brist på bris, de tar också livet av många bevingade vänner som flyger för nära dessa kolosser.
Två aspekter som gör mig skeptisk till vindkraftverk.
En annan åsikt som ofta vädras av dem som bor nära dessa gigantiska skapelser är ljudet som vingarna ger upphov till.
Vinandet som uppstår när vingarna roterar driver människor till att vilja flytta.
Vattenkraft då? Vad har jag emot den? Inte mer än att den är ett ingrepp i de vattenlevande djurens livscykel.
Risken för översvämningar i dammar och sjöar ökar, turbinerna dödar fiskar och andra levande arter och fiskarnas möjlighet att ta sig förbi förhindras vilket påverkar deras möjlighet att leka.
Solenergi har jag inget emot.
Enda bekymret i ett land med få soltimmar är väl just att energin man utvinner genom solcellspanelerna blir väldigt ojämn.
Så, ja, jag anser att vi bör satsa mer på kärnkraft och mindre på alternativen.
Till skillnad från brunkol som ger upphov till stora koldioxidutsläpp när den förbränns är kärnkraft en ren energikälla.
Och i kommunen där jag bor ger dessutom kärnkraften jobb till en stor mängd människor.
Jobb som gör att människor köper hus, föder barn och betalar skatt, vilket ger mer pengar att satsa på samhällsbygget.
Och oavsett om du valt att slå ner bopålarna i en stuga ute i skogen eller i en lägenhet mitt i centrum så kommer du behöva el.
Stampat jordgolv
Mina morfar föddes i en stuga med stampat jordgolv, året var 1893.
Japp, han var 80 år när jag såg dagens ljus.
Hans liv tog sin början i en tid då utedass och fotogenlampa var en självklarhet.
Mitt liv tog sin början då utedass blivit pittoreskt och fotogenlampor tändes för att skapa stämning.
Min morfar avled 1981, i huset på den lilla ön där han bott större delen av sitt liv.
El hade de dragit in, men något badrum blev det aldrig tal om.
Nej, här var det fortfarande utedass som gällde.
Hur han såg på kärnkraft fick jag aldrig veta, men jag kan med säkerhet säga att en man uppvuxen på en ö i skärgården aldrig skulle säga “ja” till vare sig vatten- eller vindkraft.
Och till alla er som vill fortsätta ladda mobilen, eller för den delen elbilen: ropen skalla, kärnkraft åt alla.
Foto: OKG AB
Krönikör. Levererar söndagskrönikan med allt från hunduppfostran till älskade loppisrundor. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.