INSÄNDARE

Nu fan räcker det!

Det verkar finnas ett närmast genetiskt fel i IK Oskarshamn.

Denna säsongen är hitintills en kopia av den föregående. Trots ny tränarstab och nya spelare.

Den förra blev till slut ett bottenlöst fiasko och denna kommer att bli likadan.

Hyggligt spel i säsongens början för att sedan bli sämre och sämre för varje match.

Förlust på förlust radas upp och absolut ingenting tyder på att laget, klubbledningen, den sportsliga ledarstaben och i synnerhet styrelsen och dess ordförande, har förmågan att vända på utvecklingen.

“Lönar det sig?”

Lönar det sig längre att ha något engagemang kvar för IKO?

En förutsättning för att känna engagemang i vilken situation som helst, är att engagemanget är dubbelriktat.

Det gäller relationerna i en familj, förhållandet mellan underställd och chef eller, som fallet med IKO mellan, å ena sidan, dess supporters, stadens innevånare och klubbens sponsorer och å den andra sidan, IK Oskarshamn.

Finns inte viljan och förmågan från IK Oskarshamns sida att möta upp mot det enorma engagemang och stöd som alla runt klubben visat och visar, ja, då är faktiskt klubben inte värd omgivningens stöttning.

Den som ändå fortfarande står och gapar, trots klubbens bristande respekt och under förevändningen att ”man måste vara med klubben i både med- och motgång”, är ett kravlöst mähä och har antagligen ingenting annat meningsfullt i tillvaron att göra än att ropa ”Oskarshamn, Oskarshamn” från läktarplats, oavsett hur respektlöst man än blir behandlad av IKO.

Att få grepp om IKO:s problem är inte lätt för de är så många.

En styrelse och i synnerhet en styrelseordförande utan kompetens och pondus för den uppgift den är satt att utföra. En sportchef (Oscar Alsenfelt), som enligt ryktena är på väg till HV71 och som misslyckats med att lösa IKO:s mångåriga och välkända problem med för svag backbesättning. 

Trots Oscar Alsenfelts bakgrund som målvakt, så insåg han inte heller långt före försäsongen ens börjat, att lagbygget i bästa fall bara hade en enda målvakt och på en halvdan hockeyallsvensk nivå.

Där bakom fanns ingenting…

“Har inte saknats pengar”

Det har inte saknats pengar. Flera av seriens topplag har inte en större spelarbudget än vad som stod till Oscar Alsenfelts förfogande. Ändå blev målvakterna, liksom merparten av backarna, en ohygglig flopp.

Fysiskt vekare än flertalet andra lag och som därför har otroligt svårt att vinna kamper både runt det egna målet och vid sargen.

Oscar Alsenfelt och huvudtränaren, Björn Karlsson, bär det fulla personliga ansvaret för att IKO ligger i Hockeyallsvenskans absoluta botten när det gäller antalet insläppta mål. 

För de pengar som man ödslar på Carter Camper, så hade IKO kunnat få åtminstone två bra svenska backar om rekryteringen gjorts i maj-juni. Visst, man bör ge Camper viss tid för acklimatisering, men den borde vara över nu efter 9-10 matcher…

Han har framtiden bakom sig och i bästa fall har han en plats i tredjefemman och håll honom, för guds skull, borta från numerära överlägen!

“Inte mogen för jobbet”

Huvudtränaren är tyvärr inte mogen för jobbet. Kanske en hygglig andreman, men inte mer.

Spelsystemet – om man kan kalla det för det? – är för primitivt, aningslöst, disciplinen brister och efter över halva serien, så hänger lagdelarna fortfarande inte ihop.

I stället för att bli bättre – och det såg faktiskt bättre ut efter 5-6 matcher – så har försvarsspelet därefter successivt urartat. 

Vad som förvånar är bristen på kravställande från sponsorerna, från Blue Front Support och faktiskt även från Barometern-OT.

Sponsorerna förefaller att betrakta de pengar som de sänker i IKO som om det vore någon form av beskattning. Man betalar in, men har sedan inte någon rätt att kräva något inflytande över hur pengarna används eller vilka resultat som uppnås.

Blue Front Support är antagligen den mest intetsägande och kravlösa supporterklubben i hela seriesystemet. När andra lags supportrar fått nog av att klubben inte respekterar dem, så säger de ifrån.

Rejält. Nu senast i AIK.

Men inte i Oskarshamn. Där tar supporterföreningen hur mycket förödmjukelse som helst. 

Barometern-OT faller också in i kravlösheten och aktar sig noga för att ställa de mest angelägna och besvärliga frågorna till klubbens ordförande, dess sportchef och till dess huvudtränare. Lite ytterst försiktig kritik någon enstaka gång i podden ”Ickedickedoa”, men i övrigt intet.

Ett typexempel är huvudfrågan om vad IKO:s målsättning är för säsongen 2024/2025? I podden hamnade man i det som närmast blev en bisats om diskrepansen mellan klubbens officiella mål om Återtåget (till SHL) och den sportsliga delen av IKO som verkar ha målsättningen om ”bland de sex bästa” (och sedan ”kan allting hända”, bla, bla, bla).

Man kan tycka att en journalist skulle anse att det vore hans uppgift gentemot läsarna att borra djupare i det som förefaller uppenbart; att det internt verkar finnas två olika avgörande uppfattningar om vad klubben ska uppnå!

Hur kan det vara så?

Är det inte en självklarhet att om en klubb internt har olika måluppfattningar, så är det ett tecken på väldigt dålig intern koordinering, beslutsamhet och styrning?

“De helt avgörande frågorna”

Vilka konsekvenser har det fått på resultaten? Vem/vilka är ansvariga? Vem/vilka styr föreningen? Vilken är den egentliga målsättningen?

Jag tycker dessa är några av de helt avgörande frågorna kring IK Oskarshamn som Barometern-OT inte vill ställa och de två olika målsättningarna HAR faktiskt olika utfall.

Ingen verksamhet, av något slag, kan fungera väl om inte målet är ETT enda och detta är glasklart för alla i verksamheten.

I morgon, söndag, är det hemmamatch mot Mora…

Det är möjligt att laget på grund av skam studsar tillbaka, men i sak betyder det inte så mycket.

IKO:s problem är betydligt större än så.

IKO:s samvete

ON Debatt

Skribenten svarar för åsikter i denna insändare/debattartikel. Skribenter omfattas av källskydd och har rätt att vara anonym enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Skicka insändare till redaktionen@oskarshamns-nytt.se