INSÄNDARE
IK Oskarshamn – ett lag i sönderfall.
Dags att lämna IKO, Filander.
Vi har nu sett samma match tre gånger i följd; i går mot Växjö, i tisdags mot Malmö och i lördags mot Rögle.
“För att vara ärlig, så var IKO inte ens nära att göra mål”
Supporter
Åtta insläppta mål och inget framåt under 180 effektiva minuter. För att vara ärlig, så var IKO inte ens nära att göra mål.
Det går eventuellt – och om man anstränger sig mycket – att hitta någon liten, liten enskild detalj, mer än namnen på motståndarlagen, som skiljde matcherna åt, men mer var det faktiskt inte.
Ett lag, och även de allra bästa, gör givetvis plattmatcher då och då.
De hamnar också i formsvackor över några stycken matcher under ett långt seriespel på 52 omgångar.
“Kuliss som föll samman”
Men i IKO:s fall så är det tyvärr inte så enkelt. Det är sättet som man förlorar på.
Visst, IKO har mindre pengar att röra sig med än de andra SHL-lagen, vilket vi hört gång på gång på gång, men inte ens det är de facto den egentliga orsaken.
Orsaken är tyvärr att IKO nu är ett lag i sönderfall. Ett djupt sådant. En kuliss som till slut föll samman.
Så, låt mig bli konkret; lagets spelsystem – det som Filander kallar ”grundspelet ” – fungerar inte därför att samtliga motståndare ”läst sönder” den stereotypa spelidén som Filander infört.
Numera tar man enkelt bort IKO:s omtalade spelvändningar. Det blir ingenting av det längre och det finns inte tillstymmelse till någon marginell förändring – en Plan B inför det uppenbara – eller självkritik hos Filander.
“Det är just det som är faran med processer”
Det är just det som är faran med processer.
De är aldrig fel för den som tror på att processen alltid är rätt.
De försöker bemästra en verklighet, men är ofta enkelspåriga och gör att utförarna blir initiativlösa och brister i ansvar.
Vad värre är: de är ”huggna i sten” och tål inte att verkligheten förändras.
“Fungerar inte”
Är man övertygad så är man och gräver sig allt djupare in i sin egen övertygelse.
I IKO:s fall fungerar inte den rigida processen – spelsystemet/grundspelet – därför att alla motståndare lärt sig varje steg i IKO:s ganska enkla och variationsfattiga spel.
Och de trasar sönder själva kärnan i processen, det vill säga ett försvar som tvingar ut motståndarna utanför de egna spelarna i försvarszon och där, företrädesvis vid sargen, ta hand om pucken. Därefter in centralt för ett uppspel med rättvända forwards. Simsalabim; spelvändning.
“Det fungerar inte därför att det är så lätt att knäcka. Precis som Rögle, Malmö och Växjö nu, i snabb följd, plågsamt gjort”
Det kan beskrivas mer komplext och komplett, men det behövs inte här och en sak är säker. Det fungerar inte därför att det är så lätt att knäcka. Precis som Rögle, Malmö och Växjö nu, i snabb följd, plågsamt gjort.
Spelsystemet är Filanders och det fungerar bevisligen inte, men felet är aldrig systemets…
Detta trots att laget nu vare sig kan försvara sig, vinna pucken i egen zon eller göra några snabba omställningar.
Filander ”tar med sig en del bra saker” i intervjuerna efter matcherna. Också de tre senaste.
Men den allra viktigaste tar han aldrig med sig; den att spelidén inte fungerar.
Alla lag kan den och Rögle visade på ett smärtsamt sätt hur det ska gå till. Jörgen Jönsson förklarade närmast i klartext, före matchen igår, att Växjö skulle spela likadant som Rögle.
“IKO är nakna”
IKO är ”nakna”. Man är avslöjade in på bara kroppen.
Det är bara det att Filander inte tror eller förstår det.
Att det sedan finns 5-6 spelare som antingen förhandlat klart, eller nu förhandlar med nya klubbar, gör att de redan mentalt är på väg bort.
Skärpan blir därefter.
Lägg därtill ett antal svenska backar med bristande fysik och med framtiden bakom sig.
Backar som andra klubbar inte vill ha samtidigt som flera av de ledande anfallarna är så undermåliga defensivt att spelsystemet oftast faller samman redan i den egna försvarszonen.
“Suomela och Karlkvist grisar aldrig!”
Karlkvist sa i intervjuer före gårdagens match att IKO måste börja ”grisa” mer framför mål.
I sak väldigt sant, men varför inte börja själv?
Suomela och Karlkvist ”grisar” aldrig!
De håller sig på varsin kant som om de kedjats fast där sedan säsongen började.
Aldrig ett positionsbyte, aldrig in framför mål och många av Suomelas mål är faktiskt konsekvensen av Oksanens och Smejkals ”grisande”.
Ett bra skott, javisst, men målen bygger ofta på de två nämndas arbete.
Lägger man därtill en mycket klen defensiv och ibland en oförmåga att snabbt ta sig ner i egen försvarszon, så går det lättare att förstå att Suomela inte platsade i Nordamerika.
Karlkvists utveckling under de senaste månaderna är också svår att förstå. Han går sällan rakt på mål numera, aviserar skott långt i förväg och hans små vickningar och dragningar, som blivit alltmer frekventa, fungerar inte på den här nivån.
“Så spelar man”
På tal om dragningar, titta en gång till på matchen igår och se på flera Växjö-spelares kraftfulla dragningar mitt i IKO:s försvarszon – vilka brutalt fläkte upp IKO:s försvar. Så spelar man – och inte med en och annan vickning som sällan går hem.
IKO lär ha pratat ut internt i samband med debaclet under november-december.
Det är nog dags igen.
Om det nu hjälper?
Kanske det enda rätta nu är att ta hela spelsystemet under övervägande och göra det enda rätte; börja bygga laget för nästa säsong bakifrån.
Supporter
Skribenten svarar för åsikter i denna insändare/debattartikel. Skribenter omfattas av källskydd och har rätt att vara anonym enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Skicka insändare till redaktionen@oskarshamns-nytt.se
