INSÄNDARE

Martin Filander, gör hela Oskarshamn en stor tjänst – avgå.

Trots en heroisk tredjeperiod så blev det en ny förlust för IK Oskarshamn i torsdags.

Spelet i den sista perioden var emellertid bara en liten dödsryckning utan större värde – även om huvudtränaren Martin Filander ansåg att han kunde ”ta med sig mycket från matchen”.

Men så brukar han säga.

Hur många hundra kilo ”mycket” som han hitintills under hösten ”tagit med sig” är det nog ingen som orkat hålla koll på.

Mycket kritik har med rätta riktats mot honom och hans närmast skrämde ”yes man” och assisterande tränaren, Mikael Holmqvist – och jag återkommer angående dessa två.

“Understatement”

Men, precis som i ett företag som går förskräckande dåligt under lång tid och är i en djup kris, utan att någonting görs, så är alltid problemet egentligen mycket större än bara det och de som syns utåt.

Problemet är inte bara Filanders även om det i sig är tillräckligt stort.

Att kalla den situation som IKO befinner sig i för kris är dessutom ett understatement.

Verkligheten är att hela taket har störtat in och att golvet rasat under klubben.

Att då peka på vad Filander gjort under de senaste åren är ett bedrägligt försvar och har lite med den verklighet som gäller på elitnivå.

Man kan ha vilken uppfattning som helst om detta, men det spelar mindre roll – och bara för att man anser sig ha moralisk rätt och är snäll, så betyder inte detta att man faktiskt har rätt.

De verkliga problemen är alltid mer djupgående än ”bara” den som är operativt ansvarig och som syns.

“Avsevärda inre problem”

IKO ÄR de facto en klubb som tyvärr har avsevärda inre problem. Mycket större än det närmast oändliga antalet förlustmatcher under denna höst – och även de långa förlustsviterna under senare år. 

Ansvaret ligger i första hand hos styrelsen.

Utan att gå in på den bakgrund som var och en av styrelsens ledamöter har, så saknas kompetens, erfarenhet och handlingskraft från avancerat styrelsearbete från att leda medelstora och stora företag UR ETT ÄGARPERSPEKTIV i IKO:s styrelse.

IKO som företag betraktat är varken stort eller medelstort, men problemen är av en sådan storlek att kompetensen inte alls räcker till.

I styrelsen finns inte heller något genuint ishockeykunnande.

Det är styrelsen och VD som har huvudansvaret för klubbens verksamhet.

Det är således inte styrelsens, eller VD:s, roll att fokusera på att sälja kepsar eller bestämma när det ska vara rea på pikétröjorna med IKO-emblemet i shopen. Dess roll är en helt annan och mycket större. Även operativt.

I detta ligger det absolut viktigaste; att ingripa när utvecklingen blivit sådan som nu är fallet. Att styrelsen inte långt tidigare ingripit och fortfarande inte gjort det är ett konkret bevis på att dess ledamöter inte klarar sin roll. Om de ens förstår den?

Det är nog också rimligt att ställa frågan till styrelsen hur investeringsbeslut tas i klubben, det vill säga spelarköp som inte är något annat än en ren investering, precis som att köpa vilken anläggningstillgång i vilket företag som helst.

I ett företag med så liten omsättning som IKO har så måste varje spelarköp diskuteras, utvärderas och beslutas av styrelsen. Därmed så är styrelsen också ansvarig och varje styrelseledamot också personligen ansvarig.

Det finns anledning att ifrågasätta om detta i varje enskilt fall gjorts i IKO:s styrelse? Om man i stället gett general managern/sportchefen Thomas Fröberg ”en påse pengar”, det vill säga en budget som han, tillsammans med Martin Filander, fått egen beslutanderätt att handla spelare för, så är det ytterligare ett tecken på verkligt dålig ”governance” inom IKO. Frågan är vad en professionell revisor skulle säga om en sådan beslutsgång i ett företag?

Detta ställer frågan på sin spets, om vilken roll och vilket personligt ansvar som Thomas Fröberg har när det gäller IKO:s djupa kris?

Han syns numera sällan framför några tv-kameror eller i intervjuer, där han tidigare nästan armbågade sig fram.

“Förskräckande lågvattenmärke”

Raden av misslyckade värvningar under hans år som sportchef är mycket lång och årets förvärv är, med något enstaka undantag, ett förskräckande lågvattenmärke utan jämförelse i någon annan SHL-klubb.

Visst, han värvade Antti Suomela, Jiri Smejkal, Ahti Oksanen samt Tomas Zohorna – samt Fredrik Olofsson och Patrik Karlkvist från Modo, men i övrigt är hans bana kantad med många, många, många misslyckade värvningar.

Den plötsliga förändringen från total anonymitet i elitishockeyns ”subvegetation” efter passerade 50 år, till att bli ”helgonförklarad” för värvningarna av dem ovan, var i inte obetydlig utsträckning tur. Att plötsligt då, och inte så långt från pensionen, gå från att vara närmast okänd till att betraktas som ett orakel händer aldrig och är aldrig sanningen. Bara i fabeln om ”Kejsarens nya kläder”.

IKO har av naturliga (ekonomiska) skäl svårt att behålla spelare med potential. Vad som hänt på spelarfronten under denna säsong är emellertid alarmerande och är ett tecken på att duon Thomas Fröberg och Martin Filander tappat greppet.

Laget är nu en svängdörr där spelare köps för stora pengar för att efter några få månader hamna ”in the dog house”.

Tystnaden om ”varför” har varit total och antagligen så innehåller spelarkontrakten en för spelarna dyr ”håll käften-klausul”, som den sportsliga ledningen kan använda sig av så snart som någon spelare ledsnat på spelsystemet och/eller coachningen av laget. En genuint dålig ledarstil. 

Det började med John Dahlström. Ingen absolut toppspelare – men ändå nyttig. Han åkte ut av skäl som inte ens de annars välinformerade sportjournalisterna på OT känner till, men han har lön på cirka 80 000 kronor per månad månad säsongen ut, enligt OT-podden ”Ickedickedoa”.

Nyförvärven Alexander Anderberg, Oskar Asplund, Nick Olesen, Gustaf Westlund, Mikkel Öby-Olsen hänger i en skör tråd – och Logan Hutsko är plötsligt utsparkad. Rakt ut. Även Austin Wagner kommer säkerligen att gå samma öde tillmötes. 

Vad finns det för något lag kvar?

Det går inte att sparka ut hur många spelare som helst, utan medkänsla, utan att det snart till slut också drabbar huvudtränaren. Ju fler som man utan offentlig förklaring sparkar ut, desto närmare kommer det egna avskedet.

“Moraliskt och logiskt misstag”

Den som då försvarar coachen begår både ett moraliskt och logiskt misstag som det inte finns något försvar eller förståelse för. Det bygger helt på att det är spelarnas eget fel och då får väl de som anser att huvudtränaren saknar ansvar motivera vilka spelare som varit och är kassa…

Lycka till! Jag och många fler väntar med spänning.

Flera spelare från IKO och som inte tillhört den yppersta eliten i laget, utan mer hyggliga medelmåttor och som bytt klubb under tiden som Filander varit huvudtränare, har också blommat ut i andra SHL-lag och ledande lag i Hockeyallsvenskan.

Varför? Jag repeterar frågan:

Varför?!

Någon som har ett begåvat svar? 

Det har knappast varit därför att andra lag deltagit i en huggsexa om just dessa spelare, utan mer en konsekvens av utfrysning från IKO:s sida och av att spelarna bett sina agenter om att försöka ordna nytt jobb i någon annan klubb.

Så IKO har bränt mängder med pengar både tidigare och i synnerhet denna säsong, på en uppsjö av felaktiga värvningar (där också Martin Filander varit med), där IKO sitter kontraktsmässigt fast. Pengar som skulle ha kunnat användas mycket bättre. Men ingen ställer de rätta frågorna. Inte ens styrelsen som ändå innehåller två kamrerare som antagligen mer sitter i styrelsen som ekonomiska vakthundar än tack vare något ishockeykunnande.

Dålig fokus på scoutingen och en tur hos Frölander som tagit slut – tur gör alltid det förr eller senare – är en sak.

Men nu när taket störtat in över klubben, så torde det vara klart att en av huvudorsakerna är Martin Filander och den underdåniga tränarstab som han rekryterat.

I några tidigare insändare i ON, sedan mer än ett år tillbaka, så har jag pekat på de stora svagheterna i Martin Filanders rigida och processtyrda spelsystem.

Det finns inget annat lag någonstans som spelar på det sättet ”av någon orsak”, som nu torde vara uppenbar – och de ideliga stoppen under träningarna, där han verbalt predikar sina teorier, gör mer skada än nytta.

Spelarna, och ingen av dem började spela hockey i tredje perioden i torsdags kväll, är enbart trötta på honom, men skraja för repressalier om de är kritiska.

“Frågan är brännhet”

Frågan om att sparka Filander är nu brännhet.

De skäl som anförs emot är dels att han, som en av SHL:s bäst betalda coacher, har kontrakt också över nästa säsong. Han skulle således lyfta miljonbelopp i lön från IKO om han fick gå. Den andra orsaken är att det sägs att det just nu inte finns några tränare att rekrytera.

Bägge skälen är ihåliga och är mer ett försvar av att låta styrelsen få fortsätta att räddhågat gömma sig och inte rädda klubben.

Filander kan rimligtvis inte vara intresserad av att helt förstöra sitt renommé och smutsa ner sitt CV via en fortsättning på IKO:s miserabla säsong.

Han förlorar till slut mest själv på det om utvecklingen fortsätter. Man börjar redan ifrågasätta honom i ”branschen” och det enda rimliga är att nå en överenskommelse om att klubben betalar honom lön säsongen ut, mot att han omedelbart lämnar och anmäler sig som möjlig att rekrytera av de övriga SHL-klubbarna och/eller utomlands.

Även Svenska ishockeyförbundets utbildningsverksamhet borde vara intresserade, men utlandet betalar bättre.

För det andra, IKO behöver INTE en stadigvarande lösning då det gäller tränarstaben just nu. Situationen är alldeles för prekär och avgrundsdjup och ingen vet heller i vilken serie som laget spelar i nästa säsong. Att då tänka långsiktigt är nära vanvett. Det är NU som det bara måste till en förändring! 

Spelarna måste må bra igen och få använda sina förmågor och erfarenheter i stället för att tvingas följa ett stelbent spelsystem som egentligen aldrig fungerat, som inte finns någon annanstans och som konsekvent gjort bra spelare till vrak medan de riktigt bra aldrig anammat Filanders spelsystem, men de har varit för bra och haft för stor integritet för att utsättas för repressalier.

Som tillfällig lösning så finns det tillräckligt med hockeykunnande i och kring klubben och hos spelarna själva för att under några månader täcka upp när Filander och Holmqvist lämnat.

Om Martin Filanders utgångspunkt är att helt fokusera på sin egen försörjning och därför är beredd att fortsätta slå alla bottenrekord i SHL, att låta IKO förtvina och strunta i vad klubben och SHL betyder för Oskarshamn och dess innevånare, så är det höjden av själviskhet och arrogans.

“Hoppet står till Blue Front Support”

IKO som klubb har så stora problem i flera avseenden och hoppet står till Blue Front Support, som hitintills gjort allt för att stödja klubben, och även till de större sponsorerna. Hos de senare finns den ägarkompetens som är nödvändig för en styrelse i ett företag/klubb på elitnivå.

Blue Front Support står för hjärtat, men att vara hängiven supporter kan aldrig innebära underdånighet inför en klubb som i flera avseenden saknar respekt för supporternas rimligt ställda förväntningar. När supportrar betalar stora pengar för biljetter, resor till bortamatcher och har ett helgjutet engagemang för klubben och samtidigt blir diskvalificerade som supportrar om de har mage att kräva förändringar när klubben faller samman, så rör det sig om en ren oförskämdhet.

Så Martin Filander, om du läser detta eller någon i din omedelbara omgivning gör det; Lämna omgående!

Nå en förhandlingslösning med klubben om ersättningsfrågan, för fortsätter utvecklingen på samma sätt som tidigare under säsongen – och ingenting tyder på någon stadigvarande förändring – så har du förstört ditt rykte genom att förstöra bra spelare och även en hel klubb.

“Är mycket bättre”

”Bönderna från Småland” var en kaxig devis för den nymornade stolthet som alla vi oskarshamnare känt för klubben. Den rymde vår önskan om att ta vår rättmätiga plats och inte bara vara en hållplats för dem som under sommaren reser till Gotland.

Vi alla och vår stad är mycket bättre än så och vi accepterar fan i mig inte att vi betraktas som ”bonniga” och bortkomna på grund av en undermålig styrelse för IKO och en sportchef och en huvudtränare som inte klarat sitt uppdrag.

Var sedan varje del av ansvaret ligger, spelar just nu ingen roll.

IKO har ett stort arbete framför sig.

En IKO-supporter

Arkivfoto: Pierre Stjernfeldt

ON Debatt

Skribenten svarar för åsikter i denna insändare/debattartikel. Skribenter omfattas av källskydd och har rätt att vara anonym enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Skicka insändare till redaktionen@oskarshamns-nytt.se